Ett halvt transferfönster kvar och alla vill ha Lodi.
Väldigt många lovsjunger idea Lodi och säger sig vilja ha någon som fördelar bollen kreativt på ett inte alltför framskjutet innermittfält. Inte nödvändigtvis Francesco Lodi, men en spelare som gör det som Lodi just nu gör i Catania. Orden till trots är det få som vågar ta steget fullt ut och det känns som om de båda Milano-lagen nu nästan motvilligt gör upp om den som skulle kunna bli ”den nye Pirlo”.
Lodi flyttades, precis som Pirlo, ner i banan av skickliga tränare/sportchefer. I Lodis fall var det Catanias dåvarande klubbdirektör Pietro Lo Monaco som stod för det där ett-steg-ned-i-banan-genidraget. Sommaren 2011 köpte den gamle mittfältsbuffeln en mycket offensiv mittfältare från Frosinone och beordrade mister Montella att spela denne alla Pirlo i en kreativ roll bara några meter framför backlinjen.
Lodi, Francesco pratar om den då nya rollen.
Ett och ett halvt år senare är Lo Monacos genidrag där för alla att se. Men, alla tror inte. Visst, Lodi har imponerat stort i positionen framför backlinjen och visst kan han spela i det som kallas Pirlo-rollen, men kan han verkligen göra det för någon av de stora? Räcker Lodi till i Inter, Juventus eller Milan?
Som ni vet vaknar syndaren sent och i det här fallet verkar syndarna inte helt på tå. De båda Milan-lagen har bara sent omsider kommit fram till att nämnde Lodi är spelaren de behöver. Kanske. För hade de svart-blå eller de röd-svarta verkligen tyckt att han var omistlig, så hade han redan varit hämtad till Milano.
För Milan är det ett öppet sår att inte ha en stor kreatör som mitt-mitt. Man är ju klubben där först Gianni Rivera och sedan Pirlo tolkat den där rollen på ett unikt sätt, och som sett en hel fotbollsvärld ösa beröm för att man vågat spela en kreatör bara några meter framför backlinjen.
Rivera var förvisso mer inflytelserik än och spelade ännu bättre än Pirlo, men här och nu var ju ”stenansiktet från Flero” helt unik. Hur kunde Milan ge bort Pirlo till rivalen Juventus? Först hittar man precis rätt position för en spelare som få andra trodde på, njuter frukterna av det unika spel som följer och så avslutar man med att ge bort honom till en av de värsta rivalerna. Där och då var Pirlos exit kanske logisk efter lite mindre visad vilja och några skador. Här och nu framstår det som gigantiskt misstag från den klubbledning som så länge arbetat så bra.
Rivera, Gianni. Non c’era spazio tra lui e il pallone …
Milans avpollettering av Pirlo är ett öppet sår. Det ligger i klubbens dna att vara den som kommer till spel med de största ”lirarna” och de största mitt-mitt-kreatörerna, och efter Pirlo har man alltså valt Mark van Bommel och Nigel De Jong. Milan utan någon som Rivera eller Pirlo är inget annat än en röd-svart existentiell kris, oavsett vad superlovande unga spelgenier som Stephan El Shaarawy har för sig ett steg uppåt i banan. Milan utan någon som Rivera eller Pirlo och Milan as we know it dör.
När Milan tvekar står Juventus för den mest intressanta mitt-mitt-övningen. Först snodde man Pirlo från Milan, sedan valde man bort Marco Verratti och till slut både höll man kvar Conte-favoriten Luca Marrone och kryddade med Raiola-adepten Paul Pogba.
En ny mitt-mitt behöver vara på plats i Juventus först om 2-3 år. Både Marrone och Pogba ser ut att kunna bli utmärkta innermittfältare, men inte alla Pirlo. Det gör att idea Lodi, inte Francesco Lodi utan en ”Lodi” som regisserar kreativt från en position precis framför backlinjen, är giltig i morgondagens Juventus. Om nu klubben väljer att skapa längre ner i banan och inte där framme i luckan mellan mittfält och anfall.
För Juventus är idea Lodi ett relativt okomplicerat val man helt enkelt gör eller inte, för Inter är det något av ett ”nödvändigt ont” när det post Sneijder inte längre finns någon tydlig kreatör när Stram ställer upp laget och för Milan är det en fråga om klubbens själva existens. För oss som tittar på ger de tre storklubbarnas hantering av idea Lodi en tydlig indikation på deras hälsotillstånd.
Alla vill ha Lodi. Eller inte …
/Borell