Det finns det som talade för att det var dags för någon annan än Lars Lagerbäck att vara förste kavaljer till Sveriges A-landslag i fotboll. Framgångarna hade varit stora med de fantastiska fem raka slutspelen som största bedrift.
Motgångarna var egentligen inte alls lika stora, men de var förödande ur ett moderna-fotbollen-perspektiv. Jag pratar såklart om den massmediala oförmågan under Lagerbäcks tid vid rodret. Så onödigt att inte förstå. Så onödigt att sticka huvudet i sanden och låtsas att spelet utanför själva planen inte är så viktigt.
Lagerbäcks försök att köra landslaget under radarn var dödsdömt från början till slut. Och Lagerbäcks fatala chicken race mot media kommer att vara en ständig hållplats för kritiken mot Ånge-sonen. Sveriges uppträdande i de slutspel Lagerbäck kvalat in oss till är den andra. EM 2000, VM 2002, EM 2004, VM 2006 och EM 2008. Otaliga kritiker talar sig varma om Lagerbäcks oförmåga att få Sverige att leverera i själva slutspelen. Man var nära att gå riktigt bra, framför allt i VM i Japan/Sydkorea och EM i Portugal 2004, men hade inte det rätta flytet.
Lagerbäcks fantastiska facit i kval och hans magrare facit i slutspel är ett historiskt faktum. Det är också ett historiskt faktum att Lagerbäcks Sverige spelade som bäst innan Zlatan Ibrahimovic självklart sågs som en av världens absolut bästa spelare. När Zlatans storhet till slut sjönk in i varenda por, både på Lagerbäck, Lagrell och hela den svenska nationen, var det inte längre lika lätt. Med en av världens bästa spelare i laget måste ju kraven ändras. Med en av världens bästa spelare i laget kan man ju inte längre vara nöjd med att bara kvala in.
Zlatan är ett tveeggat svärd som gör det så svårt i Sverige. Traditionellt fokus på gruppen och att inte sticka ut ställs mot en syn där individen är mer i fokus. Lagerbäck ansågs inte vara rätt man att lotsa ett Sverige mitt uppe i inbördeskriget mellan grupp och individ.
I Nigeria är svärden av annan sort och Lagerbäck gångbar. Efter landslagsavskedet tänkte svenskarna att man sett det sista av Lagerbäck. Kanske något mindre uppdrag eller något uppdrag i Långtbortistan, men inget stort. Det var därför som intresset från en av världens mest oljerika nationer togs emot som ett Nigeriabrev. Det ligger väl ingen sanning i det? Och om det gör det så säger väl det faktum att VM-klara Nigeria byter förbundskapten så nära inpå slutspelet allt. Dåligt organiserat och inte riktigt på allvar. Men, Lagerbäck kan sina Nigeriabrev.
Lagerbäcks nya äventyr kommer att börja oändligt förutsägbart. Han kommer att få stå till svars för de inrikespolitiska problemen i Nigeria. Förlåt. I Sverige kommer han att få stå till svars för de inrikespolitiska problemen i Nigeria. Övriga fotbollsvärlden har fullt upp med att konstatera att en tidigare svensk förbundskapten fått ett nytt uppdrag på grund av sitt utmärkta facit. Kanske kommer det om några år att gå upp ett ljus här i Sverige också? Vi svenskar som ju är så lugna och metodiska och inte alls så impulsiva klarade inte av stå emot.
Vi offrade Lagerbäck på det altare som sa att niomiljonersnationen Sverige skall prestera som en stor fotbollsnation bara för att vi har en av världens absolut bästa spelare. Zlatan dödade Lagerbäck. Nu återuppväcker Nigeria en stor svensk förbundskapten.
/Borell
Ursprungligen publicerad på eurosport.se.