LISSABON. Andra halvan av juli. Semestertider över stora delar av Europa och Zlatan Ibrahimovic vandrandes på gator och torg i sitt Malmö. Lars-Åke Lagrell visste att saken var klar.
Ginjha i Quiosque Jardim do Tobaco längs genomfartsleden i Lissabons hamn. En söt smak av körsbär tar över mun och kropp, samtidigt som Cristo Rei, kristusstatyn, tornar upp sig över floden Tagus där borta på Lissabons västra strand. Samtidigt låter svensk fotbolls frälsare meddela att hans Golgatavandring är över. Zlatan Ibrahimovic har vandrat, funderat och tvivlat klart. Det var han själv som gav sig iväg, kanske besviken över att ha läst situationen där han lämnade Inter för Barcelona så fel. Eller blev han kanske irriterad över den nya landslagsledningens oförmåga att kommunicera och visa honom respekt?
Ibrahimovic vandrade iväg, spikade upp sig själv på korset, tvivlade öppet och är nu redo att åter omfamna det folk och det landslag han alltid kommer att vara satt att leda.
Lars-Åke Lagrell, fotbollens överstepräst från det gudfruktiga Jönköping, är så street smart att han kan släppas ner när, var och hur som helst och snart vara den som bestämmer. Lagrell kan sin Zlatan. Erik Hamréns initialt mycket oprofessionella hantering av Ibrahimovic gjorde bara att nya möjligheter öppnade sig. Lagrell, småländsk Machiavelli och furste i ett, hade sett superstjärnan tappa lusten i landslaget och behövde hitta ett sätt att få Ibrahimovic motiverad igen. Supersvenskens säsongsavslutning i Barcelona spelade Lagrell rätt i händerna.
För det första. Ibrahimovic vill vara kung någonstans. Om inte i Barcelona, ja då får det svenska landslaget duga.
För det andra. Lagrell visste att Ibrahimovic som vanligt skulle tillbringa delar av sommaren i Malmö. Och han visste att det skulle öka pressen på honom att som representant för Malmö och Rosengård leda det svenska landslaget. Sverige ligger för dina fötter. Varför drar du dig tillbaka när du nått den position du hela tiden sökt?
För det tredje. Lagrell visste att Hamrén tänkte genomföra en föryngring av landslaget. Och han visste att Ibrahimovic var intresserad av och trodde mer på ett landslag med nya, unga spelare som var mer lika honom själv. Ibrahimovic spelar hellre med Safari och Bajrami än med Linderoth och Allbäck.
Lagrell visste att vistelsen i Malmö och pressen att acceptera rollen som frälsare i det nya landslaget var en krok som med stor sannolikhet skulle få en Barca-devalverad Ibrahimovic att nappa. För att vara helt säker såg han till att betet på den där kroken blev oemotståndligt. Landslaget till Malmö för landskamp mot San Marino och Ibrahimovic hyllad på hemmaplan som frälsaren för ett nytt Sverige, där spelarna med invandrarbakgrund kommer att bli fler och inte färre.
Lagrell vet hur man drar den där slipstenen.
/Borell
Ursprungligen publicerad på eurosport.se.