Lämnar kontoret nu och följer ultimo giorno på mobilen.
Marco Borriello. Ännu en spelare som Juventus ville ha. Nu ser han ut att istället hamna i Roma.
Bra eller dåligt? Det spelar ingen roll. Det som spelar roll är att Juventus ville ha Borriello. Pressen på Marotta att åstadkomma något under de dryga fem timmar som återstår av mercaton är stor. Det spelar ingen roll att han tidigare idag konstaterade att Juventus inte kommer att ta in några fler spelare efter att ha gått bet på både Kaladze och Boriello.
Diego Forlán? Han vet ju dessutom hur man gör för att besegra Inter, som är en annan mycket möjlig destination för uruguayanen. För Marotta tror väl inte inte att han kan nöja sig med en dansk och att sno Rinaudo (Napoli) framför näsan på Bari …
Det blev inget av med Fabio Grosso till Milan och Kakha Kaladze till Juventus. ”Kaladze, no alla Juve perché viene da noi”, berättade Enrico Preziosi. Come no?
Det är nya tider. Tider där Genoas ägare Preziosi far fram på mercaton och måste tackas av Milan för att han gav de röd-svarta Kevin Prince Boateng. Il CaC uppmärksammar detta och hyllar Preziosi. Vi gör det såhär:
Presidente cantatore italiano numero uno?
Ingen Kaladze i Juve säger hur mycket som helst. Ett Juve med en klubbdirektör (Marotta) som inte ens klarar att göra en affär som han vill göra med en gammal affärsbekant (Galliani). Che Juve questa Juve!
I det vinröda Torino, quella vera, har droppen runnit över det sedan länge ytspända Barolo-glaset. Petrachi har gått sin väg och likt alla aziendalisti sökt colpi som rent ekonomiskt, och i en förlängning förhoppningsvis även sportsligt, gör la presidenza glad. Än så länge har han gjort ett hyfsat jobb, men för att ta nästa steg krävs att han skördar på lite högre mark än där han befunnit sig hittills i sin karriär. La vera Torino vill ha spelare som lyfter laget till en ny dimension. Spelare som fa la diferenza. Frågan är om Petrachi verkligen har palle nog att hålla la piazza glad och samtidigt inte ställa orimliga krav på Cairo? Jag är osäker. Han befinner sig i en stökig situation.
Igår vid midnatt kastades hur som helst en bomba carta mot ingången till la sede i centrala Torino. Ingen skadades, men situationen är såklart ohållbar.
Bara de återstående timmarna av denna mercato kan lugna Curva Maratona. Jag tror dock inte att Petrachi kommer att lyckas.
Så har italiensk media gjort ett första försök att bunta ihop Milans båda nyförvärv och ge dem ett namn.
Ibratman e Robin.
Då tänker i alla fall jag på en gammal film. En fransk film. Lämpligt eftersom jag själv ju jobbar åt fransmän.
Den rutinerade kommissarien jagar två tjuvar, sätter ihop det lag som skall jaga och konstaterar sarkastiskt och med mycket ironi att hans lag bestär av ”Batman et Robin, les meilleures …”.
Berlusconi och ironi är ett intressant kapitel. Ett icke existerande kapitel. Även om man ibland fortfarande undrar. Hur skall man t ex annars tolka ett uttalande där det slås fast att Ronaldinho minsann är världens främste fotbollsspelare genom tiderna?
Sarkasm är däremot ett ofta använt vapen i il cavalieres arsenal. Nu har han sina Ibratman e Robin, precis som kommissarien i Subway av Luc Besson hade sina Batman et Robin. Vi får se om Ibratman lyckas bättre än Batman med jakten.
Dags för en kommentar om Lecce och den där matchen mot Milan.
Ni som ser det som händer på en fotbollsplan har noterade det. Inte att Milan i och med köpet av Ibra fått en energi som kan bära ända till guld. Jag talar såklart om hur Lecces tränare Luigi De Canio valde att ställa upp sitt försvar.
Det är inte heller konstigt att De Canio låter fjolårssuccén Stefano Ferrario ta en av två platser i mittförsvaret eller att Alberto Giuliatto fick speltid i ett försök att locka någon klubb att köpa eller låna den skadebenägne vänsterbacken. Tyvärr skrämde Giuliattos insats iväg potentiella intressenter.
Det är däremot konstigt att Simone Sini (Roma) tog plats bredvid Ferrario i mittförsvaret. De Canio ville vänta med att spela en eller två av sina båda nyförvärv Tore Reginiussen (Schalke 04), norska A-landslagsman, och Gustavo (Vasco da Gama), rutinerad brassemittback. ”De har precis kommit hit och har inte lärt sig språket riktigt”, förklarade De Canio.
Så är det såklart inte. De Canio skickar en signal, spelar medvetet en sämre backlinje och hoppas att klubbledningen förstår att det fortfarande behövs förstärkningar. En högerback, absolut, och hemskt gärna också en Serie A-rutinerad mittback. De Canios signal gick fram. Serie A-orutinerade Andrea Rispoli (Brescia) blev klar igår men De Canio vill ha mer.
Rispoli har Pantaleo Corvinos son Romualdo som agent. Det är oerhört intressant eftersom det till synes rimmar illa med Lecces icke uttalade ambition att minska den tidigare sportchefen Pantaleo Corvinos inflytande i klubben. Å andra sidan kan man se det som att relationen Pantaleo-Lecce hålls intakt och på en minimal nivå. Tidigare i veckan släppte Lecce höger-/mittbacken Raffaele Schiavi (Vicenza). Schiavi har inte bara uppväxtorten Cava di Tirreni utanför Neapel gemensamt, utan också samma agent. Romualdo Corvino. Il rapporto Corvino-Lecce continua a essere ”interessante”.
Lecces backjakt går vidare. Stankevicius och Lustig rann ut i sanden och ärkerivalen Bari ser ut att gå segrande ur striden om Leandro Rinaudo (Bari). Fabiano ”Killer di Stiria” Santacroce (Napoli) är det senaste namnet i raden.
Det var då.
Santacroces karriär har stannat av helt och är en lämplig uppgift för De Canios utmärkta man-management-förmåga. Att plocka upp och få ut det bästa ur den enskilda individen. Utan att låta denna färdighet gå ut över förmågan att få gruppen att leverera. Det var dessa färdigheter som fick Lecce att vinna uppflyttning ett år för tidigt. Och det är dessa färdigheter som skall få Lecce att stanna kvar i högsta serien. Avanti De Cagnuson!
Seba Frey släppte inte bara in det snabbaste målet i årets Serie A, han var även inblandad i årets första gol/non gol-situation. Som alla tydligt kunde se på reprisbilderna, samt av bollbanan, var bollen aldrig inne, men för stackars Seba (som egentligen hade extrem flyt i situationen) blev det det en sällsynt kass start på säsongen. Som lite plåster på såren har San Seba tilldelats det mytomspunna, mycket prestigefyllda priset Premio Beviamoci su – vi dricker på det – som delas ut varje år till personer som haft extrem otur. Motiveringen ; ”Sebastien Frey har efter den olyckliga och mycket otursamma situationen som inte på något sätt kunde räddas av hans expertis och proffsighet förtjänat tröst”.
Priset, eller trösten, kommer att delas ut på festivalen Prima della vendemmia - före skörden – i Neima, Piemonte nu på lördag och består av inte mindre än 90 flaskor Dolcetto d´Alba, Barbera, Barbaresco och Moscato d´Asti.
Mercatons sista dag innebär både högt och lågt. Både gammalt och ungt.
Grosso (Juventus), med sämst betygsnitt i hela Serie A förra säsongen, till Milan och Kaladze (Milan), som gång efter gång vägrat lämna Milan och sin höga lön, till Juventus. Två fina fotbollsspelare som tiden runnit iväg för.
Oavsett hur man ser på den affären så görs den mellan två klubbar som numera har en utmärkt, eller i varje fall mycket god, kontakt. Giuseppe Marotta (ex Sampdoria), ny klubbdirektör i Juventus, efterträdde en gång i tiden Adriano Galliana i Monza. En gammal bekantskap med andra ord. Och gamla bekanta gör affärer med varandra. Come no?
Jakten går. Cristian Ledesma (Lazio), Gökhan Inler (Udinese) och Diego Pérez (Monaco) skall få en klubbadress för 2010/11.
I förra veckan kom Cristian Ledesma till slut överens med Lazio. Och många trodde att det var frid och fröjd i casa Lazio. Så är det ju inte. En förlängning kan ju lika gärna innebära att du höjer försäljningspriset för spelaren i fråga.
I casa Lazio är det president Lotito som står för tänkandet ovan. Sportchef Igli Taré är bara med som bollplank och ständig motståndare i sin capos dagliga kortpartier på restaurangen i Parioli. Och det är inte så bara. Lotito insåg att Inter skulle bli tvungna att göra något innan mercaton stängde och visste att Inter tycker mycket om Ledesma (han var ju extremt nära för ett år sedan). Ledesma till Inter för 9 miljoner (sägs finnas klausul på det) och Matuzalem som mittfältsankare bakom den nye profeten, Hernanes (Sao Paolo)? Eller Lazio med på allvar i jakten på Monaco-Pérez? Vediamo.
Palermo är en annan klubb som är mycket intresserad av Ledesma. Delio Rossi har honom och ingen annan som förstaval som regissör för sitt mittfält och hoppas nu att sportchefen Walter Sabitini kan få loss argentinaren. Det behövs. Säsongens Palermo har i skrivande stund gamlingen Fabio Liverani som playmaker och är i stort behov av att förstärka laget på just denna position. Med Ledesma i laget tar Palermo ett kliv upp och utmanar definitivt om en CL-plats. Vediamo.
Jag ställer mig frågande till om det verkligen går att köpa Inler. Udinese har redan sålt Gaetano D’Agostino (Fiorentina) och igår Antonio Candreva (Parma). Visst, klubben höll emot när Juventus gick in och kände på om det var möjligt att få loss skyttekungen Antonio Di Natale och det ger klubben kredit hos supportrarna.
Tre sålda spelregissörer på en och samma mercato? Det vore sensationellt och ett inofficiellt världsrekord av Pozzo. Affärsmannen Pozzo. Notera och kom ihåg ”affärs” i affärsmannen, ok?
Sista dagen på calciomercaton. Det kommer att hända saker.
De tre stora kommer att sätta affärer som blir avgörande. Både för spelet på planen, men framförallt för energin runt klubben. Energin som Milan fick i och med köpet av Ibra visar vad jag menar. Och sätter ribban och tvingar konkurrenterna att svara.
Milan kommer att göra klart med Robinho.
Inter kommer att göra klart med någon för att visa att man fortfarande kan. Viktigt att göra det nu när lokalrivalen Milan sprattlat till rejält och snott åt sig både Ibra och Robinho. Vilket namn är tillräckligt stort för att visa omgivningen att man fortfarande kan och fortfarande har attraktionskraften? Diego Forlán (Atlético Madrid) är mitt svar på den frågan.
Lazio blev en gång inbaxade i ett liknande hörn när man var tvungen att göra något och tog då Gaizka Mendieta (Valencia). Ni vet alla hur det slutade. Resultat- och pengamässig katastrof. Nu skall Marco Branca visa att han är en sportchef som vet hur man drar den där slipstenen på bästa sätt.
Juventus, cosidetto big, kommer att försöka få loss Giampaolo Pazzini (Sampdoria). Och om det inte går är det Marco Borriello (Milan) som gäller. Om nu inte Borriello tycker att det känns för jävligt att än en gång befinna sig lite längre ner i rangordning. Juve vill ju egentligen så oerhört mycket hellre ha både Dzeko (Wolfsburg), Pazzini och Forlán.
Udineses patron är så klok så klok. Nu har han under en och samma mercato sålt inte mindre än två registi. En mer tillbakadragen och en mer offensiv. Gaetano D’Agostino (Fiorentina) och Antinio Candreva (Parma).
Det går att argumentera för att Candrevas flytt bara berodde på att Parma gått in med mycket pengar efter att Daniele Galloppa blivit långtidsskadats. Jag köper inte den förklaringen. Udinese, och Pozzo, har tidigare haft svårt att bestämma sig för vad man skall göra av den Candreva man ägt. Och man har definitivt inte varit intresserade av att spela in Candreva i laget.
Fabio Larini (ex Ancona), Udineses nye sportchef, är en intressant pusselbit. Klubben har haft svårt att få styrsel på det sportsliga efter att Pierpaolo Marino lämnade klubben för sitt älskade Napoli sommaren 2004. Det är sex år sedan nu och Larini känns inte som mannen som skall få ordning på torpet. Under sin tid i Parma, Atalanta och Ancona har han inte visat något extra alls. Men, vem kan säga emot il fiuto del Pozzo?
Sportcheferna har kommit och gått. Det viktigaste är, såklart, att familjen Pozzo fortsätter att ratta sin klubb. Men, sportchefsturbulens är inget som leder till framgång. Sportchefsturbulens är droppen som till slut urholkar stenen i negativ bemärkelse.
Två av tre spelregissörer i klubben sålda? Det måste ju betyda att Gökhan Inler absolut inte flyttar på sig. Inget Napoli och inget Inter, som ju Sky Italia bollades upp som tänkbar Inler-destination sent under måndagskvällen.
