månadsarkiv: augusti 2010

Il calcio del capo

Zlatan regerar Italien nu. Eller nej, det är Silvio Berlusconi som gör det. Igår lyckades presidenten orkestrera två av de mest obetalbara bilder som han har legat bakom på en och samma dag.

Dels den på den oslagbara trion Berlusconi-Galliani-Ibrahimovic på San Siros läktare.

Och i Rom firades presidentens allierade Muhammar Khadaffis ankomst för högtidlighållandet av tvåårsdagen av handelsavtalet mellan Italien/Berlusconi och Libyen/Khadaffi, en del av B:s utvidgning i arabvärlden. Den libyske ledaren höll ett möte på libyska akademin, där han under gigantiska bilder av honom själv och Berlusconi talade om islam inför 500 kvinnor. Inhyrda värdinnor från hostessweb.it. Var och en av dem fick ett exemplar av Koranen och inbjöds att komma till Tripoli, konvertera och gifta sig med libyska män.

Perfekt förbrödring mellan civilisationerna i öst och väst.

– Islam ska bli Europas religion, sa Khadaffi.

– Äsch, det där är bara folklore, sa Berlusconi.

/Malena

Mattinata con Borell

Klockan har precis passerat 7 när Stella Viola väcker mig med en tungkyss. Jag kollar telefonen och ser att jag har ett nytt meddelande. Borell: ”Corso?”. Benen värker från gårdagens 15 snabba kilometer och rösten är något hes efter Gervonsi´s urflippning.

Allt är sig likt i casa Wilbacher.

- Det ser INTE bra ut. Jag som inte ens kan något om det här har ju fattat för 1000 år sedan att det skulle se ut så här.

Borell börjar alltid sina telefonsamtal mitt i ett resonemang. Såklart. Det gäller att hänga med, men jag är van. Han snackar Juve och Quaglia.

- Jag håller med. Det saknas en prima punta, och hur i h-vete kan han spela Quagliarella som anlände igår!?

Vi fortsätter att älta Juve, Marotta, Del Neri och mercaton ”alta provinciale”. Vi kommer överens om att Boriello eller Pazzini anländer. Förmodligen den förstnämnde nu när Ibra gjort entré. Vi lägger pussel. Jag drar sedan en kort sintesi från Artemio Franchi där jag hyllar Montolivo lite för mycket samt Miha´s förmåga att dunka in grinta i ett annars rätt platt lag.

- Grande Cavani. Secona punta diventata prima, utbrister Borell. Jag håller med.

Borells telefon piper till mitt i min Bojinov-hyllning. Det är Fjäll som vill ha honom till EuroTalk.

- 10 000 lire på att du går mot Birro. På de bara. Ciao.
- Ciao.

Jag älskar Borells spetskompetens. Ingen i det här landet kan spelet bakom kulisserna som han. Ingen är ens i närheten. ”Vem har sagt att fotboll avgörs på planen”? Alla med lite vett bakom pannbenet förstår vad han menar. 97 % svarar med ilska. Min 97 %-tes stärks således ytterligare.

Jag skickar några peppande sms på väg till kontoret. Veckan har börjat. Första omgången är avklarad och allt är sig återigen likt. Äntligen.

Jag älskar il calcio.


//Wilbacher

Buongiorno a tutti

Jag vill passa på att skriva mitt första inlägg i den här bloggen innan säsongen drar igång på riktigt. Med tanke på vad som har hänt på il calciomercato under de senaste dagarna, speciellt hos i rossoneri, kan det här verka som ett vältajmat PR-trick a la Berlusconi från il direttore Borell. Men så är det inte.

Jag flyttade nyligen till Dublin och jag har därmed haft väldigt mycket att göra under de här första veckorna. Jag har försökt att köra igång med bloggen tidigare men det har inte varit möjligt. Målet har hela tiden varit att börja lagom till Serie A-premiären. Serie A körde igång igår och ikväll möter mitt Milan Borells Lecce. Andiamo!

Jag är väldigt förväntansfull inför årets säsong. Flera av lagen har värvat bra och jag tror att Serie A kommer att bli jämnare än på länge. Om vi tittar på storlagen så har Juventus storsatsat genom att värva många duktiga spelare. Det märks att Agnellifamiljen är tillbaka på riktigt – Juve värvar sina Tacchinardis och Birindellis igen, som min vän Aidin påpekade. Man har även genomfört en del nödvändiga förändringar i och med försäljningarna av Trezeguet, Cannavaro, Diego och troligtvis Camoranesi.

Frågan är dock om Delneri har vad som krävs? För mig saknas det minst en spelare i världsklass för att Juve ska kännas riktigt starka. Men med tanke på hur man presterade ifjol, och med tanke på att man inte kommer att spela i CL i år, är det här rätt väg att gå. Juve behövde stärka bredden och nu har man gjort det. Nästa säsong kommer spetskvaliteterna. Se dock upp för Krasic som kan bli en riktigt bra värvning om han används på rätt sätt. Sällan har jag sett en spelare som så ofta kommer runt på sin kant.

Hos Inter är det ingen nyhet att Mourinho har lämnat. Portugisen är troligtvis världens bäste tränare när det gäller det rent taktiska – Mou tar sina analyser och förberedelser till nästa nivå. Han är en provokatör och hycklare som oftast får sina lag att spela en oattraktiv – men effektiv – fotboll. I slutändan är han dock en riktig vinnare sett till faktumet att han faktiskt vinner oftare än de flesta. Det senaste exemplet på portugisens mentalitet är när han försökte trycka ner Benitez genom att säga att spanjoren har fått allt på ett silverfat, medan han själv fick kämpa för allt. Det han dock märkligt nog ”glömmer bort” är att han själv fick ta över Mancinis mästarlag samtidigt som Moratti gav honom alla de spelare han pekade på.

Inters största stjärna är utan tvekan Moratti som under de senaste fyra åren gått back otroliga €809 miljoner på sitt kära Inter. När det gäller Morattis spenderande kommer vi med största sannolikhet att få se betydligt mindre av det i framtiden. De blåsvarta försöker nu att anpassa sig till UEFAs nya budgetregler som träder i kraft om något år och då gäller det skära ner på kostnaderna asap.

Den som drabbas mest av det här är givetvis den sympatiske Benitez som får uppgiften att försöka förlänga den vinnande traditionen som Mancini och Mourinho startade. Frågan är dock om han kommer att lyckas? Inter har inte direkt förstärkt sin trupp, men man lyckades å andra sidan behålla Maicon – vilket är en fantastisk ”värvning”. Personligen är jag ett fan av Benitez. Han har samma taktiska intelligens som Mourinho, men tillskillnad från portugisen verkar han vara en sympatisk person som faktiskt respekterar sina motståndare och Serie A som helhet.

I Rom har Roma haft det svårt. Klubben är i stort behov av pengar, men trots det har man lyckats värva spelare som Adriano och Burdisso. Det sistnämnda kostade hela €8 miljoner, vilket är väldigt mycket pengar för Roma. Personligen hoppas jag att Adriano tar sig i kragen och ser till att få ut det mesta av sin potential. Ranieri visade ifjol att han kan göra underverk med Roma, men frågan är om han kommer att klara av the sophomore jinx? I år väntar spel i CL, samtidigt som konkurrenterna i Serie A är starkare. Risken är att tuppen är för tunn och att Roma kommer att uppleva samma problem som Fiorentina upplevde ifjol.

För att slutföra redogörelsen av i big (mi dispiace Tomaso) så återstår Milan. Jag kommer att följa upp med en mer utförlig redogörelse av i rossoneri lite senare, men jag kan bara snabbt säga att jag är förväntansfull. Allegri kan bli en succé. Hittills har han inte fått igång offensiven – främst på grund av att han inte har kunnat spela med Pato, Dinho och Borriello samtidigt – men jag är övertygad om att det kommer att fungera inom en snar framtid. Glädjande nog ser det ut som att defensiven fungerar betydligt bättre än ifjol. Allegri må vara en offensiv tränare, men i slutändan är han italiano – organisationen i defensiven kommer alltid att vara bättre än under en brasiliansk tränare.

Vi ska inte glömma bort att Milan var med och utmanade om lo scudetto (”Milan har fortfarande chansen”) ända tills Pato och Nesta skadade sig i mars. Leonardo fick stora problem utan Pato, då brassen tillför ett djupledsspel som ingen annan kan erbjuda. Med Dinhos spelförståelse är det en dödlig kombination.

Tänk er nu att Zlatan Ibrahimovic ansluter till den trion….Det kan bli bra det här.

Det ska bli väldigt spännande att se vad Mihajlovic kan hitta på med charity-laget nummer två (efter Barca). Mihajlovic är lovande, under sin karriär har han spenderat mycket tid med stortränare och efter en seg start i Bologna gjorde han bra ifrån sig i Catania ifjol. Utan Mutu och Jovetic ser det dock inte bra ut. I år har Viola inget CL att tänka på vilket innebär att man kan lägga all kraft på Serie A, men trots det blir en CL-plats svårt att nå.

I övrigt har Genoa varit en sensation på il mercato med värvningarna av Toni, Rafinha etc. Det ska bli otroligt spännande att se vad de kan hitta på. Sampdoria blev av med Delneri och eventuellt blir man av med Pazzini. Trots att man har lyckats behålla Palombo, Cassano och Pazzini (än så länge) så blir det väldigt svårt att upprepa fjolårssäsongen.

Till sist vill jag passa på att välkomna Lecce tillbaka till Serie A. I och med värvningen av Chevanton har nog supporterantalet i Sverige fördubblats. Complimenti Borell!

Serie A är tillbaka – njut!

A presto!

/Henri

454 anledningar till att älska il calcio – Chi non salta

Varje torsdag listar jag en anledning till att älska il calcio. Denna torsdag drack jag mig dock berusad på albarino, sherry och brandy från Jerez så till den milda grad att jag glömde helt bort mitt kall i livet. Därpå förseningen.

Inläggsserien – vet ni – är till för alla oinvigda, även om bordsgrannen nu har fått en anledning, som inte platsar på just den här listan, till att följa spaggeligan igen. Jag kör på hur som helst, även om jag tröttnat rejält på…ja allt det här egentligen efter den senaste tidens hallaballoo om ni vet vad. Vem joinar på en landsflykt?

Kanske att mina amici ultras längtar lite hem igen efter det här.

Anledning 452 till att älska il Calcio: Chi non salta

Alla som varit på fotboll i Italien, döva och allmänt trötta personer undantagna, minns ofta en ramsa när de kommer hem. Den som fick hela stadion att ställa sig upp och hoppa. Till och med du själv. Den där ramsan som gjorde att just du kände dig som en riktig tifoso för några ögonblick. ”Chi non salta” i i sina olika skepnader är ett skönt inslag på de italienska arenorna, oavsett var du befinner dig. Några smakprov:


Curva Nord Taranto – Gallipoli (Serie C) – Chi non salta è un barese


San Siro Italien – Frankrike: Chi non salta è un francese


Stadio Del Duca Ascoli – Ancona: Lo sai che chi non salta è anconetano


Stamford Bridge Chelsea – Inter: Chi non salta rossonero è è


Stadio San Nicola Bari-Lecce: Chi non salta è un leccese


Stadio Hodegart Asiago – Renon: Chi non salta è un tirolese

Serie A, säsongsguide med analys av plats 1-4

Ragazzi.

Här har ni hur det hela slutar. I alla fall enligt mig. Efter den inledande 1-20-rankingen har ni analysen av plats 1-4. Feel free att älta.

1. Inter
2. Milan
3. Roma
4. Napoli
5. Juventus
6. Palermo
7. Lazio
8. Genoa
9. Fiorentina
10. Udinese
11. Catania
12. Sampdoria
13. Cagliari
14. Parma
15. Chievo Verona
16. Bari
17. Lecce
18. Bologna
19. Brescia
20. Cesena

1. Inter
Klubben – 9,0

Inter går från klarhet till klarhet. Klubben känns idag klart mer mogen och klart bättre än man gjort tidigare. En mer mogen och bättre president har givit allt större utrymme åt en allt bättre sportchef. Massimo Moratti har givit utrymme åt Marco Branca att göra sin grej. Det var Branca som inte lät Mourinho värva Carvalho och Deco. Den portugisiske demontränaren fick Quaresma för att inte bli på alltför dåligt humör och så lyfte Branca in Lucio (Carvalho) och Sneijder (Deco). Fingertoppskänsla när den är som bäst.

Tränare – 7,5
Rafael Benítez. Spanjoren har aldrig tidigare under karriären varit tvungen att vinna. Inte i Valencia och inte i Real Madrid. Nu måste han det och det finns ett stort frågetecken för om Benítez kan det. Det handlar trots allt om ett nytt land, en ny liga, nya domare, nya spelare och ett nytt palazzo.

Benítez vill att hans Inter skall äga mer boll och föra spelet mer än under företrädaren. Jag får känslan att det är långt från givet att han sitter säsongen ut. Någon som sätter emot? Don Fabio får gå från/lämnar England och Inter lyfter in honom efter att Benítez inte alls givit Inter det man önskat?

Målvakt -8,0
Júlio César dippade ifjol efter att ha varit utmärkt flera säsonger i rad. Nu skall han ta tillbaka positionen som bäste brassekeeper och därmed också positionen som bäste keeper i hela Serie A. Luca Castelazzi (Sampdoria) är ny andratröja efter att Francesco Toldo lagt målvaktshandskarna på hyllan.

Backlinje – 9,5
Inter stod emot. Först alla motståndare under fjolårssäsongen och sedan när Mourinho försökte få med sig Maicon till Real Madrid. Moratti och Branca stod emot. Maicon till höger och Javier Zanetti till vänster om ett mittlås med Lucio och Walter Samuel. Det blir inte mycket bättre än så. Om nu spelarna fortfarande är lika taggade som ifjol. Jag tror att de är det och konstaterar samtidigt att Inters backalternativ står i en klass för sig. Iván Córdoba, Giuseppe Materazzi, Christian Chivu och Davide Santon räcker mycket långt.

Mittfält – 9
Esteban Cambiasso är bäst i världen på att skydda sin backlinje och mycket bra på att distribuera bollen. Argentinaren utgör Benítez tillbakadragna mittfält tillsammans med en eller två av Mourinho-favoriten Thiago Motta, evighetsmaskinen J. Zanetti och sluggern Sulley Ali Muntari. För det blev inget med Benítez favorit Javier Mascherano, som istället hamnade i Barcelona. Den nye tränaren må vara ledsen för att den affären inte gick igenom, men Inter skall inte vara det. Dejan Stankovic och McDonald Mariga får speltid, men kommer inte att starta speciellt ofta.

Anfall – 9,5
Sneijder i släptåg på Diego Milito eller Sneijder i släptåg på Milito och Samuel Eto’o? Det är frågan som Benítez måste ha ett svar på. Eto’o har bett att få spela närmre mål den här säsongen, efter att ha spenderat merparten av tiden under Mourinho på någon av kanterna. Frågan är vad som händer om han inte får som han vill. Underbarnet Coutinho (Vasco da Gama) och den flyfotade makedoniern Goran Pandev startar på bänken.

Nyckel till framgång
Om Inter inte vinner ligan och går väldigt långt i Champions League, kommer spelarna att få höra till döddagar att det var tack vare Mourinho som man vann den där trippeln. Inters spogliatoi och dess vilja att visa omvärlden har en avgörande betydelse för säsongens Inter. Framförallt som man inte kan begära att nye tränaren Benítez skall hitta rätt direkt från start i den nya omgivningen.

Svaghet
Rafa Benítez. Är spanjoren en vinnare när han bara måste vinna? Varningsflaggan är hissad.

2. Milan
Klubben – 8,5

Il piu titolato club del mondo har Serie A:s tröttaste klubbledning. Eller är det fel ordval? Under flera säsonger har herrar Berlusconi, Galliani och Braida varit trötta både idé- och pengamässigt. Nu har man comebackat på pengasidan. Men, det finns frågetecken för idésidan.

Zlatan Ibrahimovic från Barcelona till Milan är en idémässigt självklar övning, men bara idé räcker inte. Det krävs en klubbledning som är både penningstark och som sitter på rätt kontakter för att lyckas genomföra den. Galliani har en historia avbra kontakter med katalanerna och visar att han det även efter att Barcelona bytt klubbledning. Först Rivaldo, sedan Ronaldinho och nu Ibrahimovic. Intressant att se hur the catalan connection bara fortsätter.

Tränare – 7,5
Massimiliano Allegri (Cagliari) tillbringade en stor del av förra säsongen med att fundera över vad som komma skulle. Fiorentina, det italienska landslaget, Milan eller kanske bara Cagliari. Det funderandet kostade honom till slut jobbet. Allegri har stor erfarenhet av att arbeta under till synes nyckfulla presidenter som vill bestämma väldigt mycket. Först Camilli under två sejourer i Grosseto, sedan Cellino i Cagliari och nu Berlusconi i Milan. Det är alltså inte förmångan att leva med en president som tar för sig man sätter ett frågetecken. Det är förmågan att göra det i en storklubb. Hmm …

Målvakt – 8,0
Nelson Dida finns inte mer. Det skall Milan och deras tifosi vara glada över. Oändligt glada. Christian Abbiati fortsätter som förstekeeper med Marco Amelia (Genoa) som ny andreman. Halva Milan har bara att be till Gud att Abbiati inte kommer att gå lika mycket skadad som han gjort under de senaste säsongerna. En stabil Abbiati längst bak är en förutsättning för att Milan skall kunna utmana Inter. En Amelia som dräller och en given topp-två kan bli något annat.

Backlinje – 8,0
Backlinjen som gud glömde har fått nytt blod. Fast väl valda delar av det gamla gardet behövs för att det skall hållas tätt. Mittbacken Mario Yepes (Chievo Verona), jollyn Sokratis (Genoa) och högerbacken Bruno Montelongo (River Plate Montevideo) är inga grundbultar i ett försvar i en klubb som Milan. De är alla komplementspelare och det innebär att Alessandro Nesta och Thiago Silva måste hålla sig på benen under merparten av säsongen.

Egna produkten Luca Antonini fortsätter ute till vänster, samtidigt som högerkantsdieseln Massimo Oddo, underskattade Daniele Bonera, skadecomebackande Oguchialu Onyewu och besynnerligt kantige Ignazio Abate får nöta bänk. Vad Marek Jankulovski och Kakha Kaladze gör vet ingen. Om Galliani och Braida nu är pånyttfödda idémässigt borde det inte vara omöjligt att göra sig av med dessa båda. Kanske är just ivägskeppandet och hanteringen av mardrömsduon Jankulovski-Kaladze beviset på om det verkligen finns ett nytt, hungrigt Milan?

Mittfält – 8,0
Kevin Prince ”Jag är lika hård som Gattuso” Boateng till höger och alltid lika underskattade Massimo Ambrosini till vänster om Andrea Pirlo. Tufft bollvinnande, oemotståndliga djupledslöpningar och geniala öppnande passningar och frisparkar. Det är den goda sidan av säsongens milanesiska mittfält. Vansinneskapningar (Boateng), svag defensiv (Pirlo) och alltför långsamma ben (Ambrosini) är den dåliga.

Dit skall man också lägga rossoneris mittfältsalternativ. Varken Milan eller Gennaro Gattuso mår bra av a il calabrese på bänken. Det går också att sätta frågetecken för Mathieu Flamini, som aldrig fått till det under en någon längre period i Milan. Vill fransosen verkligen vara en given truppspelare en säsong till? Alltid lika kloke Clarence Seedorf nöter också bänken. Holländaren har en mycket viktig roll i säsongens Milan. Seedorf är den ende som kan gå både som vice Pirlo och som vice Ronaldinho.

Anfall – 9,0
Zlatan Ibrahimovic. Milans anfall är en sak med Ibra och en helt annan utan. Hur mycket energi som helst mot alldeles för lite energi. Milans anfall med Ibra är en sak. Milans anfall med Pato, som behöver en pappa på planen, tillsammans med Marco Borriello, som aldrig lyckas vara avgörande i matcher mot de riktigt stora, är en annan. Milan med Ibra kan utmana Inter om ligaguldet. Milan utan Ibra kan det inte.

Filippo Inzaghi, målskyttarnas målskytt, är tänkt som det givna bänkalternativet. Om man nu lyckas göra sig av med Klaas-Jan Huntelaar. Holländaren stretar emot, men ser ut att få ge sig. Ronaldinho i luckan mellan mittfält och anfall är den som skall kombinera med Ibra i det nya Milan. Och visst känns det som om svenskens ankomst är en av få saker som faktiskt kan få superbrassen att tända till.

Nyckel till framgång
Zlatan Ibrahimovic. Hans ankomst ger ett trött Milan livsviktig energi.

Svaghet
Serie A:s tröttaste klubbledning lyfter in Zlatan Ibrahimovic. Konstgjord andning eller ett pånyttfött Milan?

3. Roma
Klubben – 7,0

Familjen Sensi står fortfarande vid rodret, men banken har tagit båten och gör allt för att hitta en ny ägare till den. Sedan några år tillbaka är AS Roma, staden Rom och fotbollsitalien vana vid att det finns ett superstort frågetecken för ägandet av klubben.

Ifjol lyckades Rosella Sensi, tillsammans med nye klubbdirektören Gian Paolo Montali och tränaren Claudio Ranieri, att baxa in klubben i en bubbla och sedan prestera oerhört bra därinne. Nu undrar alla om bubblan finns kvar. Det går att tyda den påstådda osämjan mellan Montali å ena sidan och sportchefen Daniele Pradè och rådgivaren Bruno Conti å andra sidan som att bubblan har spruckit eller håller på att göra det.

Tränare – 8,5
Claudio Ranieri är Serie A:s bäste tränare. Det låter konstigt, men med Capello, Ancelotti, Lippi och Mancini borta är det så. Ranieri har alltid varit mästerlig när det kommit till att lyfta en klubb till nästa nivå och hans framfart i fjolårets Roma var ytterligare ett bevis på den grundregeln.

Ranieris belackare är säkra på att det missade ligaguldet är ytterligare ett bevis på en annan grundregel. Den som säger att Ranieri är en tränare inte kan vinna stora titlar. 2010/11 kommer att ge båda sidor ytterligare ammunition. Succé och hanss tillskyndare tar det som intäkt på att han är en vinnare. Om det händer kommer kritikerna att lyfta fram det faktum att han konkurrerade med en spanjor och en orutinerad Allegri. Ett jobbigt år och Ranieris tillskyndare konstaterar att det är hela situationen kring Roma är den avgörande faktorn, samtidigt som kritikerna säger att han verkligen borde prestera bättre med tanke på det spelarmaterial han förfogar över.

Målvakt – 8,5
Julio Sérgio visade sig vara en fantastisk målvakt när han väl fick chansen. Den tidigare Roma-tränaren Luciano Spallettis tramsande, där han om och om igen kallade honom för ”världens bäste tredjemålvakt”, visar bara hur lite han förstod. Å andra sidan visste vi ju att den skallige toscanon inte begrep sig på det som inte handlar om full fart framåt.

I år kan vi kan vänta oss ännu en stark säsong av Julio Sérigio, som kommer att bli allt bättre ju mer han får spela. För det är väl inte tvärtom? Julio Sérgio har spelat relativt få matcher under sin karriär och det går att argumentera för att han kanske är som bäst när han inte är given som förstekeeper. Bogdan Lobont och Doni, han med världens största målvaktshandskar, backar upp.

Backlinje – 8,0
Burdisso eller inte? Det var länge frågan. Storebror alltså, inte lillebror. Romas backlinje med Nicolás Burdisso är en sak. Romas backlinje utan denne är en annan. För det är bättre med en säker och tufft spelande argentinare som vet när man skall kapa och när man inte skall, än en osäker och vilt sluggande fransman som inte har en aning om när man skall göra vad. Roma mår helt enkelt oerhört mycket bättre med Philippe Mexès som förste reserv bakom mittlåset Burdisso-Juan.

Det finns ett stort frågetecken bakom de tre främsta mittbackarna. Marco Andreolli (Chievo Verona) lyckades aldrig övertyga att han var värd chansen som fjärde mittback och platsen går nu över till Guillermo Burdisso (Rosario Central). Är lillebror verkligen bra eller var han bara en gest för att verkligen övertyga storebror?

Mittfält – 8,5
Patrullerande Daniele De Rossi tillsammans med ivrigt surrande David Pizarro med Matteo Brighi och nye Fabio Simplicio (Palermo) som reserver. Det är bara att konstatera attRomas tillbakadragna mittfält är i utmärkta händer.

Evigt unge innermittfältaren Simone Perrotta, Ricardo ”Mini-Vieira” Faty och Rodrigo ”Tedesco” Taddei börjar utanför startelvan.

Anfall – 8,5
Kejsaren har återkommit, men Roma är och förblir Francesco Tottis. Och Totti kommer med Jérémy Ménez på ena sidan och Mirko Vucinic på den andra. Det är med andra ord inget fel på fantasin, farten och målfarligheten.

Frågetecknet gäller det som finns bakom. Hemvändande Stefan Okaka (Fulham) är enda renodlade anfallare på bänken. Lika bra som det ser ut bakom de ordinarie på mittfältet, lika dåligt ser det ut bakom de ordinarie i anfallet. Och ja, ni märkte att jag väljer att inte fundera så mycket kring Adriano. Kejsaren är och förblir en chansning som är en bonus modell större om det skulle gå att få ordning på. Roma har givit nämnde Montali och dennes utomordentliga man-management-förmåga uppdraget. Om Montali går iland med uppgiften kommer Roma definitivt att blanda sig i striden om ligaguldet. Tillåt mig tvivla. Inte på Montalis man-management-skills, utan på möjligheten att över huvud taget rehabilitera Adriano.

Nyckel till framgång
Ifjol fick Montali och Ranieri fick mycket beröm för att ha skapat den bubbla som Roma gick in i. För mycket beröm? Osämja mellan Montali och Pradè-Conti och bubblan är inte intakt i år.

Svaghet
Ägarfrågan. Fjolårets succé var bara undantaget som bekräftade regeln. Den som säger att det slutar illa om det finns frågetecken om vem som egentligen bestämmer.

4. Napoli
Klubben – 7,5

Aurelio De Laurentiis Napoli skall utmana de stora klubbarna och vara en klubb som verkligen är en modern fotbollsklubb. Ett föredöme i Italien och på den internationella scenen. Den napolitanska passionen är en av grundbultarna i det projektet. De Laurentiis förmåga att hantera denna passion är en annan. Tifosi kräver och De Laurentiis har att välja mellan att gå dem till mötes eller inte.

Under Napolis resa uppåt i seriesystemet har De Laurentiis haft ett stort handlingsutrymme. Det var han som räddade klubben, det var han som såg till att lyfta in byggmästaren (Pierpaolo Marino) som byggde den stabila husgrunden och det var han som åstadkom resultat. Nu ökar kraven, samtidigt som De Laurentiis blev rejält trött på att den där geniale byggmästaren låtit kostnaderna skena. Ut med Marino och in med sportchefen Riccardo Bigon (ex Reggina) och klubbdirektören Marco Fassone (Juventus). Ut med det gamla och in med det nya.

Tränare – 7,5
Det är inte intressant huruvida Walter Mazzarri är bättre än katastrofen Roberto Donadoni. Han måste vara bättre än Del Neri (Juventus), Rossi (Palermo) och den tidigare Napoli-tränaren Reja (Lazio).

Företrädaren Reja älskade att spela 3-5-2 med en tydligt utsedd spelfördelare. Mazzarri vill något annat. I hans Reggina fanns det, i alla fall från start, en hel del bollhållande, bolldistribuerande och kreativitet. I hans Napoli skall det gå snabbare och bollhanteringen blir annorlunda. Ut med tidigare playmakern Luca Cigarini (Sevilla), rata Cristian Ledesma (Lazio) och in med ingen alls. Eller är det så att man hoppas på José Ernesto Sosa (Bayern München)?

Målvakt – 7,5
Det finns frågetecken kring Morgan De Sanctis tuffhet. Juve-skolade De Sanctis borde dessutom vara bättre på att styra sin backlinje. Gennaro Iezzo fortsätter som seriens kanske bäste andrekeeper.

Backlinje – 7,5
Hur laddad är Paolo Cannavaro? De Laurentiis började med att inte låta storebror Fabio få avsluta karriären hemma i Napoli och fortsatte med att inte ge lillebror den lönehöjning han trodde var bestämd. Och det är Paolo Cannavaro som är grundpelaren i Mazzarris tremannaförsvar.

Lillebror Cannavaro med Gianluca Grava till höger och Salvatore Aronica till vänster. Det är ett försvar som är svagare än lagets övriga delar. Hugo Campagnaro och Fabiano Santacroce backar upp, samtidigt som Leandro Rinaudo (Bari?) flyttar.

Mittfält – 8,0
Spelregissör eller inte? Mazzarris svar verkar vara ingen utpräglad sådan behövs. Det finns däremot hur mycket som helst snabbhet och energi på det ljusblå mittfältet. Christian Maggio flyger fram till höger, Walter Gargano surrar och bollvinner centralt, Michele Pazienza patrullerar på väg ut mot vänster och Andrea Dossena håller out sinistra. Juan Zuniga, ett mindre lyckat Marino-köp, fortsätter att leta speltid i hopp om att övertyga någon ny klubb.

Anfall – 8,5
Ezeqiel Lavezzi och Marek Hamsik i släptåg på nye Edinson Cavani (Palermo). Det är Mazzarris och Napolis svar på hur man bäst använder superargentinaren Lavezzi, som envisas med att ständigt vända neråt i banan när han ligger längst fram, och Hamsik, som ständigt kommer i djupled. Det känns helt rätt tänkt och då blir också avpolletteringen av ojämne Fabio Quagliarella (Juventus) helt rätt.

Det enda dåliga med Napoli-sonen Quagliarellas flytt är att den skapar en spricka mellan supportrarna och klubben. En napolitanare ut och en riktigt gammal Cristiano Lucarelli (Parma) in som back up till Cavani går helt enkelt inte hem vid foten av Vesuvius. Framförallt inte som De Laurentiis mycket tydligt deklarerat att Napoli minsann inte är en klubb för spelare som hunnit passera de 30. German Denis (Udinese) lämnar.

Nyckel till framgång
Lagkapten P. Cannavaros besvikelse och besvikelsen efter försäljningen av Quagliarella. Om De Laurentiis, Bigon och Mazzarri lyckas att hantera dessa situationer kommer Napoli att stå för en mycket fin säsong.

Svaghet
Behövs det verkligen ingen uttalad bolldistributör? Mazzarris öppna flirt med nej på den frågan kan sitta som en bumerang i nacken på säsongens Napoli.

Vi fortsätter analyserna imorgon. Plats 6 och neråt …

A domani!

/Borell

Tung tröja

I Corriere della Seras helgbilaga Sette intervjuar den här veckan skådespelaren Valerio Mastandrea (som är romanista på riktigt) Claudio Ranieri.

– För den som hejar på Roma är hon så mycket, kanske för mycket, säger Mastandrea. Hon betyder helt enkelt mer än hon borde. Du vet det mycket väl. Och fortfarande frågar du dig när du ska tillskriva henne den rätta betydelsen, tyngden. Men hon har ingen vikt. Det är det som är problemet. Jag tror att den här staden aldrig har vunnit en Europacup för om en sån sak skulle hända så skulle den bokstavligen sprängas. Jag tror det verkligen.

Mister är också en riktig romanista, men av den andra sorten.

– Det kan hända. Eller kanske är det en bra historia som du slår i dig för att överleva de ständigt återkommande besvikelserna från straffpunkten, svarar han.

Om de missade straffarna mot Liverpool 1984 och Agostino di Bartolomeis skott i hjärtat tio år senare fortfarande är det som allra mest definierar Roma, då är det för mycket, för det är inte meningen att fotboll ska vara på liv och död.

Häromdan var Agostinos son Luca på Trigoria och träffade Francesco Totti för återsläppet av en bok om Ago. Luca di Bartolomei gav Totti tröjan som Agostino bar under finalen -84. Kaptenen ”kunde inte motstå”, skrev Corriere dello Sport, han satte på sig den. Tyvärr verkar det inte finnas några foton från händelsen, men man kan ju räkna ut själv hur vackert det måste ha varit att se kaptenen bära en annan kaptens tröja, från den där matchen som han själv, sju år gammal, följde från soffan hemma på Via Vetulonia.

Sådär laddar Romas kapten upp inför ligastarten, genom att minnas sin klubbs största förluster. Ikväll ska han gå in på Olimpico igen, med klubbvimpeln i shortslinningen och säkert en unge på armen. Stan kommer inte att explodera, men vi kommer att ha något att göra på söndagarna från och med nu.

/Malena

Ménez update (Dans une semaine j’rentre a Vitry)

Jag vet att ni satt som klistrade precis som jag, men vi kan väl ändå återuppleva ögonblicket när Laurent Blanc i torsdags läste upp namnen på de uttagna i det franska landslaget.

Jérémy Ménez! Uttagen som mittfältare. På fredag ska Les Bleus möta Vitryssland, på hemmaplan, Ménez hemmaplan, Stade de France i Paris. Nästa tisdag möter de Bosnien i Sarajevo.

Från Jérémy får vi också en indikation om hur Roma ska spela. France Football har en intervju med honom idag, inför Serie A-premiären. Han säger att han har diskuterat sin roll på planen med Mister, och han kommer i första  hand att spela på högerkanten i en 4-4-2-uppställning.

Han känner sig ”super bien”.

/Malena

Il Cac #30 – lördag denna vecka

Tanto lavoro per la banda del CaC. Därför kommer veckans program ut på lördag istället för fredag.

Där kommer vi att prata om hur säsongens Serie A slutar. Pintus, lo spagnolo och jag är enormt laddade inför inspelningen imorgon förmiddag.

Ungefär lika laddade som vi alla är inför Zlatan Ibrahimovics återkomst till Serie A. Ni som följer il calcio vet var ni först hörde och läste att väldigt mycket talade för att det var Italien nästa för Ibra.

A domani.

/Borell