månadsarkiv: september 2010

Classifica a confronto

Jag hämtar statistik från violanews och ser att bara 5 lag har gjort en bättre öppning jämfört med förra säsongen.

Poäng jämfört med förra säsongen efter 3 omgångar:

CATANIA +4
CAGLIARI +4
CHIEVO +3
BARI +2
NAPOLI +2
MILAN =
INTER =
LAZIO =
BOLOGNA =
PARMA =
ROMA -1
PALERMO -3
UDINESE -4
JUVENTUS -5
GENOA -5
SAMPDORIA -5
FIORENTINA -6

Fritt fram att analysera. Jag säger, som ni förstår, ingenting.

//Wilbacher – fuori le palle

Esonerato 2010/11, 4o turno – Moriero har fortfarande inget jobb …

1. (1) Gasperini (Genoa)
En poäng borta mot Parma är OK. Inte mer. Pressen på säsongens Genoa är fortsatt stenhård efter sommarens uppmärksammade mercato. Seger mot ett Fiorentina i bedrövlig form är att rekommendera för Mister Gasp. Francesco Moriero har ju fortfarande inget jobb …


Crotone, il primo rossoblu del Mister Moriero. Adesso un altro?

2. (-) Mihajlovic (Fiorentina)
En poäng på de tre inledande omgångarna och dåligt spel. Riktigt dåligt. Trots det har Sinisa Mihajlovic fortfarande sin sportchefs orubbade förtroende. Men, inte ens Pantaleo Corvino kan rädda honom om han inte börjar ta poäng. Fiorentina är inte Lecce.

3. (4) D. Rossi (Palermo)
En poäng efter tre omgångar är en poäng efter fyra omgångar om Delio Rossi och hans mannar inte tar sig i kragen, börjar spela smart och tar poäng borta mot Juventus. Det mullrar och pyser redan om president Zamparini. Skicklige D. Rossi bör inte utmana ödet alltför länge till.

4. (2) Ranieri (Roma)
Två poäng i de tre inledande omgångarna, tappade ledningar, bedrövligt spel och en klubb i ägarturbulens. Claudio Ranieri, tränaren-som-inte-kunde-sparkas, har stoppat det fria fallet. Med start borta mot Brescia måste hans Roma börja klättra. Roma har gjort bottenmatcher borta mot Brescia förr

5. (-) Guidolin (Udinese)
Ägarfamiljen Pozzo är en av Italiens bästa, men behöver snart ett offerlamm på det altare där Udinese fortfarande är noterat för noll poäng i säsongens Serie A.

In: Mihajlovic (2) och Guidolin (5).
Ut: Iachini (3) och Del Neri (5).

/Borell

Lo striscione del giorno

Ritornato, ritrovato. Efter några dagar på resande fot i Italien är både jag och Borellecce tillbaka i gamet.

Innan vi vevar igång livet i CaC på allvar igen kör vi en striscione. Denna är faktiskt dagsfärsk och fotograferades för någon timme sedan i närheten av Artemio Franchi i Firenze.

”Att vara Viola-fan är som att ha ett fult barn; det krävs mer kärlek än om man har ett vackert.”

”BILD” error #231: sistema di merda

//Wilbacher – più forte di mai

L’attacco del catenacciaro

Jag har inte varit på särskilt många presskonferenser med fotbollstränare, men de få som jag har suttit på, i Olimpicos innandömen, har varit så tydligt interna. Man känner i luften hur alla de här människorna är bekanta, ytligt antagligen, vissa ogillar varandra, vissa tävlar särskilt med varandra, vissa är viktigare än andra. De sitter antagligen på samma plats varje vecka. Där är Mangiante med hela sitt entourage från Sky, den unge från Corriere dello Sport, de tysta herrarna från Il Tempo. Alla ingår de i ett slags outtalat regelverk om hur saker och ting brukar gå till.

I videon från presskonferensen med Claudio Ranieri på Trigoria idag kan man inte se pressens representanter, men jag kan inte låta bli att rodna om kinderna för deras skull, ungefär som i skolan när läraren var arg och besviken på nåt dumt som någon eller några hade gjort, man hade inget med saken att göra men kände sig ändå skyldig.

Mister får verkligen ett utbrott. ”Det här gången sköter jag det här. Jag börjar och slutar”, säger han, och sen sätter han igång med en nära sju minuter lång uppläxning av den romerska pressen. Först låter han mild, sen hetsar han upp sig allt mer. ”Jag har aldrig dragit mig undan från ansvar, och sannerligen inte nu, i Rom, hemma, som tifoso.”

Jag tror inte att jag behöver översätta så mycket, man förstår allt på misters röst och ansiktsuttryck.

Såna här saker kommer alltid att handla om romerskhet. Allting i Rom förklaras alltid med romerskheten, och det är svårt att komma ifrån att situationen är väldigt specifikt romersk. Tränare har såklart fått utbrott många gånger förut, på många andra ställen, men det finns faktiskt få miljöer där saker och ting överdrivs och hettar till så lätt som Rom, där pressdrevet kan triggas av minsta lilla sak. Klichén är sann. Antingen är det himmel eller helvete, och efter två omgångar i ligan är vi redan i helvetet. Redan börjar det snackas om att Lippi eller Leonardo ska ersätta Ranieri.

Klubben är i sig själv lika romersk som staden utanför. Sensi, Conti, Pradé, Ranieri, De Rossi, Totti, Rosi… Det är verkligen inte givet att de ska hålla sams bara för att de är romare, och den konflikt som har blåsts upp har hittat sitt bränsle i en slags inomromersk identitetsförvirring. Roma åkte till München och spelade catenaccio i onsdags. Vilket kan gå för sig för ett italienskt lag, men inte ett romerskt, inte i Roma där ”possesso palla” är en betydligt mer hemtam filosofi än försiktigt försvarsspel.

I alla fall inte om man förlorar.

Francesco Totti sa när han pratade med några supportrar efter matchen något i stil med att ”vi spelade catenaccio, på det sättet kommer vi aldrig att vinna några matcher.” Själv skriver han – såklart – på sin blogg att han svarade dem på ett typiskt romerskt sätt. Som ”som alla romare vet är uttrycksfullt och färgstarkt.”

Plötsligt målades en konflikt upp mellan den romerske kaptenen och den i och för sig romerske, men ändå så defensive och allvarlige mister.

– Jag har läst att han var emot mig. Någonting mer absurt skulle man inte kunna skriva”, säger Ranieri idag.

– Jag som är romare och romanista fattar det inte.

Kaptenen skriver att han och Mister förstår varandra perfekt – som, ja, romare. ”Vi har ett DNA som romare och romanisti, ett ledmotiv som förenar de som talar samma språk, man förstår varandra direkt utan alltför många förklaringar.”

Några små glapp i kommunikationen finns det väl ändå därborta i den eviga staden, men att allting är mycket romerskt, är ett som är säkert.

/Malena

Casertanskt mirakel

Jag har länge tänkt att jag ska åka till Caserta. Det är ett väldigt fult namn på ett ställe, men precis mitt i staden finns ett slott som ska vara väldigt vackert. Där kan man också se Keith Haring och Andy Warhols konstprojekt efter den stora jordbävningen 1980. När Ewan McGregor spelade in Änglar och demoner i Caserta härom året sa han att det var ett hemskt ställe. Allt runtomkring slottet var som en soptipp. ”En förort till Neapel som har exploderat runt ett slott.” Jag vill åka, men jag verkar aldrig komma dit.

Igår var det en rolig film om Casertas basketlag, Juvecaserta som vann scudetton för 19 år sedan, på Rai3. Om man vill kan man glömma utanpåverket om sporten som förebildlig och moralisk – jag har själv lite svårt för sånt – och bara le åt den väldigt charmiga historien. Till och med Maradona var ett fan till laget. Han lockades till Casertas baskethall av den kubanske artisten Oscar.

Kolla här!

/Malena

Esonerato 2010/11, 3o turno – Pulvriserad Gasperini hårt kritiserad

1. (3) Gasperini (Genoa)
Att bli pulvriserad i säsongens första hemmamatch efter att din ägare köpt många och dyra spelare? Mister Gasp och hans Genoa har fått en mardrömsstart. Och Enrico Preziosi är redan så missnöjd att han öppet diskuterar sin tränares val. Bye bye Gasp?


Campedelli och Pellissier berättar saga. Godnattsaga?

2. (-) Ranieri (Roma)
Claudio Ranieri borde inte kunna riskera sparken. Men, när hans Roma startar säsongen med 0-0 hemma mot nykomlingen Cesena och följer upp det med 1-5 borta mot Cagliari. Katastrof!

3. (1) Iachini (Brescia)
3-2 hemma mot Palermo och nytt hopp för Brescia. Förlust i helgen borta mot Chievo Verona och Brescia börjar sin åkning utför i tabellen. En åkning som president Corini kommer att försöka stoppa genom att utse en ny tränare.

4. (-) D. Rossi (Palermo)
Förlust mot Inter hemma och Palermo har 1 poäng på de tre inledande omgångarna. Då behöver man inte ha en vulkanisk Zamparini som president för att få gå.

5. (5) Del Neri (Juventus)
Ledning två gånger om i 3-3-matchen hemma mot Sampdoria. Men, ingen seger. Nu väntar Udinese, som inlett säsongen med dåligt spel och noll poäng på de två inledande matcherna. Tålamodet i det nya Juventus är stort. Men, tål inte vilka resultat och vilket spel som helst.

In: Ranieri (2) och D. Rossi (4).
Ut: Ficcadenti (2) och Allegri (4).

/Borell

Ibra vs Sacchi

Recap: Efter Milan-Auxerre kom Sacchi med ett relativt oskyldigt skämt om Zlatans stora fötter. Italienaren sa något i stil med ”det krävdes storlek 47 för att sätta den där”. Svensken förstod att det var ett skämt, men han tog samtidigt tillfället i akt att reagera mot Sacchis tidigare kritik mot hans spel (en del uppgifter menar också mot hans privatliv) i Barcelona – d v s inte mot skämtet i sig. Milans nye anfallsstjärna tyckte helt enkelt att klubbens legendariske f d tränare pratar för mycket, medan den sistnämnda, och de andra i studion, helt riktigt menade att han har all rätt att uttrycka sin åsikt. Vilket Zlatan medgav, men samtidigt tyckte han att italienaren överdriver till den grad att det handlar om något annat, t ex avundsjuka. Ibra sa till Sacchi att om han har något personligt att säga så kan han ta det med honom personligen.

Kommentar: För mig har alla har rätt till en åsikt. Att ha en extrem eller annorlunda åsikt betyder inte att åsikten är fel. Åsiktens kvalitet bygger inte heller på personen som säger den, utan på grunden till åsikten – på premisserna och den sedan förhoppningsvis logiska slutsatsen som följer premisserna. Sacchi är en legend, och Zlatan är ingen akademiker, men enligt mig har den sistnämnda rätt i att italienaren kritiserar utan grund ibland. Sacchi skriver ofta bra saker i sina artiklar i Gazzettan, men ibland är han onödigt kritisk och därför förstår jag att folk reagerar. I fallet Zlatan tycker jag att han ibland helt enkelt kritiserar utan grund, något som får mig att undra om det ligger något annat bakom. Sacchi kritiserade Zlatan när han var i Barca och när Milan signade svensken så fortsatte han med sin kritik. Det var bara en tidsfråga innan någon reagerade. Sen om det var det bästa sättet att reagera på går att diskutera!

Tankar om Milan-Auxerre:

Viktig seger, men det krävs fortfarande mycket jobb
I CL är det otroligt viktigt att vinna hemma och det gjorde Milan, därför är jag nöjd. Men det är uppenbart att Allegri har en hel del att jobba på.

Skakig defensiv
Milan var fortsatt sårbara på kontringar. Auxerre hade med lite mer tur kunnat vara i ledning i halvtid och då hade matchbilden sett annorlunda ut. Allegri var väldigt missnöjd med kontringsmöjligheterna som hans lag gav bort mot Cesena och tyvärr såg det inte mycket bättre ut mot Auxerre. Skillnaden är att Cesena satte sina chanser.

Boateng
Jag har redan sagt det förr och jag säger det igen – Prince Boateng kan bli en sensation. Han tillhör Nikefootball-generationen (min generation!), där spelarna har en väldigt bra teknik och snabbhet. På Milans annars tröga mittfält kan 23-åringen därför erbjuda något man saknat under en lång tid. Låt oss hoppas att Allegri ger honom chansen och att han är mogen nog att ta den om den väl kommer.

Ibra
Förutom karatesparkar och bråk i TV blev det två mål och mycket slit i defensiven i hemmadebuten i CL. Zlatan är en vinnare och det börjar redan märkas att det smittar av sig på lagkamraterna. Milanspelarna är glada över att ha svensken i laget och svensken är glad över att vara i Milan. Låt honom bli varm i kläderna och vi ska se vad han kan hitta på!

Ronaldinho
Tunnlar och genialiska passningar är vad vi milanisti är vana att se från Dinho. Mot Auxerre bjöd han som vanligt på en show. Det positiva är att brassen numera sliter hårt i defensiven också. Fortsätt så här! Samspelet med Ibra kan bli fotbollsporr i framtiden.

/Henri