månadsarkiv: november 2010

Italiens dyraste namn

Silvio Berlusconi är alltså nu på väg ner, ut, bort, även om han kämpar emot in i det sista.

Kolla här hur absurt när området kring Montecitorio, Deputeradekammaren, är avstängt – mitt i centrala Rom. Studenterna som nu gör uppror över hela landet hade tillstånd att protestera där men området är blockerat. Helt tomt utanför glassbaren Giolitti, på piazza Colonna, Via del Corso. Gissa vem som ligger bakom? Roberto Maroni… Han gillar inte folksamlingar, den där Maroni.

Jag vet inte hur länge Berlusconi kommer att kunna sitta kvar, om han kommer att kunna ta sig upp igen, men kriget om informationen blir allt mer intensivt.

Ironiskt nog går samtidigt Milan bättre än på flera år. Det hjälper honom inte.

Häromdagen meddelade regeringen i en kommuniké att det pågår en konspiration mot Italien – med inhemska avslöjanden kring bland annat Pompeji och soporna i Neapel, och nu också Wikileaks.

I går kväll gick det sista av fyra program som Roberto Saviano och Fabio Fazio har gjort för Rai 3. ”Vieni via con me” har varit en totalt otrolig publiksuccé, med nio, tio miljoner tittare, trots det inte särskilt tv-mässiga upplägget med monologer och uppläsningar av listor. Det är den största publik som Rai 3 någonsin har haft och slår ”Big brother” som går samtidigt.

Jag skulle kunna säga otroligt mycket om programmet, både bra och dåligt om innehållet, och om den absurda press som det har blivit utsatt för både av Rais ledning och av landets politiker.

Programmets succé ses som ännu ett tecken på Berlusconis bristande popularitet, men det görs av presidentens produktionsbolag Endemol.

Men det jag skulle visa var när en av Italiens coolaste personer, Milena Gabanelli som är programledare för ”Report”, ett program för undersökande journalistik, läser upp listan över de stämningar för förtal som finns mot hennes program.

Gabanelli läser upp namn och summor. Två gånger nämner hon Romas sponsor Wind, som ägs av Naguib Sawiris. Hon nämner också Romas välgörare, eller vad ni vill kalla honom, Cesare Geronzi. Ett namn upprepar hon många gånger: Angelucci.
.

Sammanlagt har familjen Angelucci stämt ”Report” för 49 miljoner euro.

- Det är uppenbart att det här är anmälningar som förhindrar dig att tala om vissa saker i flera år, tills processerna är över. Alltså är de att betrakta som hot, säger Milena Gabanelli.

Det här är en vanlig strategi för att tysta dålig publicitet: stäm. När det inte finns någon officiell censur, vilket det såklart inte finns i Italien, får man framkalla självcensur. Hot om stämningar, om smutskastning, om motkampanjer och andra besvärligheter. Angelucci är experter på det här.

Och tydligen vill de använda Roma som ett av sina propagandainstrument..

Om ni försöker hitta information om Angelucci på Wikipedia så kommer ni förresten inte att hitta nåt. Familjen har stämt sajten.

/Malena

Pep går under i Mous perfekta storm

José Mourinho fortsätter att inte ge Barcelona någon ro. Det var knappast det som katalanerna tänkte sig när man lät Sir Bobby Robsons assisterande tränare lämna klubben för att fortsätta karriären hemma i Portugal. Blaugrana och resten av fotbollsvärlden försökte länge se Mou som engelsmannens tolk och inget mer.

Robson må ha haft behov av Mous språkhjälp i Sporting Lissabon, men efter det följde både Porto och Barcelona. Kanske försökte Barcelona att förtränga vad man såg. Mitt i allt det katalanska goda fanns det något ont. Mourinho var en orm i paradiset.

Mourinho ringlade vidare. Benfica. União Leiria. Porto. Portugisen visade de takter som gjort honom till världens främste tränare. Skydda gruppen, bygga gruppen och en oantastlig defensiv organisation som krigar ner vilken motståndare som helst. Idag känner alla till och pratar om Mourinhos skyddande och byggande av gruppen. Det pratas inte längre lika mycket om den oantastliga defensiva organisationen, trots att det är den som vinner matcherna åt Mourinho på planen.

Mourinhos storhet ger inte de andra stortränarna någon ro och de försöker ”hantera” honom på olika sätt. Benítez, efterträdaren i Inter, lade inför säsongen ut texten om tidsmässigt längre anfall, större bollinnehav och att tydligt föra matchen. Wenger, gnällspik-på-repeat i Wannabe-Barca, tycker att hans gamle antagonist förstör fotbollen. Guardiola är inne på samma spår som Wenger och låter oss förstå att Mourinho kan be sina spelare att spela som de gör bara för att han aldrig spelat själv på en speciellt hög nivå. Medelmåttan Mourinho kan aldrig förstå och han förstör något som borde få vara fint.

Vadå förstör? Vadå fint? Mourinho vinner. Punkt slut.

Medelmåttan Mourinho har fått Guardiola så mycket ur balans att denne snart inte orkar mer. Mourinho viskar, Guardiola tittar bestört. Mourinho gör sitt utspel och Guardiola ändrar tiden för sin presskonferens. Mourinho styr och Guardiola reagerar. Locktoner från Chelsea eller inte. Vi ser början på slutet för Guardiola i Barcelona. Han får ingen ro i Mous perfekta storm. Det är ju det som är meningen. Mourinhos spelare får ro i portugisens perfekta storm. Motståndarna går under.

/Borell

Ursprungligen publicerad på eurosport.se.

Il Calcio al Corso #43 – San Nicola, Bari e la battaglia per non retrocedere

Serie A-snack på Caffetteria del Corso med analys av politiken, spelet och ryktena som är il calcio.

Medverkar gör Kristian Borell och Vincenzo D’Abramo.

Du kan prenumerera på Il Calcio al Corso via RSS.

Titta till Caffetteria del Corsos hemsida.

Se programmet här:

DEL 1:

DEL 2:

DEL 3:

Esonerato 2010/11 14o turno – De Cagnuson in caduta libera

Inget går som det skall nere i Lecce och den nyss så firade Luigi De Canio fortsätter att vara solklar favorit för att vara näste Serie A-tränare att lämna.

1. (1) De Canio (Lecce)
Lecce har ingen sportchef. Alltså riskerar Luigi De Canio att få gå om giallorossi fortsätter att falla fritt när man flyger till Sardinien för match mot Cagliari.


… giorni di meritato riposo dopo la festa. Altro riposo in arrivo.

2. (2) Ventura (Bari)
Sportchefen riskerar mer än tränaren. Sägs det. Alltså kan Giampiero Ventura få stanna även om det blir förlust hemma mot Cesena. Men, det som sägs kan vara fel och det kan vara Ventura som riskerar mest. Situationen i Bari är fortsatt hyperintressant.

3. (-) Rafa Benítez (Inter)
Nio poäng upp till lokalkonkurrenten Milan får inte vara mer efter att Inter tagit emot Parma hemma på San Siro. Inte om Rafael Benítez vill ha kvar jobbet.


Tranquillo al 100%.

4. (3) Alberto Malesani (Bologna)
Bologna är återigen i ägarkaos. Alltså sitter Alberto Malesani lite säkrare än vad han hade gjort annars. Nedan kan ni se hur Sergio Porcedda lämnade Bologna.


La fuga di Porcedda.

5. (5) Donadoni (Cagliari)
Aspettando il ritorno di Bisoli. Vi väntar på Bisolis återkomst på den tränarbänk han just lämnat.


Bisoli? Why can’t we be friends?

In: Benítez (4).

Ut: Donadoni (-).

/Borell

Parliamo di Daniele Pradè …

Daniele Pradè.

Skorna tidigt på hyllan och fullt fokus på en het önskan att bli klubbdirektör. Första kontraktet som dirigente redan som 20-åring. Spes Omi följdes av fantastisk fisk i Fano, blöt bufala di Amaseno i Frosinone och maccheroni alla chitarra i Teramo.

I Teramo var Pradè den som hanterade familjen Malavoltas äventyr i il calcio. Det gick sådär och inte riktigt så fort som Malavolta hade hoppats på. Men, det gick tillräckligt bra för att vissa personer skulle uppfatta honom som en målmedveten ung man man kunde ha användning av. Företagarfamiljen Sensi hade, såklart, koll på företagarfamiljen Malavolta och vad de höll på med. De båda familjerna rör sig i samma geografiska trakter, Rom och bergstrakterna mellan Marche och Abruzzo. Familjen Sensi har sina rötter i Visso, ett litet samhälle uppe i bergen ovanför de där städerna där familjen Malavoltas fabriker och fotbollsklubb låg.

Sedan blev det Roma. Enligt Pradè själv var det Romas dåvarande klubbdirektör Fabrizio Lucchesi som presenterade honom för Sensi som någon att knyta till sig. Personerna som funnits kring Pradè och som fört honom framåt är intressanta. Inte minst som så mycket varit så oklart så länge när det gäller Romas nuvarande diesse. Han har varit och är otydlig, även för personer långt inne i den italienska fotbollen. - Pradè personaggio non cattivo, ma oscuro, är ett mycket talande omdöme jag fått om honom.

För mig är det viktigt att Pradè introduceras av Fabrizio Lucchesi.

Lucchesi var en klubbdirektör i raden i Roma efter att Franco Sensi avpolletterat Luciano Moggi efter säsongen 93/94. Allt som hände därefter brukar och skall väl också ses i skuggan av Moggis utträde ur klubben. Personer med utmärkt kontakt med Moggi satt bevisligen kvar. Romanon Giorgio Perinetti tog över och ersattes sedan av toscanon Lucchesi. Båda två Moggis män. Men, Lucchesi fick inte jobba i ensamt majestät. Dels för att Franco Sensi var i sin krafts dagar och agerade själv, dels för att Sensi nosat upp Franco Baldini, en person som gärna stod i första ledet när hans patron slogs mot systemet och storklubbarna i norr. En klok ägare ser alltid till att inte sprida riskerna och inte hamna helt i händerna på en enskild underhuggare. Baldini balanserade Lucchesi och Sensi var nöjd.

När Baldini sedan konkurrerade ut Lucchesi var det lätt att låta historien handla om I due Franco, Sensi och Baldini. Men, gamle Franco var klokare än så. Baldini, med all sin karisma och förmåga på calciomercaton, riskerade att bli för stor för Romas bästa. Ecco, in med den okände Pradè och låt honom cirkla omkring i en diffus roll. Visst, vän till familjen, men också vän och accepterad av personer Sensi inte helt ville klippa med. Pradè balanserade Baldini och Sensi var nöjd, precis som de där personerna som förlorat sin Lucchesi.

Efter Rosella Sensis Veltroni-mäklade fred med systemet var Baldinis saga i Roma all. Han var alltid mer Francos man än Rosellas. Baldini var dessutom mer lämpad för ett Roma som slogs på det sätt som Franco gjort och som Rosella nu valde att inte göra.

Där och då trodde få att det skulle bli Pradè som efterträdde Baldini. Men, så blev det. Sensi var nöjd. Familjen hade ju fått en diesse som satte lojalitet i första rummet. Systemet var också nöjt. Man hade ju fått bort Baldini, en fiende som fick alldeles för mycket utrymme.

Hans förflutna är intressant, hans entré i AS Roma är intressant och hans (över tiden) allt större inflytande i klubben är intressant. Parliamone …

/Borell

Parliamo di Daniele Pradè …

Mitt konstaterande att Daniele Pradès är intressant tog skruv. Kanske för att mitt konstaterande missförstods.

Pradès entré är intressant eftersom den väcker frågor. Inte så mycket frågor om när och var, men hur? På vems uppdrag han agerat.

Den ”Il Freddo” jag pratade om i rubriken är, såklart, inte Montali.

”Allt större inflytande” handlar, såklart, om att Pradè gått från ingenting till någonting. Dock är han fortfarande en klubbdirektör som inte anses speciellt framstående.


Il mago del freddo lascia.

Hans förflutna är intressant, hans entré i AS Roma är intressant och hans allt större inflytande i klubben är intressant. Parliamone …

/Borell

Parliamo di Daniele Pradè – che dire di quell’uomo del mago del freddo?

Det snackas Daniele Pradè på bloggen.

Pradè, Romas nuvarande sportchef, gled in i Roma under dåvarande klubbdirektören Fabrizio Lucchesis beskydd och kallades till en början för assistente di direzione, assistent till klubbledningen, innan han blev dirigente, klubbdirektör.

Hans förflutna är intressant, hans entré i AS Roma är intressant och hans allt större inflytande i klubben är intressant. Parliamone …


Daniele Pradè. Non ama le interviste.

/Borell