månadsarkiv: juni 2011

Italienska pyramider – la banda di Sensibile, Pasquale

Det är alltid viktigt att bevaka och se vad som händer i pyramiderna.

I den italienska fotbollen handlar det mycket om vem som stannar kvar och vem som flyttar med när en klubbdirektör tar ett nytt jobb.

Pantaleo Corvino är ett bra exempel. När han lämnade Casarano i Serie C1 för Lecce i Serie A tog han med sig tre personer. Luigi Dmitri, coordinatore settore giovanile, Enzo Vergine, preparatore atletico och Giuseppe Dragone, osservatore. När han sju år senare flyttade till Fiorentina följde först ingen med. Sedan kom Vergine efter. Han sågs som Corvinos ögon och öron och Lecce visade honom på porten.

Pasquale Sensibile (ex Novara) valde Sampdoria som ny klubbadress och bygger nu upp den grupp som skall hjälpa honom att ta klubben tillbaka till högsta serien. Ut med det gamla och in med det nya.

- Mattia Baldini, son till Franco Baldini, går från stage i Palermo till responsabile osservatori i Sampdoria och bygger en bro till pappas nya Roma

- Domenico Teti, f d klubbdirektör i familjen Preziosis Lugano, blir coordinatore dell’area tecnica och bygger en bro över till lokalrivalen

- Dario Rossi (Palermo), son till Delio Rossi, väljer mellan att hoppa på tåget eller falla för locktonerna från ett av pappas gamla lag (Foggia).

- Giuseppe Bugatti tar hand om videoanalys

- Aldo Sensibile, Pasquales pappa, följer såklart med. Var pappa Sensibile är född? Ni vet vart alla vägar bär …

/Borell

Att inte fatta någonting

Att inte fatta någonting.

Häromdagen gick skådespelaren Peter Falk bort och de som inte förstod passade på att dra både honom och hans fantastiska karaktär ”Columbo” i smutsen.

Rättesnöret TT fick det till att Falk, han som spelat den ”något förvirrade och regnrockklädde mordutredaren Colombo”, gått bort. Vadå förvirrad? Orka bara med yta och Colombo var förvirrad. Kanske. Orka med det som gäller och förstå att Colombo var ett geni.

Vad har Colombo i en blogg om il calcio att göra? Spelat galen, någon? Anconetani? Massimino? Gaucci? Zamparini?

Man kan lita på Italien. Gazzetta dello Sport skrev såklart också. Man gjorde det under sektionen Altri Mondi med rubriken ”Addio tenente Colmobo, Icona tv degli Anni 80”. Hur han beskrivs? ”… con il suo fare distratto”. Han är inte. Han verkar, ok?

/Borell

Di Francesco till Lecce – efterträdarens efterträdares efterträdare har gjort sitt val

Så var det officiellt.

Efterträdarens efterträdares efterträdare har gjort sitt val. Eusebio Di Francesco (ex Pescara) efterträder Luigi De Canio som tränare i Lecce.

Det finns likheter och det finns olikheter de båda tränarna emellan:

- De Canio var oerhört rutinerad som tränare när han tog Lecce. Di Francesco är orutinerad.

- De Canio var en pragmatisk tränare, som älskade att falla och sedan ställa om snabbt. Di Francesco vill ha klart större bollinnehav i sitt 4-3-3.

- De Canio var back långt nere i seriesystemet under sin spelarkarriär. Di Francesco var mittfältare i Serie A, var med och vann ligatiteln och tog också en landslagströja.

- De Canio var sin egen sportchef i Lecces försök med allenatore manager. Di Francesco rättar in sig i ledet bakom nye sportchefen Carlo Osti.

- De Canio var gammal GEA-tränare med allt vad det innebar. Di Francesco är knuten till GEA-fienderna Zdenek Zeman och Roma.

/Borell

Niondevalet tar över Inter

Över hela den officiella förstasidan. Niondevalet, inte förstavalet, är ny tränare i Inter.

Guardiola, Villas Boas, Bielsa, Hiddink, Capello, Ancelotti, Spalletti, Mihajlovic och sedan Gasperini.

En positiv tolkning av det hela handlade om att Inter petat bort en i slutändan icke önskvärd Leonardo. En negativ handlar om att Inter fått nöja sig med ett tränarval långt ner på önskelistan.

Bielsa var klar. Men, det var inte riktigt sant. GdS hade fel, CdS hade mer rätt än fel och de som från början sade Gasp som Mister i Inter hade rätt.

Frågan är om Inter har rätt. All respekt för Gasperini, men är han verkligen av rätt virke? Han är en utmärkt tränare, men faktum kvarstår. Det var oerhört länge sedan som en av de tre stora tvingades så långt ner på sin önskelista som Inter nu tvingats när man sätter Gasperini på den svart-blå tränarbänken.

Niondeval till trots, Gasperini är en oerhört mycket bättre Mister än Leonardo. Det är både viktigt och lätt att konstatera just det. Det är lika viktigt att konstatera att Gasp är en nyutnämnd Inter-tränare som doftar inte så lite Juventus. Men, han fick inte la vecchia signora, han fick Inter.

/Borell

BOMBEN! – ritorna protagonista Marino, Pierpaolo

Det står BOMBEN! ovan eftersom det inte går att beskriva på något annat sätt.

Pierpaolo Marino är ny responsabile area tecnica, fotbollstekniskt ansvarig, i Atalanta.

Det kom från ingenstans och tog fotbollsitalien på sängen. Jag hörde med mina kontakter i Italien om det var så att Marino till Atalanta låg i luften. ”Era nell’aria?” fick bara ”No” tillbaka.

Marinos ”arbetsgivare” var inte heller med på noterna. TMW, där Marino skriver krönikor, var en dryg halvtimma efter Atalantas officiella hemsida och Mediaset, i vars Controcampo Marino medverkar, var inte heller med på noterna. Marino till Atalanta har alltså gått fort och under radarn i ett land och i en fotboll där väldigt lite går fort och under radarn.

Ni som följer CaC vet att Marino puttrat omkring i väntan på ett nytt jobb. Hans CV med mycket starka sejourer i Udinese och Napoli gör att han var aktuell för de stora jobben. Till och med i någon av de tre storklubbarna. Jag skriver det igen så att det sjunker in. Marino är en klubbdirektör fullt kapabel att ratta Inter, Juventus eller Milan.

Men, det blev ingen av de tre stora. Det blev inte ens någon av klubbarna som skuggar där bakom. Det blev nyuppflyttade Atalanta, som flirtat öppet med både Walter Sabatini och Rino Foschi.

Under sommaren hade jag tänkt lägga ut blogginlägget som handlade om att alla de bästa sportcheferna var back in business hemma i Italien. Alla utom Marino, den kanske bäste av dem alla. Nu kan jag inte längre skriva just det, men det kommer att skrivas om Marino och det kommer att skrivas om Atalanta.

Presidente Percassis nya Atalanta är helt plötsligt än mer intressant. Hyperintressant. Italiens bästa ungdomsverksamhet under ledning av Mino Favini har, i alla fall på pappret, fått sällskap av en person som kan lyfta A-laget rejält. I ett Atalanta-perspektiv låter det helt enkelt för bra för att vara sant och det är inte alls omöjligt att det är just det som blir problemet. Marino till Atalanta innebär att en av de allra bästa klubbdirektörerna tar ett steg ner och tar en klubb som är på en nivå han egentligen redan lämnat.

Det finns ett annat potentiellt problem som jag utgår ifrån att presidente Percassi tror att han kan hantera. Han vet att Marino tar mycket stor plats när han gör entré, bedömer att det är nödvändigt för att ta Atalanta vidare och räknar med att kunna sno tillbaka klubben från Marino om och när det behövs. Percassi har fel om han tror att det finns en ekvation där man släpper in Marino och sedan utan större problem visar honom på porten. Presidente Percassis kan ha varit varit för smart för sitt eget bästa …

/Borell

Ciao Fenomeno

Med ett enkelt, standardiserat meddelande från klubben på den officiella hemsidan avslutas förhållandet mellan Adrian och Fiorentina. Det har varit ett vackert förhållande, en ovillkorlig kärlek som man sällan ser i dagens moderna fotboll. En kärlek som inte bara rört ett fåtal personer men en hel stad. Det går faktiskt att likna förhållandet med det Batistuta hade med piazzan (jämförelser i övrigt slut), och nej jag är inte galen. Så är det.

Sen 2006 har vår rumänske stjärna varit vår viktigaste spelare och jag kommer aldrig glömma hans mål, klackar, finter, skott, men kanske framförallt bugningarna under mitt Fiesole. Trots flera snedsteg ska ni veta att vi fans alltid stått vid Adrians (i kurvan heter han bara Adrian – aldrig Mutu) sida och han kommer alltid att förbli en av oss.

För mig är detta en av de sorgligaste ögonblicken sedan tvångsnedflyttningen, trots att jag vet att detta förmodligen var det bästa för klubben. Det kommer att bli svårt och jobbigt att följa Fiorentina en tid framöver med vetskapen att Adrian aldrig mer kommer att spela i den lila tröjan.

C´ero anch´io

//Wilbacher – in lacrimi

Risky business II – Catania

Det lät vansinnigt när det var på väg att hända, det lät vansinnigt när det väl hände och det låter fortfarande vansinnigt.

Jag tyckte spelaren Vincenzo Montella var mycket bra, men har oerhört svårt att se att han är tränare nog att se till att Catania får göra en sjunde rak säsong i högsta serien. Pietro Lo Monaco är däremot klubbdirektör nog att gå i land med uppgiften. Det är ju han som styr Antonino Pulvirentis stolta och mycket dugliga calcio-skuta.

Efter att ha flirtat med och undersökt Marcolin (ex Fiorentina), Torrente (ex Gubbio) och De Canio (ex Lecce) fastnade Lo Monaco till slut för Montella (ex Roma) som Catanias Mister. Precis som han tidigare fastnat för Atzori och Giampaolo. Vi pratar alltså om det faktum att direttore Lo Monaco två säsonger i rad inte lyckats baxa den Mister han valt i hamn. Både Atzori och Giampaolo har fått avbryta sitt värv för att Catania skulle stanna kvar i högsta serien. Men, Catania har nått hamnen och det är, såklart, det viktiga.

Är det Sverige eller Italien som gäller när Montella tar plats. ”Tredje gången gillt” eller ”non c’e due senza tre”? Ett svenskt ”tredje gången gillt” öppnar för två tolkningar. Lo Monaco riskar för tredje gången i rad, och kommer inte att kunna reparera sitt misstag den här gången. Det går också att vända på det. Lo Monaco riskar för tredje gången i rad, men får det att fungera och tränaren sitter säsongen ut.

Non c’e due senza tre är mer positiv. Det som hänt två gånger kommer också att hända en tredje. Lo Monaco kommer som vanligt att behöva ersätta sin tränare under brinnande säsong och kommer att lyckas med uppgiften.

Två av tre tolkningar talar alltså för Lo Monaco, en klubbdirektör som jag har mycket stor respekt för. Men, magkänslan säger att något är fel vid foten av Etna. Och det handlar inte om att den här spelaren inte längre är där han bör vara.

OK, vi börjar här och nu. Hur länge sitter Montella i Catania och vad heter hans eventuella efterträdare?

/Borell

Han har Roma

Visst var det roligt att Luciano Moggi häromdagen sa om Franco Baldini att ”han har haft tur, för Capello har tagit med honom arm i arm vart han än går”.

Efter Calciopoli, som enligt Big Luciano orkestrerades av Franco Baldini, har alltså Moggi nu för några dagar sedan stängts av på livstid från fotbollen. Samtidigt kommer Franco Baldini tillbaka till il calcio, med nya, utländskt oberoende ägare bakom sig. Det finns så mycket i historierna kring Baldinis återkomst som liksom nästan är för bra för att vara sant.

Baldini definierade en gång Moggi som katten Behemot i Bulgakovs Mästaren och Margarita. Det brukar man ofta tala om, men resten av den intervjun, i Messaggero 21 juni 2003, är ganska bortglömd. Det är synd för Baldinis litterära karaktäriseringar av några andra personligheter i fotbollen är underbara. Såhär låter den delen av intervjun:

Har ni någonsin rått Sensi att sälja Roma?

- Jag tänker på det när jag ser honom förolämpad och illa behandlad utan att han får något som helst erkännande.

Om jag säger Carraro?

- Jag tänker på Richelieu. Och det mest kungliga uttrycket av den här sortens system.

Och Galliani?

- Don Rodrigo, för vissa saker ”hör inte hemma”.

Moratti?

- Robinson Crusoe. En förlist i maktens vågor.

Sensi?

- Don Quixote och jag Sancho Panza. Sensi slåss för idealen, även när han förstår att det kommer att bli verklig strid.

Om vi talar om Moggi?

- Behemot, en förvandlingsartist till katt i ett gäng av djävular, huvudperson i Mästaren och Margarita av Bulgakov.

Vad har Moggi som inte ni har?

- Erfarenhet, många år av förhållanden med makten, framgångar och ekonomisk attraktionskraft.

Och som ni har men inte han?

- Bara en sak: Roma, och, på skämt så lägger jag till håret.

Nu är alltså Moggi besegrad och Baldini tillbaka, men kanske har Sancho Panza inte vunnit än.

Det som Moggi sa om Baldini häromdagen var det här:

- Han var duktig som vände upp och ner på fotbollen tillsammans med överste Auricchio… han har haft tur, för Capello har tagit med honom arm i arm vart han än går. Sabatini är långt mycket bättre, han däremot förstår sig på fotboll.

Den Auricchio som Moggi talar om är polisen som ledde utredningarna både i Calciopolirättegången och rättegången mot Moggis agentfirma GEA. Moggis försvar har hela tiden anklagat honom för att vara vän med Baldini.

Och medan Baldini tar tilbaka Roma och Moggi blir utraderad, har Auricchio just blivit utsedd till en del av den nye borgmästarens stab i Neapel. Det har också en av Calciopoliåklagarna, Giuseppe Narducci. Den nye borgmästaren, Luigi de Magistris, är före detta åklagare. Han är oberoende, oppositionell, hatad av regeringen, och vill införa ett helt nytt ”revolutionerande” sophanteringssystem (källsortering, kallas det), efter det som nu är ett enda trassel av camorra och korruption.

Det tog inte lång tid efter att de Magistris svurits in som Neapel började översvämmas av sopor. Efter bara ett par veckor ifrågasätts han därför redan, han som var stadens så efterlängtade hopp. ”Som vanligt får jag ta tag i saken”, säger Berlusconi. Sabotage, säger de Magistris att den nu återigen akuta sopkrisen beror på.

Vi får väl se vad Baldini kommer att mötas av.

/Malena

Il Calcio al Corso #72 – Inters tränare, lex Ringo Starr, Inlers mentalitet, att bli vid sin läst och Salvatore Fresi

Serie A-snack på Caffetteria del Corso med analys av politiken, spelet och ryktena som är il calcio.

Medverkar gör Kristian Borell, Daniel Hamilton och Thomas Wilbacher.

Du kan prenumerera på Il Calcio al Corso via RSS.

Titta även till Caffetteria del Corsos hemsida. Det är där det händer.

Il Calcio al Corso #72 del 1 from Eurosport on Vimeo.

Il Calcio al Corso #72 del 2 from Eurosport on Vimeo.

Il Calcio al Corso #72 del 3 from Eurosport on Vimeo.

Il Calcio al Corso #72 del 4 from Eurosport on Vimeo.

Il Calcio al Corso #72 del 5 from Eurosport on Vimeo.

Il Calcio al Corso #72 del 6 from Eurosport on Vimeo.