månadsarkiv: augusti 2011

Il Calcio al Corso #79 – Eto’o, rissa Arsenal (sic!), rissa Polenta, Atalanta och vem får gå först av Luis Enrique och Montella?

Serie A-snack på Caffetteria del Corso med analys av politiken, spelet och ryktena som är il calcio.

Medverkar gör Kristian Borell, Thomas Wilbacher och Daniel Hamilton.

Du kan prenumerera på Il Calcio al Corso via RSS.

Titta även till Caffetteria del Corsos hemsida. Det är där det händer.

Il Calcio al Corso #79 del1 from Eurosport on Vimeo.

Il Calcio al Corso #79 del2 from Eurosport on Vimeo.

Il Calcio al Corso #79 del3 from Eurosport on Vimeo.

Il Calcio al Corso #79 del4 from Eurosport on Vimeo.

Il Calcio al Corso #79 del5 from Eurosport on Vimeo.

¡Ya basta!

Sky Sport rapporterade idag att Francesco Totti kom till Trigoria i morse med en tröja på sig som det stod BASTA på. Samma dag som den ursinnige kaptenen alltså, enligt medierna, skulle kräva en förklaring från Luis Enrique om varför han inte spelade från start i Bratislava, hade han detta – ”nu får det vara nog” – lysande över bröstet.

VAD BETYDDE DET? Var det en protest mot Mister? Mot amerikanerna? Mot Baldini? Mot journalisterna?

Eller var det bara en tröja från märket Happiness is a $10 Tee, med ett tryck gjort av konstnären Denis D’Elia. En tröja som Totti till och med setts offentligt i förut. När han gick på cirkus till exempel.

Idag råkade han sätta på sig den, eller så var det nåt undermedvetet eller medvetet som låg bakom.

Kanske borde Francesco Totti ha den här tröjan på sig varje dag. Han borde tatuera in ordet, gå omkring med det på ett plakat.

Jag tror inte att någon annan stad, någon annan fotbollsklubb har en mediesituation som liknar den som är kring Roma. En hel dagstidning som heter Il Romanista, flera heltidsjobbande internetsajter, otaliga radiostationer, Corsport, Messaggero, Repubblica, alla ska uppdateras hela dagarna, hela tiden. I en stad som sedan antiken älskat intriger, skvaller, maktkamper och konspirationsteorier.

Hela sommaren har historien om Francesco Tottis, och Daniele De Rossis, ”talande tystnad” skrivits i olika former. Totti och DDR gillar inte amerikanerna och den nya klubbledningen, det vet man för att de är tysta. De är arga, utstötta, ledsna, detta säger sig journalisterna veta. Medan kaptenerna inte säger ett ord.

Allt satte såklart fart med Franco Baldinis intervju med Emanuela Audisio i Repubblica. Han sa många intressanta och potentiellt kontroversiella saker i den, men bara en enda har diskuterats.

– Totti har fyra, fem år av karriären framför sig. Om han kan hålla ögonen bara på fotbollen och inte ta på sig annat. Men han måste frigöra sig från sin lättja och från de som använder hans namn, också bakom ryggen på honom. Han måste sluta med att låta saker passera, ju lättare han blir, desto längre kommer han att nå med fotbollen.

Det var allt Franco Baldini sa om Totti, och det har underhållit en debatt i månader nu.

Direkt efteråt kom rubriker om att Totti själv hade sagt att Baldinis ord var som en kniv i ryggen. Detta formulerades som direkta citat från kaptenen i rubrikerna, men det visade sig i artiklarna att det var saker han skulle ha sagt till sina vänner.

Med alla som har uttalat sig och allt som har sagts, har märkligt nog Tottis egna ord i saken förbisetts ganska mycket. När några reportrar försökte få honom att uttala sig på lägret i Brunico klagade Totti över ”amici, amici”, han behöver inte säga nåt, ni skriver ju ändå bara vad ni har lust med, sa Totti.

Det rapporterades som att Totti hade skämtat med journalisterna och kallat dem för ”amici”. I själva verket bekräftade ju hela historien Baldinis ord. Någon hade uppenbarligen utnyttjat Tottis namn och givit information till tidningarna – för att slå tillbaka mot Baldini som hade kritiserat dem som utnyttjar Tottis namn. Och Totti själv sa ifrån och kritiserade journalisterna för det – för att hänvisa till saker han ska ha sagt till sina vänner. Han gav Baldini rätt.

Så, betyder Tottis tystnad att han inte stödjer amerikanerna, att han känner sig utstött eller är arg på tränaren?

Det blir såklart oändligt intressant när Totti äntligen bestämmer sig för att tala.

Det enda vi vet är att han inte har välkomnat Thomas DiBenedetto med några översvallande ord eller ställt upp på några leende bilder tillsammans som skulle antyda att vår frälsare nu är här.

Och varför skulle han? Totti väntar väl som alla andra på att se om Mister Tom håller måttet. Jag själv vill gärna att Romas kapten representerar klubbfärgerna, inte klubbledningen.

Så har det i och för sig inte alltid varit.

För länge sedan, när Franco Sensi fortfarande var en president med medel till sitt förfogande och handlingsutrymme, kunde Totti sätta press på klubbledningen. Som 2003, han sa på en presskonferens: ”Berlusconi ville ta mig till Milan när jag var 14 och han hade kunnat bli min president. Eller skulle kunna… Fler frågor?” Sedan, på väg ut, sa han till journalisterna: ”Rubriken har ni ju redan.” Enligt Tonino Cagnucci i hans bok om Totti sa kaptenen sedan till en person: ”Nu ska du se vilket rabalder det blir. Bene bene, det var det jag ville.” Han ville sätta press på Franco Sensi att satsa på klubben.

Men då var saker och ting redan på väg utför. Ju svagare klubbledningen blev, desto mindre fanns det att kräva av den. Till slut fanns det nästan ingen klubbledning, och ju större maktvakuumet blev i Roma, desto mer blev Totti den starkaste representanten för klubben. Han blev som en slags stötdämpare eller sköld för familjen Sensi. Han lät dem som Baldini sa utnyttja hans namn, kanske för att det var det minst dåliga för Roma, kanske av övertygelse, eller för att han var snäll, för att han inte hade kraft att streta emot, för den berömda lathetens skull.

Och nu, från att ha varit den mest konstanta maktfaktorn i Roma ska Totti bli – vad då? Vad är Totti i förhållande till den nya klubbledningen, vilken roll kommer han att ha? Allt detta avgörs nu och radioprogrammen och tidningarna kommer att vältra sig i det, internetsajterna kommer att liverapportera varenda tecken som går att tolka.

Jag har hört att Francesco Totti aldrig kommer att sluta spela fotboll, men om han hypotetiskt sett skulle göra det nån gång, då skulle det inte bli vackert. Det skulle inte bli värdigt. Det kan inte bli det, i Rom, i Roma, med de romerska radiokanalerna och de romerska fansen.

Det skulle bli ett utdraget maktskifte, med intriger, diskussioner, verkliga och påhittade kontroverser, svek. Det skulle bli smärtsamt, också på grund av allt det.

Det har redan börjat. Det räcker redan. Ya basta, som spanjorerna skulle sagt.

/Malena

På startpallen – säsongsguide in arrivo

Lo Spagnolo doppade stortån i vattnet förra veckan och Kalle har hunnit med några längder i PL-bassängen. Nu är det min tur.

Det är alltså dags för säsongsguide. Men, först uppvärmning. Om en dag eller två drar jag igång och betar av lag för lag inför starten. Fyra klubbar (Milan, Napoli, Lazio och Atalanta) kommer klart starkare än ifjol och det finns gott om klubbar med frågetecken att räta ut. Det kommer helt enkelt att bli trångt om att undvika nedflyttning där i la colonna destra.

Jag står där på startpallen och mina tankar (bokstavsordning) går så här:

Atalanta
Ägandet är ekonomiskt starkt, klubbledningen utomordentligt vässad med Pierpaolo Marino och spelartruppen räcker långt. Nu skall Atalanta se till att hantera de sex minuspoäng man i första instans dömts till. På sikt kommer vi att få en konflikt mellan det tydliga ägande som Percassi signerar och det ännu tydligare operativa rattandet som direttore Marino står för. Och vill det sig illa kan det slå gnistor redan i år. För övrigt är det bara en tidsfråga innan dg Marino flyttar på tränare Colantuono och när det väl sker kommer Atalanta att stå starkt rustade på alla områden – ägare, klubbledning, tränare och spelartrupp.

Bologna
Kaoset fortsätter. Det var inte speciellt svårt att förstå att det inte skulle fungera med Salvatore Bagni som l’uomo mercato. Men, det var och är inte bara Bagnis roll som inte fungerar.

Cagliari
När flyttar stenhårde presidente Cellino på sin veke allenatore Donadoni? Det har vi undrat och sedan länge uttalat här på il CaC. Nu får Massimo Ficcadenti (ex Cesena) till uppgift att upprepa sin utmärkta säsong från ifjol.

Catania
Var det bara en skärmytsling eller var det ett slag? Och är det inte så att maktbalansen mellan presidente Pulvirenti och direttore generale Lo Monaco för evigt har rubbats? En ägare som inte väger tyngre än den högst tjänstemannen är att be om problem och säsongens Catania riskar därmed på ett överraskande sätt sin plats i högsta serien.

Cesena
Campedelli II och hans Cesena står inför det svåra andra året och man gör det med Marco Giampaolo på tränarbänken. Denne har stått för fiasko efter fiasko efter att han fick den där bollen i huvudet på träning med Cagliari för x antal år sedan.

Chievo Verona
Lugi Campedellis Chievo Verona fortsätter att vara i diesse Sartoris utmärkt skickliga händer. Nu satsar denne på en återkomst på tränarbänken. Domenico Di Carlo återvänder och skall upprepa den bedrift som Stefano Pioli stod för ifjol. Ni vet vad jag tycker och tror om återkomster. Ni vet vad jag tycker om Sartori.

Fiorentina
Della Valle skriver öppna brev till den lila världen och vill veta vad som gäller. Vi som är neutrala vill veta vad Della Valle tänkt sig med laget som representerar den lila världen.

Genoa
Är vi framme vid the downfall? Spelarna snurrar allt snabbare i casa Preziosi och den initiala fingertoppskänslan i Serie A då spelare som Ferrari, Motta och Milito tog plats, lyser med sin frånvaro. Jag tittar på den tänkta startelvan – FREY; Rossi, Danielli, Kaladze, Antonelli; Kucka, SEYMOUR, CONSTANT; BIRSA; Palacio, PRATTO – och känner inte alls att jag tittar på ett lag för la colonna sinistra.

Inter
Både Sneijder och Eto’o bort, det kan väl ändå inte hända?

Juventus
Världens mest befolkade anfall finns fortfarande i Juventus. Det hade varit bättre om det hade funnits fler av de där kantspelarna som är så viktiga i Antonio Contes 4-2-4 och en eller två riktigt bra mittbackar. För hur skall Pirlo-Vidal kunna skydda en fyrbackslinje där Barzagli-Chiellini är mittlås.

Lazio
Ett självsäkert Lazio ser bra ut från mittfältet och framåt. Riktigt bra. Men, för mig är en matchotränad Marchetti (Cagliari) en rejäl chansning mellan stolparna och KONKO-Biava-Dias- Radu en backlinje som är är helt ok, men ändå klart sämre än det fina mittfältet och det nykomponerade anfallet.

Lecce
Frågetecknen är många när giallorossi skall följa upp sin fina fjolårsinsatsen. Vad innebär det att familjen Semeraro så tydligt lämnat över klubben i händerna på en klubbledning som vet att de inte kommer att kunna be sin ägare om mer pengar? Har nye sportchefen Carlo Osti (ex Atalanta) värvat en ”ny Gregucci” i Eusebio Di Francesco (Pescara) med ett 05/06 2.0 som resultat? Går det verkligen att sätta ett Serie A-lag i händerna på Christian Obodo (Torino) när kalendern visar 2011?

Milan
De röd-svarta kommer att försvara titeln. I alla fall som läget är just nu inför de två sista veckorna av transferfönstret. Det går ju inte att göra mål på mister Allegris Milan.

Napoli
Håller freden? Det är inte speciellt svårt att se ett scenario där Napoli inte går som tänkt i Champions League och Walter Mazzarri betalar priset för det. Just presidente Aurelio De Laurentiis verkar gå på högvarv. Han har åsikter om det mesta och vill gärna peta i det operativa när det handlar om hans riktigt stora stjärnor.

Novara
Vad betydde egentligen den firade sportchefen Pasquale Sensibile och kan verkligen Mauro Pederzoli ersätta Sensibile Jr:s mycket tydliga operativa rattande? Svaret är nej.

Palermo
Huset som Walter byggde visade sig vara ungefär lika stabilt som ett sandslott. Den mer pragmatiske nye sportchefen Sean Sogliano har ingen lätt uppgift när han städar i klubben.

Parma
Zaccardo-Paletta-A. Lucarelli-RUBIN framför Mirante och skyddad av ett innermittfält där Morrone och Gallopa är tänkta att starta centralt. Jag kan bara konstatera att jag hade byggt ett lag som hade sett klart annorlunda ut än det som direttore Leonardi gjort.

Roma
Medveten risktagning på oändligt hög nivå. Nye tränaren Luis Enrique (Barcelona B) pratade under sommaren om att det fortfarande var nappflaska som gällde för hans Roma. Han hade rätt. Amerikanernas Roma är en bäbis som kryper fram. Först krypa och sedan gå, ok?

Siena
Får man verkligen till ett projekt där i Siena? Det känns som om både tränare och klubbdirektörer är lite väl flyttbara för att allt skall vara som det bör vara för storsatsande Massimo Mezzaroma. Avbrutet operativt rattande är det värsta som kan hända när du jobbar på lång sikt.

Udinese
Ägarfamiljen Pozzo har aldrig varit mer hyllad än nu och med A-laget i händerna på säkre Guidolin blir det en ny slutplacering på den övre halvan.

/Borell

Det står en svart hundkoja i garaget

Confermato.

Det var bekräftat. Först från Lecce och sedan från Roma. Andrea Bertolacci var klar för ännu en säsong i giallorossi där nere i Sud Est. Smällen som Jéremy Menez delade ut mot den unge romarens fotled innan han smet hem till Frankrike hade sett till att det som bara var troligt hade blivit säkert. Så säkert något nu kan vara i fotboll.

Bertolacci fick alltså inte chansen att visa upp sig för den nye spanske tränaren på ritiron, men var redan innan det på det klara med vad som gällde. ”Jag kör ritiro med Roma, men jag vill vara tydlig. I min ålder är det fundamentalt att spela kontinuerligt”, konstaterade han. Sedan åkte han iväg till U21-kapten Ciro Ferraras övning i Varese och var bäste man på plan när Italien gick bra mot svårspelade Schweiz. Men, bra spel där var aldrig något som skulle ge Bertolacci någon starkare position när det skulle slåss om plats på det nya Romas mittfält.

Sedan kom skadorna. Greco out. Pizarro out. Lägg till Daniele De Rossi diskad och Roma riskerade att komma till torsdagens spel i Europa med ett tremannamittfält med Viviani-Verre-Perrotta. Entré Bertolacci. Han som tackat nej till Siena för att sno åt sig en viktig roll i säsongens autogestione-Lecce kommer att få en andra chans att visa upp sig för Luis Enrique och övertyga denne om sin storhet.

Hyran för lägenheten är betald för juli och augusti och den svara hundkojan står kvar där i garaget i Lecce. Nu kommer Bratislava emellan. Succé där och efterträdarens efterträdares efterträdare får hitta någon annan än Bertolacci som sällskap till Pelicano Giacomazzi, nya spelregissören Christian Obodo (Torino), fjolårsfloppen Piatti och nya buffeln Strasser (Milan) på Eusebio Di Francescos nya tremannamittfält.

I Lecce vill man gärna att diesse Osti arbetar så mycket som möjligt, men inte med att städa upp efter en Bertolacci-affär som var klar och sedan gick i stöpet. Och vem skall köra hem den svarta hundkojan om det nu går bra där i Bratislava? Enzo, historisk materialare och given köra-hem-bilen-kandidat, är inte längre lika ung och pigg som när han t ex körde Ingessons bil till Bologna efter att denne avslutat karriären i gult och rött …

/Borell

Coppa Italia – i primi passi

Fotbollsvärldens kanske vackraste striscia positiva är bruten. Igår förlorade Varese hemma mot Avellino i Coppa Italia med 0-1 vilket betyder att den förlustfria sviten hemma på Stadio Franco Ossola varade i 62 matcher (7 september 2008, Portogruaro. Summaga?). Å andra sidan tycker jag att man kan argumentera för att sviten tog slut i och med Sogliano och Sanninio´s utträde ur klubben, för visst tillhörde ju striscian dem snarare än klubben? Ytterligare en era alltså som uppenbarligen nått capolinea och en ny som ska börja. Benny Carbone, Prandelli´s adept från Parma(lat)-tiden, kunde onekligen inte fått en sämre start på säsongen och för all del ett sämre slut på sin 40-årsdag. Coraggio Varese. Coraggio.

I Sampdoria ljuder l´allarme efter en slitsam och allt annat än klar seger över Alessandria, Lega Pro. Maccarone non basta. På övertid fixade dock Sammarco biffen med en vacker rovesciata. Jag hör alarmet men är samtidigt säker på att det snart tystnar.

Min idol Mandorlini och hans Hellas Verona tog en viktig och stor skalp i och med segern igår mot ärkerivalen Vicenza. Närmare 7000, många curvaioli, skapade en fin stämning utan att drabba samman på Romeo Menti. Hellas Verona som värvar ungt och talangfullt ser bra ut inför säsongsstarten. Hallfredsson leder med nummer 10 på mitten. 1 år klokare.

Jag konstaterar olyckligt att i veneti från Cittadella lyckades brotta ner ett Pisa med siktet inställt på hatderby mot Fiorentina. Det hade varit roligt, men icke alltså. Pisa vek ner sig. Igen.

Ett annat väntat topplag och för mig stor favorit tillsammans med Toro och Samp i årets Serie B är Padova som med Foschi vid rodret värvat friskt. Igår tog man sig tämligen enkelt vidare till nästa omgång. Nytillskottet Linus Hallenius fick spela sista 25 utan att egentligen röra bollen eller för den delen imponera. För Hallenius som trodde att Genoa ville behålla honom och som drömde om Real Zaragoza och som uppenbarligen inte förstår sitt eget bästa väntar ett tufft år i Serie B där leverans är ett måste för att karriären inte ska få sig ett rejält hack. För 2 veckor sedan åkte Foschi själv upp till Genoa´s ritiro för att försäkra sig om Hallenius-dealen (lån). Hans vilja och engagemang räckte dock inte utan i slutändan var Preziosi tvungen att markera och tvångsflytta den unge Sundsvallsonen till Padova. Det Linus inte förstod då men som jag hoppas han kommer att lära sig är att detta är ett viktigt och stort karriärsteg för honom. Från Serie B Sverige, Schweiz till Italien. Det är rejäla kliv och talangen (mental som fysisk) kommer verkligen att ställas på prov.

Ciao ciao Zeman.
Även om fansen drömmer…

//Wilbacher – Serie B

J’Accuse. Stick Wenger! Det är mitt Arsenal.

Jag är Arsenal sedan barnsben och har sett manager och spelare komma och gå. Jag har sett Arsenal vinna och inte vinna. Framförallt inte vinna. Jag fick vänta i 20 år på min första ligatitel och det är inget jag ångrar. Tvärtom. Arsenal och jag tog hand om vårt när andra medgångssupporter-surfade in och tog hand om Liverpool och de andra. Vi som var Arsenal bidade vår tid. Vi vandrade i titelskuggans dal och fick lite extra hopp då och då, som när Liam Brady et al firade triumfer i FA-cupen och kryddade det med en stark insats ute i Europa.

Sedan kom George Graham. Med honom följde en vinnarmentalitet som var enorm. Arsenal skall vinna titlar, var hans självklara utgångspunkt. Och Arsenal började vinna direkt. Grahams första säsong kröntes med seger i Ligacupen mot ett Liverpool som där och då inte gick att besegra och sedan fortsatte det.

Två år senare kom den legendariska ligatiteln i sista omgången borta mot Liverpool och ytterligare två år senare vann Arsenal ligatiteln igen efter bara en förlust under hela säsongen. Där och då stod Graham på tre titlar på fem säsonger med ett Arsenal som inte vunnit något alls på sju säsonger när han tog över 1986. Den gamle spelaren Graham avslutade sedan sin tid som manager i klubben med att göra Arsenal till cupexperter, med tydlig europeisk touch. FA- och Ligacup-dubbeln 92/93 ledde till seger i Cupvinnarcupen 93/94 och final igen i samma tävling året därpå. Sedan föll Graham i skandalen med mutor kring norske spelaragenten Rune Hauge.

Det var det Arsenal som Arsène Wenger tog över. Ett Arsenal som vann titlar.

Wenger började utmärkt med kloka beslut om vilka spelare som skulle behållas och vilka nya som behövdes. Backlinjen som Graham byggde, den legendariska Dixon-Bould-Adams-Winterburn, gavs evigt liv och gamla vinnarskallar fick sällskap av nya. Tony Adams fick sällskap av Patrick Vieira, Wengers första nyförvärv som Arsenal-manager.

Wenger tog sin första titel med Arsenal under sin andra säsong i klubben och parkerade sig sedan på andra plats tre år i rad innan han under fyra säsonger smällde av ett smatterband med titlar – två ligatitlar (01/02 och 03/04) och tre FA-cuptitlar (01/02, 02/03 och 04/05). Sedan började luften gå ur Wengers Arsenal, även om det blev CL-final året därpå. Det finns två potentiella förklaringar till det. Arsenals flytt från Highbury till Emirates med en mindre transferkassa som följd och/eller David Deins exit från klubben under våren 2007.

Med klubbdirektör Dein ute ur bilden hamnade all sportslig makt hos Wenger och det har inte varit bra. Under snart fem år har hans lagbygge gått från skadekänning till att halta rejält. Problemet är att Wenger inte ser det och därmed inte heller kan komma till insikt. Dessa fem år är kantade av uppenbara misstag från fransosens sida och det är dags att vi som är Arsenal får ett slut på det hela.

J’Accuse. Jag anklagar Wenger för att:

- försöka bygga ett lag utan ledare.
Han ärvde Adams och de andra och lade till spelare som Vieira, Ljungberg och Lehmann. Sedan försvann de en efter en och ersattes inte.

- försöka bygga ett lag framifrån, när det är bakifrån man bygger ett lag som vinner titlar.
Sätt målvaktsposten och backlinjen och få sedan ordning på det offensiva spelet. Det går inte att göra tvärtom om du vill nå framgång över tid.

- på ett förödande sätt vela med den hyperviktiga målvaktposten.
Det är inte kvaliteten på Arsenals målvakter som är problemet, det är Wengers totala oförmåga att välja en av dem och ge denne, backlinjen och hela laget trygghet.

- värva alltför många spelare som är alltför lika varandra.
Det är skillnad på ytterback, mittback, centrala mittfältare och kantspringare. Alla spelare kan inte komma likadana.

- vägra spela en utpräglad målskytt längst fram.
Det gick bra så länge Arsenal hade Thierry Henry. Efter den legendariske nummer 14:s exit funkar det inte alls och laget spelar bara mer och mer runt-runt för varje match.

- inte ha förstått vikten av att värva lokalt.
Supportrarna, och för den delen också ”marknaden”, vill ha ett lag med så stor lokal förankring som möjligt och vad är då lämpligare än att se till att det finns lokala spelare i laget.

- post Dein ha blivit sittande i sin bunker och odlat en kultur där olika åsikter inte längre bryts mot varandra.
Wenger älskade att diskutera med Dein och deras samarbete var näst intill perfekt. Post Dein finns det inte längre någon som är street smart där den franske professorn är dogmatisk. Det har inte alls bekymrat Wenger, som struntat i att se till att han får livsviktigt mothugg i diskussionerna kring laget.

- ha tappat spelartruppen.
Lagets bästa spelare gör nu allt för att få lämna. Fabregas och Nasri kände att det inte går att stanna hos Wenger om man vill vinna titlar. Lagets övriga spelare undrar vad som händer när lagkapten efter lagkapten agerar märkligt och på ett sätt som inte är värdigt en lagkapten.

Wenger har alltså backat bandet ungefär 25 år, till första halvan av 80-talet. Han har backat bandet till den tid då Arsenal inte vann stora titlar eftersom man inte hade någon vinnarmentalitet. Wenger har backat bandet till den tid då Arsenal inte kunde få de spelare man egentligen ville ha eftersom de inte såg poängen med en flytt till Islington.

Arsenal anno 2011 är laget som spelar den där fina fotbollen som är så vacker att titta på. Arsenal anno 2011 är laget som kramar om motståndarna efter en CL-finalförlust istället för att bli förbannade för att man förlorat. Arsenal anno 2011 är laget som inte har en susning om hur man vinner stora titlar. Arsenal anno 2011 är laget som rullar, rullar och rullar igen. Och så rullar man igen.

Det räcker nu. Stick Wenger! Det är mitt Arsenal.

/Borell

Ursprungligen publicerad på eurosport.se.

Il Calcio al Corso #78 – Italien lekte, Suleyman Kerimov, scudetton 06 äter upp Inter och Juventus påstådda oskuld

Serie A-snack på Caffetteria del Corso med analys av politiken, spelet och ryktena som är il calcio.

Medverkar gör Kristian Borell, Thomas Wilbacher och Daniel Hamilton.

Du kan prenumerera på Il Calcio al Corso via RSS.

Titta även till Caffetteria del Corsos hemsida. Det är där det händer.

Il Calcio al Corso #78 del 1 from Eurosport on Vimeo.

Il Calcio al Corso #78 del 2 from Eurosport on Vimeo.

Il Calcio al Corso #78 del 3 from Eurosport on Vimeo.

Il Calcio al Corso #78 del 4 from Eurosport on Vimeo.

Il Calcio al Corso #78 del 5 from Eurosport on Vimeo.

Agent Mörk och landslagsförbannelsen

Teteh Bangura till Bursaspor för minst 25 miljoner och en av två Banguras smiter in på tio-i-topp över största svenska övergångarna någonsin.

Strålkastaren hamnar lika mycket på agenten som på spelaren. Patrick Mörk. Det är han som är det nya svarta. Mörk är fotbollsagenten med tolkningsföreträdet som om och om igen får dra sitt case – det går att handla smart i Afrika och svenska fotbollsklubbars scouting är inte värd namnet.

Mörk går rätt, men sätter fel rubrik
Mörk har rätt om att handla billigt och bra i Afrika och har förmodligen mycket rätt även om svenska klubbars scouting, även om han sätter fel rubrik. ”Svenska klubbars scouting är på Åshöjden-nivå”, är ju ett hån av en klubb som tog sig långt genom att satsa på de lokala talangerna. Det som så många elitklubbar runt om i världen har som en given och ivrigt önskad utgångspunkt i sitt arbete.

Många agenter pratar så lite som möjligt. Så icke Mörk. Han svarar alltid i telefon, gillas för det och kan nu skörda. Mörks historia, den han skrivit själv, ges utrymme om och om igen. Han berättar den med det aktuella tillägget att det spelarskyltfönster som är AIK åter fungerar. Jens Andersson och Björn Wesström är personer som verkligen har förstått det som så få i Sverige förstår. De vet att programmera på lång sikt och både har och vågar lita på sin fingertoppkänsla. Mörk berömmer, berömmer och berömmer igen.

AIK:s två korgar
Hur ser det då ut från AIK:s horisont? Firma Andersson/Wesström lägger många ägg i få korgar, Mörks korg och den problem-korg som tillhör Jozo Palac, och använder det upplägget som hävstång för att lyfta AIK både sportsligt och ekonomiskt. Upplägget har fungerat, i alla fall på kort sikt. Den självklara frågan är hur smart det är i det långa loppet. Och vad händer om Mörk tappar fingertoppskänslan och/eller blir mätt?

Det går att arbeta olika där. AIK:s fåkorgsupplägg kan ställas mot MFF:s halva-startelvan-hos-Dahlin-korg och Elfsborgs flerkorgsupplägg med lika delar Klette, Mörk, Svensson (Jonas) och Wallsten.

Underbart är kort
Det brukar heta att underbart är kort. Om inte det stämmer så har det där underbara i alla fall ett tydligt slut. För bara två-tre år sedan var Oliver Cabrera guldmakare och hovleverantör till Kalmar FF. Sedan hann verkligheten ikapp. Cabreras hard sell-sätt hann ikapp honom och de skitiga affärerna Wanderson och Hallenius blev till exit. Och när han föll, då föll också Kalmar FF:s brasse-upplägg. Cabreras fall visar tydligt att saker kan ändras snabbt och att man i slutändan får skörda det man själv sått.

Sommaren 2011 är sommaren då Mörks fingertoppskänsla, hunger och sociala kompetens tagit honom till en position där han inte kan ha fel. Det går bra för den gamle sportjournalisten från Bärgslagsbladet. I alla fall i Allsvenskan. I landslaget är det inte lika lätt. Där har han fortfarande svårt att ta plats, trots att han långt ifrån bara bryr sig om sina utländska spelare.

Förbannelsen
A-landslaget, det viktigaste skyltfönstret av alla, fortsätter att gäcka den agent som just nu får beröm precis överallt. Kanske vilar det en landslagsförbannelse över Mörk. Wernblom och Rasmus Elm hoppas att så inte är fallet utan att det istället handlar om att det tar tid även för en agent att ta plats i det stora landslaget.

/Borell

Tio-i-topp största svenska övergångar någonsin:

82,5 miljoner
Zlatan Ibrahimovic, från Malmö FF till Ajax.
Agent: Anders Carlsson

45 miljoner
Markus Rosenberg, från Malmö FF till Ajax.
Agent: Martin Dahlin

40 miljoner
Ola Toivonen, från Malmö FF till PSV Eindhoven.
Agent: Martin Dahlin

40 miljoner
Fredrik Ljungberg, från Halmstads BK till Arsenal.
Agent: Roger Ljung

38 miljoner
Marcus Berg, från IFK Göteborg till Groningen.
Agent: Martin Klette

35 miljoner
Alexander Gerndt, från Helsingborg till Utrecht.
Agent: Per Jonsson

35 miljoner
Emir Bajrami, från Elfsborg till Twente.
Agent: Jonas Svensson

30 miljoner
Rasmus Elm, från Kalmar FF till AZ Alkmaar.
Agent: Patrick Mörk

30 miljoner
Pontus Wernbloom, från IFK Göteborg till AZ Alkmaar.
Agent: Patrick Mörk

25 miljoner
Teteh Bangura, från AIK till Bursaspor.
Agent: Patrick Mörk

25 miljoner
Jesper Blomqvist, från IFK Göteborg till Milan.
Agent: Anders Wallsten

Ursprungligen publicerad på eurosport.se.

4-5 kilo musslor – così mangia Corvino …

Jag tjuvstartade hösten igår med Antonio Filograna och snubblade i det arbetet över sånt man gillar. Det som Pantaleo Corvino gillar.

- Alla söndagar innan match köpte vi 4-5 kilo musslor och åt upp allt, berättar Scorranos dåvarande president Salvatore Ruggeri om sin tid med Corvino. Crudo (sv. råa), eftersom musslor skall ätas så, inte ens med citron.

Artikelförfattaren tar oss sedan på en vidare tur i den värld som är Corvinos. Il Mago di Vérnole säger aldrig nej till en tallrik spaghetti alle cozze, eller spaghetti con granchi. För att inte tala om ricci (sv. sjöborrar), en annan stor favorit. Det bästa kommer sist. Mammas mat. Pantaleos mamma Gina gjorde ett fullkomligt magiskt lamm och så baccalà med tomater, lök och svarta oliver toppat med lite pugliesisk peperoncino.

Där har ni det. Den skicklige sportchefens diet. Lägg sedan till den ”fingertoppskänsla, entusiasm, motivation och kapacitet” som Ruggeri pratar om och du har Pantaleo Corvino. En diesse kommer inte mycket bättre än så.

/Borell

ADV´s öppna brev och VCS´s svar

Det senaste tidens hårda klimat runt Fiorentina med avgångsbudskap och anti-Della Valle-budskap som prägel fick i veckan Andrea Della Valle att skriva följande öppna brev till fansen:

”Det finns två foton som vi aldrig får glömma och som representerar den närmsta historien av klubben: det första är pånyttfödelsen som skedde i Florens den 1:a augusti 2002. Ett foto av en klubb som inte längre existerade och som man hade tagit allt från, med det inräknat även klubbens troféer och dess historia. Det andra är Fiorentina´s år i Champions League, de oförglömliga känslorna i Liverpool i synnerhet.

En resa som byggdes i absolut största del av personer som idag också leder klubben, personer som haft ledningens förtroende, ett förtroende som man vunnit tack vare framgångar och respekten de alltid haft för Viola-tröjan. Det är framgångar som också kommit tack vare stadens stöd och entusiasm och framförallt tack vare de riktiga fansen, de som alltid visat sitt stöd även i tuffa tider då strömmen gått åt andra hållet.

Fiorentina är idag en klubb som under ett fåtal år nått makalösa sportsliga framgångar och som satt centralt i projektet värderingar om sportslig etik, fair play (ett exempel för många klubbar), solid ekonomi, bland de främsta i Europa (något Fiorentina-fans borde vara extra känsliga för med tanke på det ekonomiska drama som man fick genomlida åren innan), uppbyggnaden av en stark ungdomsakademi som kommer att vara basen för framtiden (de senaste årens framgångar är beviset), uppbyggnaden av ett sportsligt center som Fiorentina aldrig haft tidigare.

Det här är fakta som kan verifieras av alla och det är med dessa fakta som vi vill konfrontera staden och de riktiga fansen som vill Fiorentina väl. Vi är intresserade av er åsikt, inte de andras som ljudligt och ociviliserat (en liten grupp) som uppenbarligen inte tänker på Viola-tröjans bästa och dess framtid. Det är från er som vi vill veta om klubben har gjort oförlåtliga fel under dessa år eller om vi varit otydliga med våra mål och sätt att driva klubben. I synnerhet om man även tänker på de institutionella löften vi fått och som av 1000 olika anledningar inte hållits (och om motsatsen skett så var ledningen, som många säkert minns, redo att riskera en enorm investering för att göra det möjligt att ha mycket större målsättningar – la cittadella, min anmärkning).

Nu är jag i behov av att veta med extrem klarhet vad staden vill och vad de riktiga fansen förväntar sig av Fiorentina och dess framtid. Jag är i behov av att veta om det fortfarande finns motivationen för ledningen att acceptera en fortsättning av resan som präglats av sportslig passion och vilja att tillsammans skapa den bästa möjliga framtiden, att ge alla nöjet att gå till stadion och njuta av en rolig eftermiddag. Om dessa antaganden inte finns är vi, som vi tidigare klargjort tydligt, redo att ta ett kliv åt sidan.

Nu är det vi som väntar på konkreta signaler, för det är inte vår intention att fortsätta längre med det här klimatet som råder och som har skapat en enorm bitterhet och besvikelse hos oss. Det är nödvändigt att direkt starta en seriös och civiliserad debatt mellan alla riktiga fans och staden med borgmästaren i täten så att era åsikter och önskningar blir tydliga, på så sätt att även vi seriöst och civiliserat kan fatta våra beslut. Med all säkerhet, vad det gäller oss, kommer vi inte att starta den nya säsongen med det här klimatet av ofta ociviliserat handlingar och ett uppförande som för oss är oförståeligt.

Nu är det klubben som vill veta vad ni kommer att göra för ert lag: hur kommer ni stödja det och med vilka vill ni fortsätta resan in i framtiden? Svaret som vi behöver höra, och det är det enda som intresserar oss, är det från Staden med borgmästare Renzi i täten och det från alla hundratusentals riktiga fans som verkligen vill laget väl. De som hittills varit tysta.

Vi behöver höra rösterna från alla som verkligen bryr sig om Fiorentina. Det som ni kommer att säga till oss kommer att vara avgörande för oss att på bästa sätt i den närmsta framtiden kunna fatta beslut för klubben som vi tillsammans med er återskapade från ingenting.

Andrea Della Valle”

Viola Club Scandinavia´s svar genom mig:

”Jag grundade Viola Club Scandinavia en regnig höstdag 2004. Jag gjorde det efter att ha förstått att jag inte var ensam om att älska den lila tröjan här upp i Europas nordliga delar. Trots svåra år fanns fortfarande en extremt stor passion för den lila tröjan och precis som för mig var inte resultaten på planen det viktiga. Jag förstod direkt att Florens och Fiorentina-fansen var speciella och att passionen verkligen var stark. Jag minns att jag tänkte ”här går man bortom det vanliga tifot”.

Under åren har jag fungerat som en länk mellan våra medlemmar och Florens och Fiorentina genom att översätta officiella uttalanden och presskonferenser samt att organisera resor till lagets matcher. Vi har varit på plats från Trondheim till Eindhoven, från Florens till Lecce. Genom att ha sagt det tror jag att även vår ödmjuka åsikt, trots alla kilometer som skiljer oss (och med allt vad det innebär) är viktig att lyssna till för Della Valle.

Vi kommer aldrig att glömma vem som kom och vem som räddade oss. Vi kommer aldrig att glömma matcherna med Florentia Viola-tröjan, Serie B, första åren i A och sen Champions League.

Det har varit ett tufft år för alla, men nu måste vi starta om på nytt, direkt och urstarkt. Nu när våra direkta konkurrenter blir allt starkare finns det ingen tid till protestaktioner. Vi måste enade ta oss an den nya säsongen på allra bästa sätt; med kraft och hjärta som vi alltid gjort. Vår passion för tröjan tröstar oss när spelet hackar och får oss att bli galna när vi vinner. I grunden är det bara det som räknas.

Vi är på Della Valles sida. Vi glömmer aldrig och vi tror på projektet. Nu spöar vi i senesi – maremma maiala – alla enade!

Thomas Wilbacher
Viola Club Scandinavia”

//Wilbacher – tradotto al volo