månadsarkiv: september 2012

Zemanbanden

Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att Zdenek Zeman tränar Roma igen.

I somras när det ryktades att han var på gång letade jag fram ljudfilen med min gamla intervju med Rico Semeraro, den senaste Serie A-president som anställde Zeman.

Det var en annan tid då. Det var före 2006. Det var under Moggis sista år, kanske under kulmen på hans maktsystem eller åtminstone den era av det som vi vet mest om, eftersom polisen i Rom lyssnade av hans telefoner.

Rico var hårdare mot Zeman än jag mindes.

- Enligt mig är han mycket duktig. Som tränare. Men han har ett ruttet huvud, sa Rico.

Det var inte ett omdöme från någon juventino, utan nästan tvärt om. Rico berättade om hur han hade attackerats av framförallt Juventus efter att han anställde Zeman och tog tillbaka honom till rampljuset igen. Hur de försökte smutskasta familjen i tidningarna, till exempel. Och om den där matchen när det ösregnade i Lecce, och de skickade De Santis, Juventus domare. Som ett slags maffiabudskap, enligt Rico. ”Se upp, ni ser vad vi kan göra.”

Men det var inte det som var problemet.

- De försökte starta krig mot mig, men  jag struntade mest i det, sa Rico.

När jag träffade Rico, på hans lyxyacht på Croisetten i Cannes, hade Zeman just misslyckats i Röda Stjärnan. Han vittnade i Calciopolirättegången den hösten, jag vet inte varför. Han hade ingen information. Han pratade tyst som vanligt, vilket gjorde domaren irriterad. Han verkade som en slagen man, trots att den var han som hade kommit ut på den vinnande sidan, det var hans antagonister som satt på de anklagades bänk.

Rico flyttade till och med utomlands när han lämnade presidentskapet i Lecce. Han var bitter på Zeman, som var en bidragande orsak till konflikten som uppstod mellan klubbeldningen och supportrarna. De älskade Zeman, och hatade Rico för att han lämnade.

Enligt Rico var det inte så som det hade framstått, att makten, Juventus, hade tvingat honom att göra sig av med Zeman. Problemet var Zeman själv.

Det började väl ungefär som det gjorde med Roma i somras.

- Det enda – och jag uppskattade inte det, jag blev arg – är att jag gav Zeman tillfälle att synas i tv. Han fick stor uppmärksamhet i medierna. Men framförallt så pratade de inte om fotboll. De pratade inte om Lecce. De frågade alltid om Juventus, om dopning, och han drog sig inte undan från det. Han gillade att vara i centrum av uppmärksamheten. Från lilla Lecce. Det är något som är en del av den personens natur. Jag behövde en tränare som ledde mitt lag på ett bra sätt, som pratade så lite som möjligt om saker som inte hade med Lecce att göra. Det var jag som betalade honom. Och jag hade uppskattat om han hade pratat om Lecce. Förde fram det som var bra med den här klubben, sa Rico.

Jag trodde aldrig att Franco Baldini, en annan av de som kommit ut på den vinnande sidan av Calciopoli, skulle anställa Zeman, av just de skälen som Rico berättar om. Baldini har ju undvikit alla frågor som har med Calciopoli att göra sedan han kom tillbaka till Roma, och varit oändligt noga med att vara den större personen, inte gräva ner sig i det förflutna.

Jag trodde i och för sig aldrig att det kunde bli sant att Baldini skulle komma tillbaka till Roma heller.

Vad vet jag, kanske gillar han att ha Zeman som kan tala i hans ställe.

Det andra problemet med Zeman var enligt Rico att han bara ville använda Lecce för att komma vidare i karriären, och inte var ett dugg tacksam.

- För mig var det mycket allvarligt att han använde min klubb, chansen som jag hade givit honom, för att göra reklam för sig själv.

Mest av allt flirtade Zeman med Roma, det året. Kanske var det omöjligt för Roma att anställa honom på grund av att Moggi inte skulle ha tillåtit det. Enligt Rico var lönen en stor anledning.

- Enligt mig bad han om för mycket. Han tänkte okej, jag får så här mycket av Lecce, men sen kan jag få mycket av Roma.

Lecce ville vara som Baldini försöker vara nu. Göra saker annorlunda, vara rena, hederliga, men inte ”fare guerra”, kriga. I kombination med Zeman gjorde det att de fick både fotbollsmakten och sina fans emot sig. Fansen älskade Zeman.

- För att han går emot makten.

- Han var en stor, vad säger man… ”imbonitore”. Förstår du? En som kan få med sig massorna. Mycket duktig.

Överallt dit Zeman har gått har han lämnat efter sig hat mellan klubbledningen och fansen, sa Rico. Utom i Roma.

Men nu är det en ny tid. Nu har Roma vunnit över Moggi. Rollerna verkar nästan ombytta. Juventus har blivit som Roma var då, de som hugger och skäller. Av någon anledning har den nya klubbeldningen tagit hand om den gamlas strider, men har inte samma makt eller det som de kallar  stil.

Jag vet inte vad jag ska tro om Zeman, än. Han får de gamla vanliga frågorna, han svarar på dem. En gång i somras ifrågasatte han varför han får samma hela tiden.

- En stor kommunikatör, men bara för sina egna intressen, sa Rico.

Och Romas?

/Malena

Kaveh: Zeman är min man

Det kan tyckas populistisk att hoppa på Zeman-tåget nu, men ni som läst de tidigare inläggen här på bloggen förstår nog varför Zeman är min man.

Zeman har en taktik, en idé och en strategi. Han utövar den fullt ut utan kompromisser. Det spelar ingen roll om det är spelare i Serie B eller om det är De Rossi, de ska spela på samma sätt. Stjärnorna rättas in i ledet efter taktiken, inte tvärtom.

Zeman har själv pratat om den moderna fotbollens taktik också. En ”taktik” som går ut på att ha de bästa spelarna som man sedan anpassar spelet kring. Absolut är det kanske också en strategi, en väldigt vinnande strategi troligen, men är det verkligen intressant?

Sen tycker jag dock att Zeman kan vara ute och virra till rejält i sin taktik ibland, men det är nästan uppfriskande att se Roma spela mot Catania. Att se rörelsemönstren som är som kopierade från när Zeman slog igenom.

Det här att det knappt är någon spelare i Roma som har ryggen mot motståndarmålet. Det är ansiktet mot mål i rörelse framåt. Passningar slås framför spelare, inte till spelare och motståndarens straffområde bombarderas.

Det är intensivt, det är snabbt och det är galet naivt.

Zeman är dock medveten om att det är naivt. I den bästa av världar kan man säga att anfall är bästa försvar och om Roma pressar ner Inter så pass långt ner att att de får väldigt långt till Romas mål, då har man ju även lyckats defensivt.

Pusslet som ska lösas för Inters del är att kunna bibehålla spelare i offensiva positioner utan att laget blir för långt. Ett lag som inte vill bli tillbakapressat riskerar ofta att bli väldigt oharmoniskt och långt på planen när backlinjen faller för att rädda medan offensiva spelare letar ytor att ställa om på.

Sen finns det något liknande gåvor från Zemans håll till motståndarna. Eftersom Zeman anfaller med så många spelare och låter ganska ofta endast den defensiva mittfältaren och mittbackarna vara kvar blir resultatet att motståndaren kan ligga med bara två spelare ganska högt upp i banan och ändå få till väldigt farliga omställningar.

Dock kommer Inter heller inte vara intresserade av att låta Roma tokanfalla helt obehindrat, dagens Inter är extremt offensiva och med den anfallsbesättning man har skulle jag tror att Burdisso och gänget kan få det hett om öronen imorgon.

Inter – Roma är den enskilt mest intressanta matchen för taktiknördar just nu. Det är så mycket filosofi, så mycket prestige och så mycket ideér som möts idag att man blir nästan tårögd av att tänka på det.

Jag har längtat länge efter en match där man kan se riktig taktik möta riktig taktik. Inte långa bollar på Zlatan, Rooney eller Messi.

Tacka Zeman för det.

/Kaveh