Vi förtjänar att ta en paus i grävandet. Usada kom med sin evighetslånga rapport i oktober. För bara någon vecka sedan pratade Lance Armstrong med Oprah Winfrey. Starten på cykelsäsongen 2013 har handlat om att slitas mellan två tillstånd; känslan att det som händer är bra för sporten samtidigt som den blir gjord till åtlöje världen över.
Jag var tvungen att sitta uppe den där natten. Folkölen var öppnad och chipsen låg i skålen framför mig när klockan närmade sig 03:00. Lite mer än två timmar senare var det svårt att inte känna glädje då Andre Greipel spurtade hem första etappen av Tour Down Under och cykelsäsongen 2013 var igång.
19 Januari 2013. Kl 02:50. På botten av en grop.
Visst. Jag satt uppe den här natten också. Den natten då Lance Armstrong erkände att han var en fuskare hos Oprah. Intervjun som gjorde det där cykelloppet i Australien viktigare än vanligt.
Samtidigt som mannen från Texas förklarade att han inte kallat Betsy Andreu för tjock så kände jag en sak starkare än allt annat. Ett behov av att se sporten utövas. Inte en helt frisk sport, men inte lika sjuk som den Lance Armstrong representerar.
“Wouldn’t be entertaining if in 5 years we were blaming CCN, WADA, and USADA for killing clean competition in cycling? Just a thought…” UCI_Overlord 2013-01-29
I de flesta sammanhang jag hamnat i under veckorna sedan Armstrongs erkännande har till slut samma sak hänt. Någon säger, ”Oskar, vad säger du om Armstrong då?”, och sen är man fast i det där i minst en halvtimme.
Jag förstår att de vill prata om Lance. Men det vill inte jag. Inte med någon som inte samtidigt vill prata om hur kul det är att cykelsäsongen är igång igen.
Det förakt jag kände mot Lance Armstrong två nätter i rad överglänstes av glädjen jag kände när Andre Greipel lekte hem spurten i Australien. Cykelsporten är fantastisk – och det är upp till cykelsäsongen 2013, och oss tifosi, att visa det.
”Ok, let’s elaborate. Since Wiggo was absolute BFF with LA in 2009 Tour, LA was in Wiggo’s ear every moment about how ”he should leave Garmin” Jonathan Vaugters 2013-01-25
När Bradley Wiggins i förra veckan gick ut och totalsågade Lance Armstrong ställde Eurosports cykelkommentator Roberto Vacchi en vettig fråga på twitter. ”Är jag naiv om jag säger att dessa kommentarer känns ärliga?”,
Är Wiggins ärlig? Vem vet, men vi som bryr oss om cykelsporten förtjänar att vara naiva. Jag vet, det är svårt att vara det i själ och hjärta. Det finns alltid mörka stunder – som när Andy Schleck säger sig lita på Armstrongs snack om att han var ren 2009 och 2010 samtidigt som äldre brorsan Fränk precis blivit dopningsavstängd. Men vi måste försöka.
Kampviljan hos cykelfolket är stor och det är stärkande när journalister som Daniel Benson, stallchefer som Jonathan Vaughters, och twitternick som nyvelocity, theraceradio och uci_overlord går stenhårt mot de styrande krafterna inom sporten. Det ger hopp.
”Busy morning: Armstrong talks, Schleck suspension, LeMond in minor car accident, UCI lied about passport tests— and it’s not even lunch yet.” Neal Rogers 2013-01-30
Hoppet blir än större när unga cyklister kliver fram och vågar stå för någonting. Den 22-årige amerikanen Taylor Phinney cyklade in i mitt hjärta under 2012 års Giro d’Italia och mina varma känslor gentemot tempospecialisten blev inte mindre när han den 19:e januari twittrade följande.
- Fansen, tävlingsorganisatörerna och sponsorerna förtjänar ett stort tack för att ni håller den här fantastiska sporten vid liv. Ni inspirerar mig till att bli så bra som möjligt. Tack även till media och antidopningsbyråerna som gjort den tidigare generationen ärlig. Jag tävlar i en renare miljö tack vare er.
I en värld där bara Taylor Phinney cyklar är cykelsporten en grönskande och pollenfri gräsmatta. När Lance Armstrong börjar prata, eller jag tvingas prata om honom, så blir jag en av dem som gräver den där gropen som många slitit i före mig.
Det är en grop som behöver grävas, men om det grävs för mycket så finns det till slut ingen gräsmatta kvar. Det är därför, efter flera månaders intensivt slit, vi nu förtjänar att stanna upp, titta uppåt, och se att det faktiskt finns en repstege. Den som Taylor Phinney kastat ner.
Om vi börjar klättra så finner vi att det där uppe finns bra saker. Där finns cykelsäsongen 2013. Kanske en ny skrällvinst av Matteo Rabottini, ett nytt supertempo av Gustav Larsson eller en världscupseger av Emma Johansson. Vi får inte glömma det.
/Bernövall
Ursprungligen publicerad 30/01/2013 på oskarbernovall.wordpress.com