månadsarkiv: september 2013

Km d’Amore #42 – Parasitism

Mercato, där mycket hände och väldigt mycket inte hände, som landar i Bigons blågula trojanska häst. Varför Genoa, de med rökridåerna, fortsätter att brinna. Sassuolo – det nya Siena. Beltrame – den nye Inzaghi. Saponara – den nye Kaká, och denne Kakás potentiella återuppståndelse. Dessutom Preziosi, som är Preziosi. Milan, som är Milan. Och Km d’Amore, som är Km d’Amore.

Aspettando Km d’Amore – omaggio Otranto

Km d’Amore #42 (ute om några timmar) pratar om Otranto. Bland annat.


Tåget till Otranto (via Maglie). Två vagnar. Och det är två vackra vagnar.


Il Moresco. En av de där barerna.


Don Piero Marti berättar om det som hände 1480.


St. Peterskyrkan. Den byzantinska i Otranto.


Tonno aletterato it is. Och så lite Billie Jean där på slutet.

/Borell

lotito-report-gabanelli1

Claudio Lotito – belägrad från alla sidor – från Camorran till Chinaglia

Mondragone är en liten kommun med 25 000 invånare som tillhör Casertaprovinsen. Bara ett stenkast från Napolis träningsanläggning i grannkommunen Castelvoulturno, precis vid gränsen till Mondragone ligger Giuseppe Dianas relativt lilla gaspåfyllningsföretag – Diana Gas.

Mondragone är har ett vackert landskap med sandstränder och lågt växande buskar som snårigt fyller utrymmena under de enorma tall-liknande träden och deras gigantiska kottar. Överallt i kommunen pågår det dagliga arbetet med den bördiga jorden. Bufflarna betar och stampar omkring i väntan på att deras mjölk ska bli till världens bästa mozzarella. Jordbruksmarken är oändlig och de leriga och växtrika fälten bryter vyn bara precis innan stadens lilla kärna breder ut sig. Mondragone är i mångt och mycket nidbilden av den lilla Casertanska kommunen- och innanför den bildens ramar ryms även Camorran – och som det skall visa sig – ett häpnadsväckande försök att på allvar slå sig in i Il Calcio.

Giuseppe hade i slutet på 2004 börjat fått snurr på businessen och var en välkänd entreprenör i regionen. Vad de allra flesta inte visste (eller så valde de att se åt ett annat håll) var att nästan alla av Giuseppes tillgångar och företag användes av den lokala camorran, som i folkmun kallas för ”i casalesi”, för att tvätta pengar. Skapa ärliga siffror på ärliga bankkonton från stora och smutsiga högar av lika smutsigt tjänade kontanter var det Giuseppe var allra bästa på. Casaleserna hade anförtrott Giuseppe enorma summor pengar.  En utredning från Neapels antimaffiapolis pekar på att Diana som mest förvaltade 130 miljoner euro av Casalesernas pengar. Utan att veta om det är Giuseppe under konstant bevakning från den Kampanska antimaffiaenheten. En omfattande utredning fortgår i största möjliga hemlighet där utredare från både Kampanien och Rom ingår.

Det är när utredarna kommer över avlyssningar mellan Giuseppe Diana och många av huvudstadens mest framträdande affärsmän som il Calcio kommer in i bilden. Av samtalen framgår det att Diana har 24 miljoner Euro undangömda i Ungern i väntan på att investeras eller tvättas. Med en så pass stor summa pengar är investeringsmöjligheterna i princip oändliga – men Giuseppe och pengarnas riktiga ägare, Casaleserna har redan sin idé spikad. Det är fotbollen de vill in i. Mer specifikt SS Lazio som relativt nyligen tagits över av Claudio Lotito. Den första kontakten tas då Giuseppe Diana får till ett möte med Claudio Lotito. Lazio har kvalificerat sig för Champions League och Giuseppe erbjuder Lotito att köpa upp den tomma sponsorsplatsen på Lazios ljusblåa klubbdräkt. För så mycket som fem miljoner euro vill Giuseppe säkerställa att hans Diana Gas blir Lazios huvudsponsor under kommande europasejour. Claudio Lotito blir direkt misstänksam. Vad kan ett litet gasföretag med bara ett fåtal anläggningar och kontor, varav samtliga i Kampanien, tjäna på att erbjuda ett av de mest lukrativa sponsoravtal italiensk fotboll sett på mycket länge?

Lotito är en slipad affärsman och inser att han gör sig bäst i att hålla den tillsynes outtröttlige affärsmannen från Mondragone på så långt avstånd som möjligt. Lotito’s avslag påverkar inte Giuseppe speciellt mycket. Han vänder sig direkt till plan b. Målet att ta sig in i – och så småningom att helt ta över Lazio – är fortfarande inom räckhåll.

På andra sidan atlanten i Naples, Florida, sitter Giorgio Chinaglia och njuter av solen och ålderdomen. Giorgio föddes i Toscana men emigrerade tillsammans med sin familj som ung till Wales. Men via fotbollen skulle Giorgio hitta hem till Italien och såsmåningom Rom och SS Lazio där han idag är en av klubbens största legender tack vare scudetton 73/74. Efter över två hundra matcher för Lazio lämnar Giorgio Rom för New York Cosmos och en chans att spela bredvid Pelé och Beckenbauer.

Giuseppe byter nu taktik. Från ursprungsidén att nästla sig in bredvid Lotito vill han nu med full kraft köra över honom. Han börjar bygga sitt lag. Till sin hjälp tar han Carlo Di Cosimo, en affärsman och advokat med mångårig erfarenhet av vad som av utredarna beskrivs som ”il calcio-business capitolino” – huvudstadens fotbolls business. Tillsammans med Di Cosimo’s kontaker inom affärsvärlden börjar snaran om en än så länge ovetande Lotito så sakteliga dras åt. Den slutgiltiga nådastöten måste dock komma inifrån. Diana och Di Cosimo vet om att Lotito hamnat bråk med stora delar av Laziofansen i Curva Nord. Där supportergruppen irriducibili under forne presidenten Cragnotti kunde gotta sig åt allt från gratisbiljetter till rätten att träffa spelare och klubbledning, ja till och med att vara med att ta beslut på högsta klubbnivå – så demolerade Lotito supportrarnas makt tämligen omedelbart. Med supportrarna på krigsstigen behövde Diana nu bara sin hänförare, en flaggbärare, en legend, en bandiera – Giorgio Chinaglia.

Diana utger sig för att vara den ärliga affärsman han till ytan faktiskt ger skenet av att vara. Giorgio blir självklart intresserad av Giuseppes projekt för hans älskade Lazio. Tillsammans med Chinaglia sätter Diana bollen i rullning. Då Lazio är ett börsnoterat bolag så är det på aktiekursen de först riktar in sig för att driva bort Lotito. Via falska rykten och nyheter om en ny ägarkonstellation där den legendariske Chinaglia går i spetsen börjar SS Lazios aktiekurs att svänga kraftigt. Samtidigt haglar förfrågningar om att köpa klubben in från affärmän i Di Cosimos kontaktnät. Pengarna som är tänkta att betala för Lazio finns nu helt plötsligt i ett ungerskt bolag. I Curva Nord på Stadio Olimpico så är bara tanken på att Lotito kan ersättas av Chinaglia enormt hägrande. Protesterna mot Lotito eskalerar trots att klubben går bra i ligaspelet.

Hade det inte varit för den pågående utredningen som nu hade blivit så omfattande att det var dags att slå till mot Giuseppe Diana och hans kompanjoner – så hade förmodligen Lazio haft en annan president idag.

Chinaglia delges misstanke om samröre med den organiserade brottsligheten, försök till pengatvätt samt manipulation av börsen. Då han hela tiden har agerat ifrån sitt hem i Amerika, plus det faktum att han sedan länge är amerikansk medborgare, gör att han undviker att arresteras då är det omöjligt att få honom utlämnad.

Giuseppe Diana försvinner omedelbart, tillsammans med honom försvann också miljontals euro av Casalesernas pengar. Han har än idag inte lokaliserats. Di Cosimo bötfälls med 4,2 miljoner euro för sin inblandning i Dianas smutsiga affärer. Chinaglia avlider till följd av en hjärtinfarkt den första april, i år, 2012. Misstankarna mot honom, samt ordern att gripa honom, låg kvar hos polisen fram till hans sista andetag.

Claudio Lotito visade sig vara en otroligt envis och orädd affärsman och president. En post han fortfarande innehar idag. Huruvida han i längden hade klarat av att stå emot Diana’s oändliga plånbok, Di Cosimo’s maktfulla affärskontakter, Chinaglia’s legendstatus samt hela Curva Nord’s blitzkrieg är något vi aldrig lär få reda på. Det italienska rättsväsendet kan ha varit det som räddade Lotito’s presidentpost.

Eller så har vi alla underskattat Claudio och hans städfirma.

/Abizzo