Il Calcio al Corso #14 – La maledizione dell´austriaco

Serie A-snack på Caffetteria del Corso med titt på kommande omgång och analys av politiken, spelet och ryktena som är il calcio. Medverkar gör Kristian Borell, Henri Nekmouche (Milan), Alex Pintus (Roma) och Thomas Wilbacher (Fiorentina).

Du kan prenumerera på Il Calcio al Corso via RSS.

Missa inte eurosport.se:s lagbloggar för Serie A: Fiorentina, Roma, Lazio, Juventus och Inter.

Se programmet här:

DEL 1:

DEL 2:

DEL 3:

5 reaktion på “Il Calcio al Corso #14 – La maledizione dell´austriaco

  1. Hossein N.

    Henri verkar antyda att Milan förlorade något oerhört på Calciopoli och att det skulle vara förklaringen till att bland andra Milan har hamnat på efterkälken medan Inter totaldominerat ligan därefter.

    Att det gjorde det möjligt för Inter att sno åt sig Vieira (som då fortfarande var bra) och Zlatan och bli av med Juventus som ett psykologiskt hinder är en sak. Men hur mycket blev Milan bestraffat egentligen? 8 minuspoäng… Annars var allt som vanligt. Och om man har ett gott minne så vet man att snacket lät annorlunda då om poängbestraffningen. Milan med sin vinnartradition och klass skulle enligt många utan problem käka upp avståndet till förlorarlaget Inter ganska snabbt.

    Dessutom vann Milan Champions första säsongen efter Calciopoli. Man var fortfarande ”med i matchen” och hade kunnat utmana om titeln, men slarvade med generationsväxlingen, gick dåligt i ligan och avfärdade kritiken med att man ”satsar på Champions League”. Så gick det fram till 2008 då man till slut insåg att om man skiter i ligan så kanske man inte får spela i Champions säsongen är efter. Det känns påpassligt att i efterhand skylla allt detta elände på Calciopoli ur ett Milanperspektiv.

    Tittarfrågan kan jag inte, men Cagliari har ju ingen officiell DS och de få gånger jag följer mercatorapporteringarna är det alltid Cellino som beskrivs som aktör.

    Svara
  2. superbulle

    Inte alls säker på tittarfrågan men skulle det kanske kunna vara Napoli? Efter att De Laurentis sparkade Marino har väll ingen tagit över rollen som DS. Skulle vara intressant att få höra lite mera om Calciopoli 2. Det cirkulerar en massa rykten och ingen vet hur det egentligen är. Interisti säger att det är påhittat av Moggi och Juventini säger att Moratti och Facchetti var de som påriktigt styrde och ställde. Det skulle vara intressant att höra vad andra fans och neutrala tycker. Varför försvarade inte Juventus sig då och varför gör de inte det nu?

    Svara
  3. Nekmouche

    Hussein,

    Bra diskussion, sorry för mitt sena svar!

    Jag håller med om att det är påpassligt att skylla Milans misslyckanden på Calciopoli. Men det är inte min åsikt. Jag menar att Milan var på väg utför redan 2006 – det behövdes en föryngring och den kom aldrig.

    Calciopoli gjorde att klubben blev väldigt passiv på transfermarknaden år 2006 (högst förstårligt med tanke på att man riskerade att bli nedflyttade ett tag). Det jag tycker att du verkar underskatta är värvningen av Zlatan. Det var inte bara ett psykologiskt hinder, det var en missad möjlighet – en sexpoängsmatch som Inter vann. Zlatan blev Inters absoluta nyckelspelare och utan honom vet jag inte hur det hade gått för klubben. Dessutom måste man tänka på att Milan i maj 2006 sålde sin bästa spelare i form av Shevchenko, samtidigt som tongivande spelare som Stam och Rui Costa också lämnade. Det är tunga förluster och det krävdes en satsning för att ens bli kvar på samma nivå som året innan. Ersättaren för Sheva hette Oliveira, ersättaren för Stam hette Bonera och ersättaren för Rui Costa hette Gourcuff – det var givet att Milan skulle ta mycket skada och inte klara av att ens vara lika bra som 2005/06 då man slutade tvåa. Lägg då till att Inter värvade mycket – de riskerade ingenting och kunde satsa för fullt under hela sommaren. Förutom Zlatan värvades även Vieira och flera andra spelare. Calciopoli var därmed avgörande. Åtta minuspoäng betyder ganska mycket för ett lag som redan från början alltid har prioriterat CL. Givetvis fanns det hopp – därmed Gallianis optimistiska uttalanden – men Milan var inte tillräckligt starka för en lång ligasäsong. Efter en dålig start var Serie A-säsongen körd ganska snabbt.

    CL, Supercupen och VM år 2007 vann de rödsvarta på ren vilja och talang, men det var uppenbart att det behövdes påfyllning – något som aldrig kom. I det avseendet var de här titlarna nästan en förbannelse för klubben. Man var redan försenade med sin generationsväxling och titlarna under 2007 gav ledningen ännu mer falska förhoppningar om att en förändring inte behövdes.

    Ett sista skäl till Milans fall är att Berlusconi började involvera sig politiskt igen och därmed kunde han inte spendera vare sig tid eller pengar på klubben. Många snackar alltid om fördelarna med Berlusconis makt, men väldigt få nämner nackdelarna – t ex att han i finanskrisens fotspår, av politiska skäl, inte kan spendera miljarder kronor på fotboll. Milan har egentligen inte satsat stora pengar sedan år 2001. Att man hängt med så här länge är därmed beundransvärt.

    I slutändan är Calciopoli ett av flera skäl till Milans misslyckanden under de senaste åren. Ett viktigt skäl, men inte det enda skälet.

    Svara
  4. Hossein N.

    Haha, cred till korrigeringen. Efter att ha fått leva med att bli kallad för Hussein i de flesta fall efter att jag presenterat mig, känns det ändå skönt att man ändå kan lita på att folk med nordafrikanskt påbrå kan fatta skillnaden.

    Om sakfrågan är vi nog ganska så överens verkar det som, bara att du ändå verkar se Calciopoli som mer viktig för Milans kollaps än vad jag gör.

    Om minuspoängen och Milans säsong i ligan då… Jag själv trodde mer på Inter. Jag påpekar bara att det fanns en uppfattning om att Milan fortfarande var så överlägset Inter att inte ens 8 minuspoäng skulle kunna hindra dem från att i längden gå om. Det väsentliga med det är att det säger en del om Milans anseende på den tiden som fortfarande var väldigt högt, och som stod sig starkt efter att Milan gått och vunnit Champions samma säsong. Att de redan var på väg neråt är sant, och att Calciopoli inte hjälpte är också sant, men det stora problemet är ändå hur man har hanterat (eller icke hanterat) problemet med generationsväxlingen. Jag fattar att man inte har samma ekonomiska muskler just nu som tidigare, men det har ibland sett helt bedrövligt ut. Som i hemmamatchen mot Lazio för ett tag sen, där Lazios bänk var starkare än Milans. Och där, när vi talar utfyllnadsspelare, borde Milan definitivt ha kunnat göra bättre. De kostar inte alltid så mycket pengar. Gourcuff-historien sen är ju smått tragiskt när man tänker på hur man annars varit bra på att snappa upp talanger eller ouppskattade spelare och bygga ett mästarlag av dem, direkt framför näsan på ärkerivalen (läs Pirlo, Seedorf.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>