La Lista Lecce #4 – difesa centrale

Viktigt att lyfta blicken utanför de allra största klubbarna och de allra största städerna.

Jag fortsätter min odisseo leccese där La Lista (normalt ute onsdagar) följs upp med La Lista Lecce (normalt ute torsdagar). Alltså följs La Lista #4 – difesa centrale upp med La Lista Lecce #4 – difesa centrale.

Ni läsare reflekterar såklart över hur många backlinjer Lecces olika sportchefer har fått med på listan. Domenico Cataldo vs Pantaleo Corvino.

1. (-) Garzya-Righetti-Baroni (88/89)
Difesa centrale Mazzone II. Ut med Carlo Perrone (Avellino) som libero och in med Ubaldo Righetti (Udinese). Egna produkten Luigi Garzya strax till höger och stenhårde Marco Baroni strax framför.

Righettis framträdande i Salentos giallorossi har en extra dimension. Han var Roma-spelaren som påstods ha spelat på resultatet (och därmed sålt matchen) när Roma snubblade till på målsnöret och gick miste om ligatiteln 85/86 efter 1-3 mot Lecce hemma på Olimpico. Två år senare var Sermoneta-sonen på plats för att tillsammans med Garzya och Baroni utgöra nestor Mazzones mittlås när Lecce tog sig an Serie A för andra gången i historien.

Baronis segernick mot Napoli tog honom till just Napoli och den upplaga som vann klubbens andra ligatitel. Lecce minns honom för målet, men framförallt för den hårda markeringen. I Napoli minns man honom för att det var han som sköt titeln till Napoli med mål i sista omgången.


Mazzone och hans mannar avslutade säsongen med att skjuta ner Torino i Serie B.

2. (-) Garzya-Righetti-Marino (89/90)
Difesa centrale Mazzone III och bye, bye Baroni. Ersättaren Raimondo Marino (ex Napoli, Catanzaro, Lazio) var också hård, men inte lika hård som Baroni. Garzya-Righetti-Marino släppte in 46 ligamål jämfört med Garzya-Righetti-Baroni:s 35 insläppta. Hårda fakta som placerar Difesa centrale Mazzone III bakom II.


Baroni mot gamla lagkamraterna.

3. (-) Stovini-Bovo (03/04)
Tungfotade Cristian Silvestri hade tassat in i mittförsvaret redan 01/02 och hade tagit en ordinarie tröja 02/03. Ju längre 03/04 led desto mer fick han ge sig för Cesare Bovo, som imponerade stort med en utmärkt bolldistribution och målfarlighet. Det går att argumentera för att både backgeneralen Lorenzo Stovini och Bovo aldrig varit bättre än den gyllene säsong då Lecce vände en negativ trend strax efter nyår och slutade 10:a i serien. Unge herr Bovo stod för två mål, båda mot Inter.

4. (-) Juarez-Viali-Savino (00/01)
Alberto Cavasin gjorde knappa tre säsonger på Lecces tränarbänk. 49 insläppta ligamål blev till 54 blev till 56. Serie A blev till Serie B. Difesa centrale Cavasin I släppte alltså in färre mål än än Difesa centrale Cavasin II och går segrande ur striden, trots att Dario Dainelli (Andria) smet in i Cavasin II i januari (Angelozzi, dåvarande sportchef i Andra sålde till vännen Corvino). William Viali, Corvinos succéköp Juarez (Servette) och Alberto Savino var en utmärkt backtrio i Cavasin II.


Viali lägger ut texten efter att hans backlinje hållit Batistuta och Balbo på behörigt avstånd från mål.

5. (-) Stendardo-Fabiano (08/09)
Det var egentligen ett genidrag från sportchef Guido Angelozzi. Men, tough guy Guglielmo Stendardo och brassen Fabiano hade
Mario Beretta som tränare och inte Giuseppe Papadopulo. Det finns inget tvivel. Papadopulo hade säkrat nytt Serie A-kontrakt med samma rosa som Beretta förfogade över. Stendardo-Fabiano med Esposito som back up var ett utmärkt under-radarn-mittlås. Ju.


Mitten av september. Det ser fortfarande bra ut …

/Borell

En reaktion på “La Lista Lecce #4 – difesa centrale

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>