Säsongsguide, placering 16 – Bologna

Bologna

Klubben – 6
Det är turbulent i Bologna och vi har inte sett slutet än. Det kan bli så när en omgivning inte har vett att uppskatta det man har. Bologna sköttes ju på ett alldeles utmärkt sätt av Giuseppe Gazzoni Frascara från det att denne tog över klubben 1993 fram till att han lämnade sommaren 2005.

Bologna precis åkt ur efter nio raka säsonger i högsta serie när Gazzoni lämnade och det tog klubben tre säsonger att ta sig tillbaka. Väl där lämnade Gazzonis efterträdare Alfredo Cazzola över stafettpinnen till minoritetsägaren Renzo Menarini. Sedan dess är det intensiv turbulens som gäller i Bologna-land. Sarden Sergio Porcedda, som en gång försökte sno Cagliari av Cellino, tog över inför fjolårssäsongen och blev till en smärtsam följetong. Strax innan jul blev situationen ohållbar och kaffekungen Zanetti tog över. Men, kaffe var inte Bolognas likör. Zanetti ut och övergångslösningen Pavignani in, innan det slutade med Albano Guaraldi.

Guaraldis start har varit turbulent. Han började med att sätta klubben i händerna på rutinerade klubbdirektören Roberto Zanzi (ex Udinese), fortsatte med att markera mot fjolårets succétränare Alberto Malesani och sportchefen Carmine Longo och avslutade med att först utnämna Salvatore Bagni till ”sportchef” (it. consulente del mercato) och sedan sparka honom efter någon månad. I kölvattnet på Bagni-gate talar mycket för en allt större och viktigare roll för Zanzi, alltid lika sugen på att lägga sig i det rent sportsliga.

Tränare – 6
Ifjol gjorde Alberto Malesani succé med ett lag som under stora delar av säsongen gick och väntade på att få betalt. Han lyckades få gruppen att inte bry sig om att Bolognas alla problem, där kubbens existens ett tag stod på spel, och belönades för det med tränarposten i Genoa. Nye tränaren Pierpaolo Bisoli (ex Cagliari) var det billigare alternativet till Giampaolo, som istället valde Bisolis gamla klubb Cesena.

Det finns ingen anledning för Bologna att vara ledsen över att Giampaolo blev till Bisoli. Denne har ett spelsystem som bevisligen fungerar i flera olika klubbar till skillnad från Giampaolo, som bara fungerat under två säsonger i Ascoli. Bisoli har stått för utmärkta insatser i Foligno (Serie C1), Cesena (Serie C1 och Serie B) och en helt okej insats i Cagliari (Serie A) innan han sparkades efter att ha försökt sätta lagets äldsta spelare på plats.

Målvakt – 6
Emiliano Viviano (Inter), utmärkt ifjol, slarvades bort när buden lades kuverten för den dolda budgivningen mellan Bologna och Inter. En felskrivning innebar att Viviano hamnade i Inter istället för i Bologna. Nu var det i och för sig inte tänkt att han skulle stanna (han var redan bortlovad till Roma/Genoa), men Bologna tappade pengar på tabben som hjälpte till att sänka Bagni. Rutinerade belgaren Francois Gillet (Bari) ersätter, men kommer inte att nå sin företrädares höjder. Federico Agliardi (Palermo) är ny back up efter att Cristiano Lupatelli (Genoa) följt Malesani till Genoa.

Backlinje – 6
Bisolis defensiva skicklighet behövs när Bologna kommer till spel som man gör. Crespo-Portanova-Antonsson-Morleo/Vitale är en backlinje som lika gärna kunde höra hemma i Serie B. Det är alltså upp till mister att knåda backdegen rejält och hitta rätt uppställning i den försvarslinje som tappat Miguel Britos (Napoli), Antonio Esposito (Lecce), fyrtornet Vangelis Moras (kontrakt slut) och vänsterbacken Matteo Rubin (Parma). Högerspringaren Gyorgy Garics, vänsterfotade jollyn Nicolò Cherubini och Cesare Rickler (Piacenza) börjar på bänken. Det ser inte bra ut.

Mittfält – 6
Hårt arbete är det som gäller på Bolognas tremannamittfält. Fjolårets startmän Pérez-Mudingayi-Della Rocca får fortsatt förtroende, samtidigt som alla mittfältsalternativ förutom slovenske spelfördelaren René Khrin och högerbreddaren Federico Casarini byts ut. Albin Ekdal (Cagliari), arbetsmyran Massimo Mutarelli (kontrakt slut), rutinerade högerbreddaren Antonio Buscé (Empoli) och unga mittfältsankaret Ivan Radovanovic (Novara) lämnar över stafettpinnen till jollyn Nico Pulzetti (Bari) och unge fransosen Saphir Taider (Grenoble).

Anfall – 7
Evigt unge Marco Di Vaio kan inte sluta att göra mål. Nu byter han Riccardo Meggiorini (Novara), het i Serie C1, mot underskattade Robert Acquafresca (Cagliari), som än en gång tvingats byta klubb. Ojämne Alessandro Diamanti (Brescia) kommer att ligga i kreativt släptåg något tiotal meter bakom den målfarliga anfallsduon och tillsammans kan trion mycket väl lyckas skjuta Bologna kvar i högsta serien. Lilla andreanfallaren Sergio Vantaggiato (Padova) och unge Federico Rodríguez (Penarol) börjar på bänken.

Fjolårssuccén Gastón Ramírez är hur intressant som helst och egentligen given startman. Uruguayanen har uppvaktats hårt av större klubbar och det är inte svårt att se Diamantis ankomst som beviset på att Ramírez, trots presiden Guaraldis ord, till slut lämnar Bologna.

Styrka:
Målskyttet är och förblir en styrka hos Bologna. Di Vaio kan inte sluta att göra mål och det är bara en tidsfråga innan Acquafresca får igång sin målfabrikationen rejält. Skulle sedan Ramírez stanna ser det mycket bra ut framåt för Bologna.

Svaghet:
Det är alltid en chansning att låta ett litet fåtal spelare ansvara för kreativitet och målskytte. Di Vaio, Acquafresca och Ramirez out och det blir inte roligt för Bologna.

Nyckel till framgång:
Backinjen Crespo-Portanova-Antonosson-Morleo/Vitale ser inget vidare ut på pappret, men tränare Bisoli är mycket skicklig defensivt. För att säsongens Bologna skall ha chans måste han fortsätta att vara just det.

Totalt: 37/60

Placering: 17

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>