Det blev för mycket med två Juve-krönikor i rad, så jag skrev den där borta men lyfter över den nu och backtrackar, ok? – ”95,4 – de vit-svarta har fått svart på vitt”

Ett helt folk längtar efter att kunna blåsa faran över, men stöter på patrull om och om igen. Det nya Juventus, som ikväll tar sig an Fiorentina, har fortfarande lång väg att vandra.

Det såg bra ut under säsongsinledningen för det Juventus som inte har något Europa-spel att bry sig om. Resultaten trillade in, Contes 4-2-4 såg härligt dynamiskt ut, spelarna såg ut att vilja något för första gången på flera säsonger och publiken fyllde på med energi från läktarna från den nya arenan, smakfullt och historiskt respektfullt invigd mot det Notts County man en gång fick sina tröjor ifrån.

Några veckor senare har molnen hopat sig. På årsstämman förra veckan deklarerade president Andrea Agnelli att det inte blir någon mer säsong i klubben för Alessandro Del Piero. Ikonen hade själv redan berättat att han skrivit på sitt sista kontrakt, men de var många som trots det hoppades på ännu en säsong. Nu drämde Agnelli igen dörren och fick mycket kritik för det. Alla var överens om att Juventus agerat fel och det krönikerades om att sättet som Del Piero avpolletterats på gick att jämställa med att ”efter 20 år göra slut med någon via sms”.

Innan Del Piero-deklarationen hade Agnelli berättat det vi redan visste. Han preciserade hur mycket Juventus gått back under fjolårssäsongen och vi fick ytterligare ett bevis på vad som hänt under den tid som bröderna Elkann (och deras mentor Montezemolo) valt att först sätta klubben i händerna på fransmannen Jean-Claude Blanc och sedan på klubbdirektör Giuseppe Marotta. 95,4 miljoner euro i förlust och bara för familjen Agnellis ägarbolag Exor att öppna plånboken.

Dagen efter var inget rolig alls.

08.30 knackade Consob, den myndighet som på uppdrag av den italienska staten övervakar börsen, på dörren till kansliet för att få information om den gigantiska förlusten.

10.00 stod nästa gäng där. La procura, åklagarmyndigheten, i Turin ville få information om nybyggda Juventus Stadium. Det verkade som om alla byggnormer inte följts och den nya arenan skulle, rent teoretiskt, kunna rasa. Polemik kring Del Piero? En spelare är aldrig större än klubben. Förlust på strax under en miljard? Det kommer snart bättre tider, det har ju investerats i arena, spelartrupp och anläggningar. Men, byggnormer som inte följts med potentiell stängning av klubbens nya hem? Ridå Juventus.

Ledningen av Juventus har alltid varit och kommer alltid att vara intressant. Den affärsmässiga, den sportsliga och balansen däremellan. En klåfingrig fransos klampade in på det sportsliga området och sköt klubben i sank. Dåvarande sportchefen Secco hade varken rutin eller något annat som gjorde att han kunde stå emot Blanc. När eran Blanc gick mot sitt slut gick stafettpinnen över till Giuseppe Marotta. Han har inte alls imponerat sedan han kom till klubben inför 2010/11 och under våren och sommaren slog det gnistor mellan honom och president Agnellis personliga rådgivare Pavel Nedved. Det slutade med att tjecken försvann, enligt Marotta för att ta hand om något på hemma i Tjeckien, och inte ens var på plats under den historiska invigningen av Juventus Stadium. Sidsteppandet av Nedved förvånar. Mino Raiola, Nedveds agent och väl sedd i klubben, sade sig förvånad över att Juventus inte använder sig av tjeckens fotbollsöga för att få till ett så bra lag som möjligt och han var långt ifrån ensam.

Fotbollsöga är viktigt. Juventus var bäst i världen på att scouta när Luciano Moggi bestämde saker och ting. Från det att Moggi gjorde entré i Juventus och fram till det att han slutade var Francesco Ceravolo den som ansvarade för all scouting. Under 13 år såg han till att de vit-svarta scoutade som inga andra och om Moggi suttit kvar hade vi haft ett helt annat Juventus än vi har idag.

Istället för Moggi och Ceravolo fick vi bröderna Elkanns nystädade Juventus med president Cobolli Gigli, klubbdirektör Blanc och sportchef Alessio Secco. Cobolli Gigli gjorde vad han skulle, men den fotbollsorutinerade Blanc och direktörsorutinerade Secco tog felbeslut efter felbeslut. Ceravolo kastades ut med huvudet före, han var ju Moggis man, och in klev Pasquale Sensibile (succé med Novara ifjol, nu i Sampdoria). Blanc och Secco begrep inte att man hade med en alldeles utmärkt scouting-ansvarig att göra och valde att offra honom på det altare som såg Claudio Ranieri lämna posten som tränare och Sensibile gå till förmån för Renzo Castagnini.

Nu var det Castagnini som skulle ansvara för och se till att världens främsta scouting-system fortsatte att fungera. Det gick sådär. Med Blanc hängande över sig levererade Secco-Castagnini inte alls som speltekniskt ansvarig duo och Juventus sjönk och sjönk och sjönk. Slutet var oundvikligt. Exit Blanc, exit Secco och exit Castagnini.

Entré Marotta, den rutinerade klubbdirektören som relanserat ett kapsejsat Sampdoria, och Fabio Paratici, den som de som jobbar med spelarmarknaden utsett till mannen bakom Marottas framgångar. Duon tog med sig scouting-koordinatorn Pecini, men trion fick inget flyt. Ett år senare valde Pecini Milan som ny klubbadress, samtidigt som Paratici och Juventus lyfter in Claudio Sclosa, f d spelare och agent, som ansvarig för den scouting som är helt avgörande för sportsliga framgångar.

Vad har då nye scouting-ansvarige Sclosa med sig in i äktenskapet? Tja, han kommer från arbetet som agent hos stjärnagenten Giuseppe Bonetto, som såklart flyttar fram sina positioner i casa Juve. Listan över spelarna i stall Bonetto innehåller tänkbara lösningar på problem i Juventus lagbygge. Federico Balzaretti som vänsterback? Luca Cigarini som vice-Pirlo? Tiberio Guarente som dynamisk innermittfältare?

Framtiden får utvisa om Juventus får ordning på scoutingen i och med Sclosas entré. Men, det är bråttom. Det har bevisligen scoutats fel även under geniförklarade Paratici och Juventus behöver få till en rad av lyckade värvningar för att bevisa att man återigen vet hur man gör.

Det finns frågetecken att reda ut även på planen. Gamla hjälten och lagkaptenen Antonio Conte är precis lika tydlig som alltid om vad som gäller – 4-2-4 och den-som-inte-är-med-mig-är-mot-mig. Rent spelmässigt är det inte någon större skillnad på Contes 4-2-4 och det 4-4-2 som företrädaren Del Neri använde ifjol. Attitydmässigt är skillnaden monumental. Conte tar inga fångar och är skoningslös när han formar laget. Precis som kollega Abizzo konstaterar därborta (red. anm. alltså här, ok?) fungerar den mentaliteten utmärkt på vissa ställen och inte alls på andra. I säsongens Juventus är den en nödvändig kur för att börja bota det som varit sjukt.

Contes problem är istället Marotta-Paratici-Sclosa. Det måste helt enkelt bli slut på felscoutningar, felvärvningar och en utstrålning som inte är värd en storklubb. 95,4 är siffran som visar vad det kostat när klubbledningen inte klarat av sin uppgift. De vit-svarta fått det svart på vitt.

/Borell

ps. Gjorde Euro Talk i veckan och snubblade över en symbolisk ”historia”. Jag läste in mig på Real Zaragoza och insåg att de till för ett år sedan haft en viss Gerhard Poschner som klubbdirektör. Denne gjorde stort fiasko som upphaussat nyförvärv i Venezia 99/00 och ni förstår, såklart, vem som var sportchefen som tog honom dit. ds.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>