Att hedra en visionär – De dödas dag

Imorgon är det de dödas dag. En dag som Italienarna med rätta tar på stort allvar. Förfäder skall hedras och tankarna riktas till dem som lämnat denna jord. En som lämnade jorden alldeles för tidigt var Giorgio Ascarelli. En man om någon som förtjänar att hedras. En man som förtjänar denna korta berättelse. Detta är hans historia.

Neapel var på trettiotalet ett myller av mångkultur och en metropol vid medelhavets kust. Från de Spanska kvarteren hela vägen till Forcella levde människorna tätt in på varandra. Neapel har alltid varit en stad med lika många problem som skönheter. Livet var hårt för de flesta, som trots att dem bodde i en storstad, levde på vad havet och jorden runt omkring kunde ge för dagen. Den verkliga artären i Neapels ekonomi var hamnen. En av Europas största där tonvis med varor lastades av- och på varje dag. Hamnen var den livlina Neapel behövde för att hålla sig upprätt och flytande. Mitt i denna tid levde en herre vid namn Giorgio Ascarelli. Frimurare, jude, välbärgad och med en tydlig framtidsvision för sin hemstad Neapel.

Giorgio Ascarelli föddes 1894 och var enda son till Neapels dåvarande vice borgmästare, Salomone Pacifico Ascarelli. Giorgio föddes in i Neapels elit. Redan som mycket ung tog han över familjens företag där en fabrik som producerade komponenter till industrin var största tillgång. Giorgio visade tidigt upp visionära drag, visioner som ofta blev till verklighet. Företaget gick som tåget och Giorgios blickar riktades allt mer mot rollen som borgmästare, titeln hans far nästan nått fram till. Det mest anmärkningsvärda, Giorgio hade inte ens fyllt 25 år.

Hans plan för att nå till borgmästarkammaren var långt, långt före sin tid. Han skulle vinna folkets förtroende genom framgångar i fotbollen. I Neapel hade fotbollen på allvar fångat invånarnas intresse. Lagen i staden var många. Störst var AC Napoli, från början grundat av Engelska sjömän i hamnen. Ascarelli insåg snabbt att Neapel behövde ett lag i den högsta ligan. Nästintill ensam övertygade han år 1926 AC Napoli och otalet mindre föreningar att slå sig samman och bilda Napoli Calcio med honom själv som president. Nu fattades bara en sak, laget måste upp i högsta divisionen. Ascarelli övertalade FIGC att utöka antalet platser i Serie A från 16 till 18 lag. Giorgios tro på sin egen övertalningsförmåga var säkerligen oändlig, men den blev allmänt känd då han lyckades förmå FIGC ge en av de nya platserna till sitt Napoli Calcio.

Neapels invånare omfamnade stadens nya lag med gränslös kärlek. Samtidigt som Napoli Calcio på allvar började hävda sig ute i den Italienska fotbollen hade Ascarelli redan siktet framåt. Spaden var redan satt i marken. Klubben skulle ha en toppmodern idrottsanläggning med tillhörande arena.

Ascarelli avtecknade projekt Stadio Vesuvio, tänkt att hålla 40 000 platser. När arenan stod klar den 23.e februari 1930 hade namnet ändrats till Stadio Partenopeo. Ascarelli hade med egna pengar finansierat hela bygget och hans popularitet stod på sin topp i och med invigningen av stadens nya och majestätiska arena, arenan som än idag är den enda som Napoli som klubb ägt självständigt. Vägen till borgmästartronen var så gott som färdigvandrad för Giorgio Ascarelli som nu hunnit bli 35 år.

Giorgio skulle dock aldrig bli borgmästare. Bara sjutton dagar efter invigningen av Stadio Partenopeo avlider Giorgio till följd av en sällsynt magsjukdom. I Neapel sörjer invånarna sin president. Stadio Partenopeo blir Stadio Ascarelli i Giorgios ära. Men inte ens arenan i Giorgios namn fick leva ett odödligt och ärofyllt liv.

En tidig morgon år 1944 sveper de allierades bombplan in över Neapel för ännu en raid. Neapel var den stad i Italien som drabbades värst under det andra världskriget. 25 000 människor miste livet under de allierades bombningar. Samtidigt som den tyska ockupationen av staden kostade oräkneliga liv varje dag. När en laddning bomber landar på marken ett par kilometer norr om Neapels tågstation innebar det slutet för Stadio Ascarelli. Bara ruiner fanns nu kvar av Giorgios förverkligade vision.

Även fast sorgen och lidelsen hos Neapels invånare var obegripligt överväldigande så finner dem i deras hjärta att hedra den första riktigt stora presidenten för sitt Napoli Calcio. Kvarteret där Stadio Vesuvio, Stadio Partenopeo och slutligen Stadio Ascarelli en gång stod, heter än idag Rione Ascarelli.

//Abizzo – donando un pensiero

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>