Un Veronese i hjärtat av Mezzogiorno

Det ska sparas överallt. Hos staten, i den privata sektorn och i hemmen. Alla måste spara och dra in. Vända och vrida på vartenda Euromynt.

I Castellamare di Stabia skulle det på våren år 2010 sparas ordentligt. Det anrika Fincantieri, en jätte i fartygsbranschen med varv och filialer över hela världen. I Castellamare ligger det äldsta, mest anrika. Här har skepp och fartyg sjösatts sedan slutet på 1700-talet. Varvet ger jobb till nästan sjuhundra personer i Castellamare di Stabia. Rena jobb. Vita jobb med acceptabla villkor. En oas i ett Castellamare som allt mer försvinner ner under Camorrans tunga skugga.

Precis som för stora delar av La Campanias kustorter är turistnäringen ofattbart underdimensionerad och frånvarande gentemot den verkliga potentialen. Men i Stabia fanns det fortfarande hopp, ända tills den dag då ägaren Fincantieri och dess ägare; den Italienska staten gav ett dystert besked. Det finns långt framgångna planer på att avveckla verksamheten i Stabia sade representanter från både företaget och staten under en presskonferens. De lokala journalisterna såg med fasa framför sig vad detta beslut kunde innebära för sitt Castellamare, som med minsta marginal balanserade på avgrundens smala lina.

Medans stora delar av Castellamares styrande politiker gick in i ett förskräckt försvarsläge av apati och handlingsförlamning slöt invånarna själva upp. Mobiliseringen av folket, arbetarna och facket hördes tydligt men saknade en frontman. En som kunde göra någon skillnad.

Det är här Riccardo Cazzola kommer in i bilden. Född i Verona, en oändlighet från Neapelbukten och Mezzogiorno. Cazzola, energisk mittfältare, värvades in från Pergocrema för att säkerställa kvalitén på mittfältet hos ett Juve Stabia som hade som mål att undvika nedflyttning från Serie C1. Riccardo blev snabbt på grund av sin uppoffrande spelstil supportrarnas favorit. Och det var till Riccardo ”Il Veronese” Cazzola som de kämpande arbetarna vädjade om hjälp.

I ett brev som skickas till Riccardo skriver de:

Ciao Riccardo

”Igår blev det beslutat att varvet skall läggas ned. Vi har valt dig som mottagare av detta brev för att en person som visar så mycket hjärta på planen, kan inte ha ett mindre som människa och i livet som helhet. Läs upp detta brev till och tillsammans med dina lagkamrater. Vi ber dig och er att vara benen, armarna, fötterna och RÖSTEN hos oss 690 arbetare utan en framtid. Tillsammans kan vi rädda denna stad.”

Riccardo ärad av förtroendet var inte sen att svara offentligt. Cuore é sudore.

”Vi i Juve Stabia kan inte göra något annat än att gå ut på planen och spela med en lika stor del motivation som de uppsagda arbetarna känner frustration och oro. Det är det minsta vi kan göra för dem”

Riccardos agerande var startskottet som behövdes för att väcka politikerna, motivera arbetarna och väcka ett medialt intresse för deras sak.

Den tredje juni 2011 skördades frukterna av Riccardos agerande där summan av hans hjärta fyllt av medkänsla och förståelse, grinta och rabbia spelat en avgörande roll. Varvet blir kvar. Arbetarna och staden är för stunden räddade. Hoppets ljusa låga var åter tänt – och lyckan blandad med en tom lättnad i arbetarnas ögon gick ej att ta miste på.

Samma dova låga skulle två veckor senare blossa upp till ett hissnande fyrverkeri. Juve Stabia – som bara skulle klara sig kvar – var efter sextio års väntan tillbaks i Serie B. Stadio Romeo Menti tar dryga åtta tusen åskådare, när la promozione var ett faktum var det dubbelt så många på plats. Spelarna bars bokstavligt fram på folkets axlar.

Ett namn skanderades högre än alla andras, en man lyftes högre än alla andra. En man som förändrat vardagen för en hel stad. En man con tanta cuore é grinta. Un eroe vero.

Riccardo Cazzola – Il Veronese som räddade Castellamare di Stabia.

//Abizzo – altroche Mandorlini

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>