Il no

Efter ett par säsonger präglade av ett frånvarande presidentskap, negativ energi, förluster, underpresterande, protestaktioner och allmän förvirring har det blivit dags för Fiorentina att rinascere. Det är en pånyttfödelse som alla i mondo Viola har väntat på och som sakta närmat sig enda sen den dagen Cesare Prandelli lämnade i campini söder om Franchi bara för att bosätta sig ett stenkast därifrån i Coverciano. Jag tänker inte sammanfatta alla de fel som gjorts eller för den delen peka ut syndabockar i detta läge. Jag tror att alla är överens om att väldigt få klarar sig från piskrappen och näringslivets lag ”högst upp, störst ansvar” får gälla även i denna soppa. Såklart.

Jag vill i stället leva i nuet och prata om det som händer adesso. Säsongen avslutades helt utan känslor på ett regnigt Franchi så långt bort från det som hände i Turin 2008 när Osvaldo sparkade in en bicicleta i bortre och tog Fiorentina till Champions League, som man kan komma. Fiorentinafolket mäktade inte med att gå till arenan här om veckan. Kvasipresidenten Andrea Della Valle lämnade arenan, lättstött som alltid, och spelarna vek ner sig på planen. En helt vanlig Fiorentina-dag anno 2012. Dock fanns det en lättnad denna söndag som särskilde den från de vi tidigare upplevt under året. Lättnaden grundar sig egentligen ganska lite i att man fortfarande spelar i Serie A, utan snarare i vetskapen att slippa se skiten. Att slippa tänka på Kharja´s alibilöpningar och dunkla presskonferenser av huvudpersoner utan titel eller för den delen funktion. En superlång utandning vid slutsignalen som kan liknas den stora svarta mannen i ”Den Gröna Milen” efter att ha botat Tom Hanks urinvägsinfektion. Bort med all ångest, smärta och allmän lidelse. Ruta ett. År 0. Ripartenza.

Spekulationer åt sidan. Det enda som vi egentligen vet med säkerhet idag är att Oriali har tackat nej. Han gjorde det igår efter att ”projektet” som han var tänkt att driva inte var intressant för honom. Han gjorde det öppet och publikt så att alla kunde höra det. NO! Detta var förmodligen den sämsta start Fiorentina kunde få på det som klubben kallar för en ”ny era”. Oriali´s nej förklarar inte allt, men en hel del. Solklart är att Della Valle-familjen helt enkelt inte lyckats sälja in sin framtidsvision. Affärsplanen som vår tilltänkta diesse inte trodde på innehåller med stor sannolikhet en begränsad budget och en 8:e plats som godkänt reslutat. Detta samtidigt som ett överskott rent ekonomiskt var ställt som krav. Det Oriali fick presenterat för sig kan liknas vid en sparplan där den redan inslagna vägen att göra sig av med tunga budgetposter som till exempel Mutu fortsätter och kanske till och med accelereras och blir ännu tydligare. Jag kan inte se det på något annat sätt.

Att Oriali väljer att skicka ett ”messaggio” (sms, mail, röksignal?) till samtliga lokala redaktioner i Firenze är såklart olyckligt. Det gör att den redan hårt ansträngda relationen mellan fans och klubbledning blir ännu sämre. Det gör att hoppet om en ritorno till vänsterkolumnen i Serie A-tabellen bleknar och moralen når botten. Det är sannerligen ett messaggio som smakar skit, redan i munnen.

Jag känner precis som ni till spekulationerna om Zeman, Dunga, Lo Monaco och så vidare. Det finns personer som kan vända på detta. Det finns fortfarande hopp. Dock är det på tiden att Della Valle, Andrea eller Diego, kanske båda, tar tag i situationen, placerar sig centralt med högt huvud, uppkavlade armar och ett fast grepp om klubbens framtid. Annars vänder man aldrig på detta och då finns det bara ett slut på det som började så vackert för snart 10 år sedan. Morte.

//Wilbacher – solo per la maglia

PS. Jag skriver om il calcio som så starkt präglar mitt liv och jag gör det som stolt medlem av il CaC. Snart mer från oss även i andra kanaler. Stay tuned and spread the word DS.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>