Tre tankar i huvudet

Hur många gånger har ni hört skämtet vid det här laget, om att Italien väl kommer att vinna EM nu när en skandal har drabbat landet? Är det förresten ett skämt, eller en allvarligt menad bedömning? Schablonerna är så tydligt utmejslade att de till sist blir suddiga.

För det kommer ju ofrånkomligen att handla om det, när en skandal är på tapeten igen. Vad Italien är. Sånt här som skandaler, uppgjorda matcher, korruption, maffia, är liksom italienskt.

Så för en gångs skull tänkte jag göra ett litet inlägg i debatten om debatten, om sättet som Italien framställs på.

Det jag skulle vilja säga är att jag tror att man måste kunna hålla några stycken, kanske tre, tankar i huvudet samtidigt när man tänker på den här skandalen.

För det första så är Italien ett land med utbredd korruption, särskilt för att vara ett västeuropeiskt land. Maffian uppfanns där. Det är inte konstigt om det är saker som också präglar fotbollen i landet. Det här HAR med vad Italien är att göra.

Men, dels, så om maffian föddes i Italien så exporterades den också effektivt. Organiserad brottslighet är ett internationellt fenomen, ett fenomen som också har fått ett stort uppsving just av globaliseringen och internationaliseringen av världen under de senaste decennierna.

Den skandal som nu har rullats fram under ett år inom fotbollen är också internationell, med förgreningar i till exempel Ungern, Singapore och före detta Jugoslavien. Uppgjorda matcher har också upptäckts i till exempel Tyskland och Finland under senare år.

I Italien föddes också anti-maffian. Tyvärr har den inte exporterats på samma sätt, och det tror jag inte vi kan lasta Italien för. Vi, resten av världen, fascineras inte lika lätt av antimaffian som av maffian.

Jag tror inte ens att ordet finns i andra språk: antimafia. Det kan vara en folklig rörelse, antimaffialagar som finns i Italien men inte i andra länder, modiga åklagare, poliser och vittnen som till och med har offrat sina liv i kampen mot maffian.

Också det är relevant här. Anledningen till att fler skandaler kommer upp i italiensk fotboll kan vara att det finns mer att hämta där än i andra länder – men också att fler och duktigare personer letar efter dem, och att de personerna har bättre verktyg till hands.

Åklagarna och polisen i Cremona har till exempel i den utredning som är aktuell just nu använt samma metoder som mot den organiserade brottsligheten. Det finns kunskap och tradition och ett aktivt rättsväsende i Italien. Men också andra lagar, brott som inte finns i andra länders lagstiftning.

Telefonavlyssningar är ett verktyg som används mycket av den italienska polisen, säkert finns det nackdelar med det och missbruk men det är svårt att bekämpa maffian, eller som här avslöja matchfixning, utan det.

När det berättas om italiensk fotboll i Sverige, eller om Italien i stort, verkar det vara mycket svårt att tänka dessa tre tankar samtidigt.

För de flesta finns såklart inte ett tillräckligt djupt intresse. Det är som det är. Men de som styr berättelsen om italiensk fotboll i vårt land har tyvärr fått för sig att den är något som man måste försvara. Eller som ett evangelium man måste sprida. Det kan vara väldigt frustrerande att tvingas förhålla sig till den utgångspunkten, som är, ja, barnslig och ytlig och jag tror kontraproduktiv om man vill ta reda på nåt, förstå, intressera sig för själva ämnet. Istället för att ha Italien som en identitet, en knapp att sätta på jackkragen.

Marcus Birro skriver efter razziorna igår att ” vi som lärt oss älska det där dumma lilla landet ännu en gång tvingas försvara oss med ryggen mot väggen”. Varför? Vad har det med ”oss” att göra? Hur ska man kunna berätta om ett land, eller se någonting alls med klara ögon, om allt man ser är sig själv? Hur mycket kan man gestalta av verkligheten och hur den egentligen är, om det man sysslar med är att driva en övertalningskampanj?

Ofta går Italienälskare i försvarsställning när landets problem påtalas av någon annan. Eller så drar de själva upp dem men då som något outgrundligt som bidrar till landets charm. Nästan alltid glömmer de då det som är det bästa med landet. Som antimaffian, motståndet mot det onda, det som resten av världen skulle kunna ta lärdom av.

På det sättet är de ganska lika de som de vill försvara sig emot.

/Malena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>