Avellino 80’/81’ – minuspoäng, jordbävning och salvezza

Det finns mycket som på senare tid fått mig att minnas tillbaks på en historia som jag fått berättad för mig många gånger. Av min far som var där och som ung upplevde den på plats. Historien om jordbävningen i Irpinia som skakade hela Campania och delar av Puglia och Basilicata. Då precis som nu med jordbävnignarna i Emilia var också Italien mitt uppe i calcioscomesse. Då precis som nu skulle minuspoäng delas ut.

Då precis som nu måste mirakel ske.

Redan innan säsongen i Serie A 80/81 hade börjat var hoppet hos folket och fansen i Avellino så gott som borta. Året innan hade den dittills största calcioscomesse-skandalen, kallad Totonero, uppdagats. Den slutliga domen förpassade ner Lazio och Milan till Serie B. Avellino tillsammans med Bologna och Perugia klarade sig trots inblandning med ett straff på fem minuspoäng till nästkommande säsong.

Det var en händelserik period för Avellino och hela den Italienska fotbollen. Under mercaton öppnades äntligen Serie A upp för utländska spelare igen. Avellino med det hopplösa målet att nå en salvezza hade knutit åt sig Luis Vinicio som tränare. Brasilianaren som fullständigt öste in mål för Napoli i slutet på 50-talet hade sedermera blivit tränare och anlände just från Napoli inför stundande säsong. Där många tvivlade var Vinicio en obotlig optimist. I en intervju med Guerin Sportivo beskrev han sin fotboll som: ”den mest konkreta formen av fotboll som utmynnar i ett vackert och fluidiserande spel i stor grad att underlätta all taktisk manövrering”.

Till Avellino värvades Vinicios landsman, Jorge dos Santos Filho, eller kort och gott Juray. Tillsammans med Stefano Tacconi i målet och Beniaminio Vignola på mittfältet utgjorde Juray stommen i det Avellino som först skulle jaga ikapp de fem minuspoängen och sedan starta den otroligt tuffa resan mot en salvezza.

Trots en övertygande seger mot Brescia på bortaplan i den första matchen så fick aldrig Vinicios Avellino riktigt fart på spelet, i alla fall inte enligt Vinicios egna utlovade ord om hur hans Avellino skulle spela. Än mindre fart var det på poängplockandet. Inför den elfte omgången låg Avellino sist i tabellen.

Den 21 december kommer Catanzaro på besök till Stadio Partenio. Läktarna är fyllda av grön- och vitklädda tifosi. Trots Avellinos allt mer prekära tabelläge så vet publiken om vikten av deras stöd. Importansen av att finnas där speglas tydligt i att Avellino plockar så gott som alla sina poäng framför den energiska hemmapubliken. AS Roma’s dåvarande president Dino Viola skall ha sagt såhär om stämningen på Stadio Partenio: ”publiken bar fram sitt lag, ju svårare dem hade det på planen desto mer sjöng de, det var en tuff arena att komma till, för alla lag”.

Avellino vinner den direkt avgörande matchen mot Catanzaro och Juray står för målet. En liten strimma av hopp tänds för såväl spelarna som Vinicio. På läktaren jublas det obehärskat – nog visste de allra flesta – trots den inre förnekelsen, om att utan dessa två poäng hade det varit helt kört.

Samtidigt som de gröna flaggorna vajar i skyn och folket på läktaren njuter av hopp och önskan så finns det ingen av dem som vet vad som komma skall. Ingen av dem kunde ana att det skulle dröja lång tid innan det spelades fotboll på Stadio Partenio igen.

Den 23 december skakas Campania och Basilicata av en förödande jordbävning. Epicentret ligger 30 km under marken precis intill byn Irpinia, fem kilometer öster om Avellino. Under de 90 sekunder som jorden skakar frenetisk orsakas en aldrig tidigare skådad förödelse. På en och en halv minut så blir mer än 300 000 människor hemlösa runt 9 000 skadas och närmare 3 000 personer mister tragiskt livet. För Avellino som stad och befolkning, fotbollslag och supportrar var chocken total.

Avellinos kapten och libero Salvatore Di Somma minns hela förloppet med skräck. ”Jag och min fru ville instinktivt kasta oss från balkongen när hela huset började skaka, men vi frös, kunde inte röra oss hur mycket vi än ville, det räddade nog vårt liv. Utanför oss på gatan var det kaos, avlidna på marken, barn som försökte gräva fram sina föräldrar ur rasmassorna, föräldrar som försökte hitta sina barn. Den hemskaste upplevelsen i mitt liv.”

Stadio Partenio med sin massiva betongstruktur var en av få konstruktioner som i princip klarade av jordbävningen oberörd. Arenan omvandlades snabbt till ett kriscenter och fältsjukhus.

Bara fem dagar efter jordbävningen ställs Avellino mot Juventus. Matchen är flyttad till Neapel och San Paolo. Även där syns effekterna av jordbävningen. Över 100 000 Neapelbor var hemlösa. ”Vi stod inför ett vägval, ge upp och bryta ihop, eller visa befolkningen styrka och kämpa vidare” berättar Di Somma.

Avellino lyckas kriga till sig en poäng mot giganterna Juventus och viljan att inge hopp i Avellinobornas hjärtan börjar ge resultat på planen. När laget efter ett par matcher på San Paolo får återvända till Stadio Partenio mottages de som hjältar.

När fyra omgångar återstår har Avellino fortfarande chansen att klara sig kvar. Den sakta men säkra vandringen uppåt i tabellen är befolkningens enda glädjeinslag under en vår som kantas av svår sorg och depression. Men det är inga lätta fyra matcher som återstår. Juventus och Bologna på bortaplan. Inter och Roma hemma i på Partenio. Efter en snöplig förlust mot Juventus ser det otroligt mörkt ut när Inter vinner med 3-1. Poäng mot Bologna var ett måste och matchen slutar 0-0. Nu hade man allt i egna händer. Roma hemma i sista omgången. Ett Roma som trots att man blivit rånat på ett mål mot Juventus någon omgång innan hade chansen att gå om de svartvita i sista omgången.

Romas Falcao gör 0-1 efter bara fem minuter. Roma var ikapp Juventus under 21 minuter tills Cabrini ger Juventus ledningen mot Fiorentina. I den 30 minuten lyckas Avellino kvittera.

Stadio Partenio utbryter i ett förlösande vrål. Alla motgångar och hemskheter, tragedier och orättvisor motades bort av det vilda firandet på samma betongläktare som utgjort en räddande borg under eftermälet av jordbävningen.

Resultatet står sig matchen ut. Avellino avslutar Serie A på 25 poäng. Exakt samma som Ascoli, Udinese, Como och Brescia. En av de mest rafflande salvezzastriderna i Serie A var nu över. Brescia var dem som drog det kortaset strået och fick följa med Perugia och Pistoiese ner till Serie B.

Beniaminio Vignola minns tillbaks på denna fantastiska säsong med stolthet. ”Redan från början med poängavdraget så var moralen låg. Men vi, alla i laget, jobbade tillsammans för våra supportrars bästa. Vi överkom alla svårigheter som vräktes över oss. Tragedin med jordbävningen knöt oss samman på ett sätt jag inte varit med om sedan dess. Ibland räcker inte ord till för att förstå vissa känslor eller beskriva hur det känns att uppleva något så starkt”.

//Abizzo – scosso

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>