Guida al Campionato – Posto 3 – Napoli

Klubb – 8
Det är på gott och ont som Aurelio De Laurentiis just nu är Napoli. På gott eftersom han är precis så viljestark som krävs för att lyckas styra en klubb på en piazza som Neapel, på ont eftersom han utan att tveka skulle lämna klubben och fotbollen om han känner att han inte får gehör för sina idéer.

En idé, som passar bra i dessa Financial Fair Play-tider, är att arbeta med låga spelarlöner. Det gick bra till en början när hans Napoli började om i Serie C1, klättrade till B och sedan angjorde A. Under ledning av dåvarande klubbdirektören Pierpaolo Marino (idag Atalanta) valde man spelare som inte krävde några superlöner, men som i flera fall visade sig vara superspelare.

Idag är Napoli titelkandidat och situationen potentiellt en annan. En klubb på väg uppåt på det sätt Napoli varit och är kan välja mellan tre vägar. Den första innebär att fortsätta att upptäcka nya ”okända” spelare, betala förhållandevis låga löner och hela tiden ersätta de spelare som slår igenom. Den andra innebär att höja lönerna och se till att spelarna som gör succé stannar i klubben. Den tredje vägen handlar om att vara ett så attraktivt alternativ att en spelare som slagit igenom vill stanna i klubben, trots att det går att tjäna mer pengar någon annanstans.

De Laurentiis har valt den tredje vägen. Han är inte beredd att automatiskt göra sig av med sina toppspelare när de slagit igenom och direkt satsa på nya okända spelare. De Laurentiis är inte heller beredd att höja lönen så mycket att spelare som Ezequiel Lavezzi och Edinson Cavani inte väljer andra klubbar av ekonomiska skäl. Han är däremot beredda att argumentera för att det är något speciellt att spela i Napoli.

För att göra sitt Napoli unikt utan att behöva öppna plånboken för mycket, behöver De Laurentiis medarbetare som gör att folk tror att det är Napoli och inte spelarna som sitter med trumf på hand. Där och då hittade nämnde Marino nya storspelare i strid ström, men det ser inte likadant ut idag. Sportchef Riccardo Bigon har hittills bara genomfört en succéaffär, men det verkar inte spela någon roll att det är Cavani som skall skrivas på Bigons konto. Marinos efterträdare jagas av sin företrädares rykte och jämförelsen de båda emellan blir inte mindre intressant av att Marino rattar igen och gör stor succé i Atalanta.

Mino Raiola har länge knackat på dörren för att göra entré i det Napoli som ligger knappt fyra mil från det Nocera Inferiore han är född i. De Laurentiis höll emot, men fick för mellan ett och två år sedan se superagenten segla upp som italiensk representant för Marek Hamsik. Dagen innan seriestart kom bomben. Napoli gjorde klart med Omar El Kaddouri (Brescia), som under våren gått över till Raiola, och De Laurentiis kommenterade sitt ansträngda förhållande till il procuratore nocerino. Det är en skyldighet att spekulera i om El Kaddouri till Napoli är steg ett i vad som till slut skulle kunna innebära Mario Balotelli till det Neapel han bevisligen är så intresserad av.

Tränare – 7
För lite drygt ett år sedan ville Walter Mazzarri inget hellre än att Giuseppe Marotta, hans gamla klubbdirektör från Sampdoria, skulle kunna övertala sin president att låta honom sätta sig på Juventus tränarbänk. Andrea Agnelli höll emot, De Laurentiis blev förbannad och Mazzarri stannade. Andra ord har gällt den här sommaren. Mazzarri blev utvisad i den minst sagt irriterade stämning som var den italienska supercupen och följde upp det med stenhårda ord mot Juventus och ”systemet”.

Målvakt – 7
Morgan De Sanctis, en missad ligamatch på tre säsonger, fortsätter som förstekeeper i det försvar som är Napolis akilleshäl. Laget har bra målvakt och bra backlinje, men inte så bra att man självklart står emot när man ställs mot de allra bästa.

Antonio Rosati (ex Lecce) och Roberto Colombo backar upp den keeper som är ett utmärkt exempel på Napolis defensiva tillkortakommande. Vi som gillar allt som har med ”Sepe” att göra väntar på att Luigi Sepe (Pisa) skall återvända hem.

Backlinje – 8
Campagnaro-Cannavaro-Aronica skulle egentligen inte ha varit just det ifjol. Federico Fernández, Miguel Britos och Ignacio Fideleff plockades in för att se till att det fanns andra alternativ än gamle Gianluca Grava för mister Mazzarri. Det gick inte alls. Britos gick sönder direkt i säsongsupptakten, Fernández visade inte den landslagsform som gör honom till ordinarie i Argentina och Fideleff var en katastrof när han fick chansen.

Den långvariga skadan på Britos gör att det går att se uruguayanen som ett nyförvärv. Tillsammans med Alessandro Gamberini (Fiorentina) skall han se till att säsongens backlinje är mindre känslig, och helst också bättre, än fjolårets Campagnaro-Cannavaro-Aronica. Campagnaros blå tandskydd till höger, en ett år äldre Cannavaro i mitten och Britos till vänster känns inte som den förbättring man borde vara ute efter.

Leandro Rinaudo (Novara) är hemma och vänder innan han på nytt angör Piemonte.

Mittfält – 8
Bara någon vecka inför seriestarten kom flytten som varit på gång så länge. Walter Gargano (Inter) byter himmelsblått mot svart och blått och lämnar staden vid foten av Vesuvius för Milano. Uruguayanen har ihop det med Hamsiks syster och det är viktig pjäs i omklädningsrummet som lämnar.

Gargano ersattes redan ifjol. Sportchef Bigon lyfte in Gökhan Inler och Blerim Dzemaili, och försökte bli av med Gargano för att framstå som lite mindre ”Marino”. Men, Gargano bet sig kvar och det är först nu som den schweiziska duon är given på Napolis innermittfält. De backas upp av nye Valon Behrami (Fiorentina), ännu en schweizare med Balkan-bakgrund och hjälpgumman Marco Donadel.

Precis som ifjol är det Christian Maggio som håller till höger och någon av Andrea Dossena och Juan Zúñiga som pinnar på ute till vänster. Det är anmärkningsvärt att ingenting hänt där på kanterna. Kantspelet är oändligt viktig när Mazzarri bygger sina lag och klubben har letat nya kantspelare länge nu. Frånvaron av kantalternativ är något som späder på den jämförelse mellan Bigon och Marino som inte har något slut.

Anfall – 8
Napoli väljer att komma till spel utan någon ersättare till Edinson Cavani och betalar för det med åtta i betyg istället för en nia. Det spelar, såklart, också roll att Ezequiel Lavezzi (Paris SG) inte längre sätter av i patenterad hög fart av mot motståndarmålet.

Hemvändande Lorenzo Insigne (Pescara), hur lovande som helst men utan Serie A-erfarenhet, utmanar Marek Hamsik, Goran Pandev och trequartista El Kaddouri om att få vända och vrida i släptåg på centertanken Cavani. Insigne är en härligt teknisk spelare och vet dessutom var målet är beläget. 37 ligamål under en säsong i Foggia och en i Pescara imponerar stort.

Det kommer att gå fort när Napoli går till anfall och ende renodlade anfallaren Cavani är oändligt viktig med sina till avslut från en mängd olika lägen och sin förmåga att nästan på egen hand hålla en backlinje sysselsatt.

Det chilenska januariförvärvet Eduardo Vargas har inte gjort någon glad hittills och kan komma att lämna. Om han gör det blir han ännu ett misslyckande för Bigon i kampen mot Marino.

La chiave del successo – Att inte komma till spel med någon vice Cavani är ett vansinnigt beslut som kan stå Napoli dyrt i form av utebliven CL-plats.

Il dubbio – Lavezzi har dragit och både Hamsik och Cavani verkar så sakta vara på väg bort. Supportrarna accepterar inte det och kommer att ge sig på De Laurentiis, som svarar med …?

Total: 46/60.

/Borell

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>