Kungen-av-stickats förbannelse – tålamod och tillit i den feta staden

Det är inte direkt marguerita time i Bologna. Det är contestazione time.

Igår stod en man ansikte mot ansikte med 20-talet förbannade supportrar på Bolognas träningsanläggning i Casteldebole. De på andra sidan staketet var inte nöjda efter 0-2 mot Chievo i första omgången av Serie A, tycker att klubbledningen misslyckats med att ersätta de viktiga pjäser som lämnat och lät president Albano Guaraldi få veta just det.


Bolognas fans är inte helt nöjda.

Skyttekungen Marco Di Vaio (Montreal Impact), säkra sista utposten Jean Francois Gillet (Torino), mittfältsjordfräsen Gabi Mudingayi (Inter) och ifjol hyfsade högerspringaren Andrea Raggi (Monaco) är de som satte sig på planet från Bologna. Ersättarna finns där – Curci (Roma) eller Agliardi i mål, Motta (Catania) där ute till höger, Guarente (Sevilla) som ny innermittfältare och någon av kvarvarande Aquafresca och nye Gabbiadini (Atalanta) som ny Di Vaio – men övertygar bevisligen inte fansen. Och hur kan klubbledningen ens tänka på att sälja fansens kelgris Gastón Ramírez (åtta mål i fjol)? Behövs inte han extra mycket nu när inte Di Vaio längre garanterar målskyttet?

Fansen funderar dessutom på vad det betyder att energiske vice presidenten Maurizio Setti (Hellas Verona) tagit sina pengar, sina idéer och sin energi till Verona. Och hade det inte varit bättre med Settis kompis Gabriele Volpi (Spezia), som bevisligen har har fickorna fulla med cash och är beredd att spendera, i Bologna istället för borta i Ligurien?

Det var samma visa för tio år sedan. Dåvarande presidenten Oscara Gazzoni Frascara parkerade Bologna på den övre hälften av tabellen år efter år, samtidigt som han försökte att inte flyga för nära solen (läs Luciano Moggi), och kritiserades om och om igen av supportrarna för att inte satsa tillräckligt. Vi neutrala som tittade på undrade vad som hände. Visst, Bologna har en stolt historia med sju ligatitlar och seger i Coppa Mitropa (dåtidens Champions League), men hur kunde fansen inte nöja sig med placereringar som 7-8-9-11-9-7 (placeringarna i kronologisk ordning efter återkomsten till Serie A)? Gazzoni hade ju tagit klubben tillbaka till högsta serien efter inte mindre än två Serie C-sejourer, landat laget på den övre halvan direkt i återkomsten och dessutom kvalificerat sig för Europa. Men, mycket vill ha mer. Bolognas stolta historia gav inte någon ro och det hela slutade med returbiljett till näst högsta serien (2005).

Guaraldi har gjort mycket rätt efter att han klev in när dåvarande presidenten Sergio Porcedda flydde tillbaka till Sardinien, men tålamod och tillit är inte främsta gren i den stad som kallas ”la grassa”, (sv. den feta). Först andra fiol bakom Massimo Zanetti, sedan säkra valet av Roberto Zanzi (ex Siena, Udinese, Atalanta, Lecce) som ersättare till dåvarande sportchefen Fabrizio Salvatori (nu Padova) och till slut inspirerade valet av Pierpaolo Bisoli som ersättare till succétränaren Alberto Malesani.

Bisoli fungerade inte och fick lämna redan efter fem omgångar. Hans ersättare fungerade desto bättre. Stefano Pioli som tränare är ett superval av Guaraldi-Zanzi och en slutlig niondeplats ifjol ett utmärkt resultat. Men, tålamodet och tilliten finns där inte. Supportrarna tvivlar på att deras klubbledning fixar det här. Kanske är det så att man oroas av Guraraldi visat tveksamt omdöme, trots att saker och ting hela tiden ordnat till sig till slut. Förra sommarens experiment med Salvatore Bagni som consulente mercato och det initiala valet av Bisoli skulle kunna vara det som ställer till det, men det är Bolognas stolta historien som jagar samtliga inblandade.

Framgångarna under Renato Dall’Aras 30-åriga styre (1934-64) har blivit till en förbannelse som inte vem som helst kan bryta. Idrolitina-profeten Gazzoni kunde det inte, mässkungen Cazzola, byggkungen Menarini kunde det inte, strand-och-disko-prinsen Porcedda kunde det inte, kaffekungen Zanetti kunde det inte och inget talar för att den nuvarande regimen kan göra det. Det är kungen-av-stickat Dell’Aras fel att byggherren Guaraldi står där på ena sidan staketet och försvarar sig.

/Borell

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>