Brasilien var överallt. Nu är det bara Neto Pereira kvar.

VARESE. Brasilien var överallt.

Ronaldinho hyrde dåvarande sportchefen Sean Soglianos pappas hus några kilometer bort, en omistlig del av Mirakel-Varese var brasiliansk (mv Zappino, mb Dos Santos och fw Neto Pereira). Nu är bara Neto Pereira kvar som sällskap till stadens eget La Brasiliana-kaffe.

Det är inte så bara. Den nu 33-årige brassen är ett spelgeni och en spelare långt utöver det vanliga. Ni kan historien. Neto Pereira flyttade till Italien efter en lyckad Viareggio-turnering 2000, hamnade i Italo San Marco i Serie D och stannade där. För det fanns en lag som skall se till att ”skydda” den inhemska spelaren och den sade att Serie C1 och C2 skulle bestå av italienska spelare. Det spelade ingen roll att Neto Pereira spelade stor fotboll och gjorde mer än 100 mål. Ingen sportchef vågade lita på sin instinkt så mycket att han lyfte en spelare över hela Serie C och ända till Serie B. Serie D var en sak, men näst högsta serien något annat.

Men, det fanns en sportchef som till slut vågade. Sean Sogliano, dåvarande rattare av sport i Varese, trodde på Neto Pereira och han hade hjälp av en uppluckring av lagen. Plötsligt var Serie C tillåtet för den utländske spelaren, men det hade runnit mycket vatten under broarna och chansen till spel högt upp i seriesystemet såg ut att ha gått Neto förbi.

Sogliano Jr var och är inte vilken sportchef som helst. Ända sedan han 2004 tog över klubben hans far både ägt och rattat, har modiga och oväntade och smarta val av spelare varit en specialitet. För Sogliano Jr var det lika givet att Neto Pereira skulle fungera som det var för bäste vännen Gianluca Petrachi, nuvarande sportchef i Torino, att måltjuven ”Nacho” Castillo (ett annat icke-EU-pass-fall) skulle fungera på andra sidan Serie C.

Neto Pereira angjorde Varese i Serie C1 i januari 2010 och imponerade direkt i skuggen av Monte Sacro, det heliga berget som tittar ut över basketvaggan mellan Milano och den schweiziska gränsen. Det blev tio ligamatcher den där våren och en första bekantskap för varesini med de lite ömtåliga muskler som givit brassen med spelgeniet smeknamnet ”Swarovski”. Inget kunde dock hindra Soglianos, Sanninos och Netos Varese. Serie B var ett faktum efter 25 år någon annanstans.

Neto Pereiras debut och Vareses återkomst i Serie B var ännu bättre. Brassens fantasi, spelglädje och kyla framför mål visste inga gränser. Han sög in bollar, accelererade ifrån sina bevakare och hittade ytor när nykomlingen Varese gick som tåget direkt från start och sensationellt tog sig till play off-semifinal. Förlusten mot en elektrisk El Shaarawys Padova var tung.

Miraklet verkade över. Hela fotbollsitalien ryckte i Vareses viktigaste biståndsdelare och januarifönstrets lagkaptenflytt av Buzzegoli (Spezia) följdes under sommaren av Pisano (Palermo), Pesoli (Siena), Dos Santos (Bari), Pugliese (Hellas Verona) och Ebagua (Torino). Det gjorde, såklart, inte saken bättre att Sogliano, arkitekten bakom Vareses uppgång, valde Palermo som ny klubbadress åt sig själv och de tre nyckelmedarbetarna Dobrogni (organisatoriskt ansvarig), Gemmi (scout) och Mangia (juniortränare), samtidigt som hyllade grinta-tränaren Giuseppe ”Fun Cool” Sannino tog över efter Antonio Conte i Siena.

Neto Pereira var det ingen som ville ha. Nye sportchefen Mauro Milanese, den gamle Inter-, Perugia- och QPR-backen, hade inga svårigheter alls att hålla kvar supportrarnas stora kelgris och låta honom leda nye tränaren Benito Carbones anfall. Det gamla spelgeniet Carbones nya Varese fungerade inte alls och efter sju omgångar var det roliga slut. Varese spelade inte så dåligt, men poängen trillade inte in. Och det trots Neto Pereira, ”Serie B:s Maradona”.

Valet av Rolando Maran (ex Vicenza), en tränare vars karriär mer eller mindre var över, blev ett lyckokast. Varese, som under mirakelsäsongerna under Sannino gått inte mindre än två och en halv säsong utan att förlora hemma, gjorde nu tvärtom. Starka insatser och många poäng borta, svagare insatser och inte lika många poäng hemma. Det gick så långt att Varese inte hade vunnit hemma på en miljon dagar när det lossnade mot Gubbio.

Det lossnade med hjälp av Neto Pereira och värvningen av Pablo ”Diablo” Granoche (Chievo Verona), en ”djävul” som inte gjort någon människa i Verona glad efter flytten till Serie A från succén med Triestina i Serie B, och flyfotade argentinaren Emanuel Rivas (Bari). Soglianos efterträdare Milanese visste att arbeta Sogliano style.

Det dröjde inte längre förrän Marans Varese parkerat sig på play off och jakten inleddes. På Varese alltså. Storklubbarna (i a f i Serie B) Brescia, Reggina och Sampdoria gjorde vad man kunde för att hämta in Varese, men kunde inte. Laget som sportchef Milanese byggt var för startk och hade gott om alternativ när spelare var borta. Säkra sista utposten Bressan blev till Moreau utan problem, högerbacken Cacciatore blev till unge Pucino utan problem och utmärkta mittlåset med Genoa-ägde dansken Troest och rutinerade Terlizzi blev till Camisa utan problem. Det går att fortsätta i evighet. I alla fall fram till Neto Pereira. Han går inte att ersätta.

Det stås rätt, läses utmärkt, krigas något enormt och utmanas om och om igen när Neto Pereira inte finns på planen. Men, det saknas det. Spelaren som med en vridning öppnar upp ytor som ingen annan ser, spelaren med fötter av sammet hittar medspelaren, spelaren som, för att vara den kreatör och det spelgeni han är, är en så skicklig målskytt och så kall framför mål.

Med Neto tillbaka fullt ut efter en av sina (många) Swarovski-muskel-skador fungerar Varese fullt ut. Det fanns två mirakel-Varese, eller i alla fall två upplagor av Mirakel-Varsee, men bara en Neto Pereira.

Serie B går mot sitt slut och flera spelare kommer att ha gjort sitt i den röd-vita-tröjan. Men, inte Neto Pereira. Inte Serie B:s egen Maradona. Det är hans spelgeni som är detta Varese. Och så Sogliano Jr förstås. Lo zampino di Sogliano c’e, sade Varese-borna. När miraklet som var slut gjorde det igen finns Soglianos avtryck där. Milanese sportchef visst, men där i bakgrunden finns stadens son Sogliano.

Detta Varese är ett lag att studera, studera och studera igen. Soglianos Varese, som ståtar med en spelare som aldrig fick chansen att bli bäst. Men, för mig är Neto Pereira en av världens bästa. Så kan det gå när en av de bästa sportcheferna i il calcio gör sin grej.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>