En räddande ängel med påk

Pietro Lo Monaco är tillbaka. Inte för att han någonsin lämnat, men hans entré i Palermo innebär att han är tillbaka högre upp än någonsin i den italienska fotbollen.

Lo Monaco är inte bara tillbaka som klubbdirektör, låt vara hur mäktig som helst, utan tar plats som delägare med uppgift att rädda Maurizio Zamparinis Palermo och även flytta fram positionerna. Och vem vet, kanske skall han också köpa ut Zamparini när tiden är mogen. Det är tänkt att Lo Monaco redan vid årsskiftet skall utöka den initiala ägarandelen på tio procent (som ännu inte är genomförd i praktiken) till något annat. I förlängningen måste man spekulera i om det är så att Lo Monaco och investerare i kölvattnet på honom kommer att ta över Palermo helt.


Zamparini, Maurizio och Lo Monaco, Pietro.

Lo Monacos entré är anmärkningsvärd med tanke på att Zamparini just satt Giorgio Perinetti att ratta Palermo. Och det dessutom efter att ha uppvaktat denne intensivt med start sommaren 2010, då Perinetti lämnade Bari för Siena. Zamparini berättade om och om igen att ”det är Perinetti jag vill ha” och Perinetti konstaterade om och om igen att han ”någon dag igen skulle arbeta i Palermo” (som han tidigare rattat under Zamparinis företrädare Franco Sensi).

Problemet var att Perinetti ville återvända till Palermo av fel orsak. Han ville återvända till Palermo eftersom hans hustru är därifrån. Efter en klubbdirektörskarriär långt hemifrån var det dags att låta familjen gå först. Il calcio må handla om en viss del kärlek, men är framförallt en stenhård och rationell business. Familjen-tillbaka-tillsammans-eller-tillbaka-till-rötterna är inget man bygger en fotbollsklubb på.

Att Perinetti kom till Palermo av fel orsak betyder inte att han gjorde dåligt ifrån sig under sin korta tid som ståthållare i Zamparinis fotbollsrike. Han ser tvärtom ut att ha genomfört just det hans president bett honom om. Men, familjeriet låg där och skavde och när Palermo började säsongen som man gjorde insåg Zamparini att detta inte var rätt sätt att arbeta och lät Zamparini bilan falla.

Delägarskap gör Lo Monacos entré extra intressant. Det är en sak att äga och en annan sak att vara anställd. Alltid. Under sin mycket framgångsrika tid i Catania började han utan någon som helst ägarintresse, men slutade med en option på en del av klubbens nybyggda träningsanläggning Torre del Grifo. Det skulle inte förvåna om det var just i turerna kring Torre del Grifo som det började gå grus i maskineriet i det så framgångsrika samarbetet mellan president Pulvirenti och klubbdirektör Lo Monaco.

Historien ger fler exempel på hur det kan gå när den tidigare anställde tar ett kliv upp och äger. Hellas Verona och Ancona är två exempel. I båda fallen handlade det om mycket framgångsrika och skickliga klubbdirektörer som tyckte att det var läge att göra ”något mer”. Giambattista Pastorello hade en lång (klubbdirektörs)karriär med etableringen av Parma i Europatoppen som körsbäret på tårtan när han tog över Hellas Verona 1997. Det gick bra till en början, men slutade med mängder av förlorad energi och en hel del förlorade pengar.

Det var samma visa när Ermanno Pierioni i början av 2000-talet tog klivet från att ha parkerat Perugia i Serie A till att ta över och äga Ancona. Där och då var både Pastorello och Pieroni bland de allra bästa. Som klubbdirektörer alltså. De båda hade ett grundmurat rykte om sig som en av de allra skickligaste på calciomercato och på att bygga lag, men det visade sig vara något annat att äga. Att vara il patron visade sig vara något annat än att vara dirigente.

Lo Monaco har under ett antal år tagit steg efter steg mot att äga. Hans sista tid i Catania handlade inte bara om att fortsätta göra inspirerade spelaraffärer och stå för smarta tränarutnämningar, utan också om delägarskapet i den nya träningsanläggningen och en påstådd del av först Cádiz och sedan Córdoba. Lo Monaco följde upp det med att vilja ta över Salernitana och droppen som fick bägaren att rinna över var ett faktum. Hans patron tyckte att det var ok med en del av Torre del Grifo, en kanske-del i ett kanske-Cádiz eller ett kanske-Córdoba och att Lo Monaco lät sitt Milazzo (Serie C2) samarbeta intimt med Catania. Men, Salernitana (Serie D) var en annan sak. Det uppenbara målet med en klubb i stad av Salernos storlek var och är Serie A. Lo Monacos starka intresse för Salernitana var en intressekonflikt ingen president kan acceptera.

Sagan om det Catania som var Pulvirentis och Lo Monacos gick mot sitt slut. Efter kortare fred stod det klart att den skicklige klubbdirektören skulle sitta kontraktet ut och sedan röra på sig. Lo Monaco knackade på dörren till Lazio, Fiorentina, Napoli, Palermo och Genoa. Den 14:e maj tackade Lo Monaco för sig med ett öppet brev på Catanias hemsida och bara dagar senare såg det ut som hans framtid skulle delas mellan Genoa och det Messina (Serie D) han precis tagit över och flyttat över sin Milazzo-verksamhet till.


Lo Monaco, Pietro gör en första en intervju som patron för Messina.

Ytterligare några dagar, 57 för att vara exakt, och Genoa var ett minne blott. Lo Monacos starka vilja och enorma energi blev för mycket. Eller var det hans framfart i Messina som skrämde Preziosi? För det är lätt att bli skrämd av Lo Monaco om du inte är helt säker på vad du själv vill. Han är en räddande ängel med en mycket stor förmåga att driva igenom det han föresatt sig och han är en räddande ängel som vet hur man försvarar sig och slåss.

Lo Monaco är född i Torre Annunziata där på fastlandet, men har under stora delar av karriären sett till att göra Sicilien till sitt hem. Huset ligger där i Villafranca Tirrena mitt mellan det gamla (Milazzo), det nya (Messina) och det ännu nyare (Palermo). Han som bor där är den räddande ängeln Lo Monaco, han med käppen, som när som helst kan förvandlas till påk.

/Borell

Ps. Sugen på nästa generation Lo Monaco? Här! Ds.

Lo Monaco, Vincenzo. En gång Milazzo. Nu Messina. Alltid Lo Monaco.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>