He ain’t heavy, he’s my brother

OLTREALPI

Everton mot Newcastle bjöd på måndagskvällen inte bara på en härligt brittisk fotbollsmatch utan även ett sådant där fint, mänskligt, ögonblick. Till tonerna av The Hollies mindes hela Goodison Park de 96 Liverpool-supportrar som gick bort i Hillsborough-katastrofen under budskapet ”Merseyside United”.

***

En person som vet hur livet på Merseyside fungerar är 1-0-skytten Leighton Baines. Evertons stilsäkre vänsterback växte upp i området innan han flyttade till Wigan för att sätta fart på sin seniorkarriär. Sedan 2007 har han, som har ett LFC-förflutet, spelat i Everton

- I Liverpool är det antingen Liverpool eller Everton som gäller, inte båda två. När man är uppvuxen i området förstår man hur viktigt det är och vad mycket det betyder för alla som bor här. Vissa spelare har flyttat mellan klubbarna men de är inte härifrån. Vi som är det vet att det är en sak man inte gör, har Baines sagt till The Guardian.

Baines, som under de senaste åren blivit en av Englands bästa ytterbackar, är numera Everton rakt igenom men som barn var han under en period Liverpool-supporter.

- Jag började faktiskt som Liverpool-supporter eftersom min pappa höll på dem. Jag avgudade Robbie Fowler och låtsades alltid vara honom när vi lekte på skolgården. Jag var dock fortfarande ung och då jag tyckte det var obekvämt att gå på matcherna så tappade jag intresset för Liverpool – men kärleken för att titta på fotboll levde vidare. Under en kort period gillade jag faktiskt även Blackburn innan jag som 14-åring började gå på Everton.

Sedan Baines kom till Everton som spelare 2007 så har han sin släkt emot sig när det är dags för Merseyside-derby. Alla i Baines-familjen håller på Liverpool och ingen har bytt sida bara på grund av att Leighton spelar i Everton – förutom hans pappa.

- Han kommer på varje hemmamatch när jag spelar och åker på de flesta bortamatcher också. Jag skulle definitivt säga att han håller på Everton, men om du frågar honom kanske han skulle säga att han håller på Liverpool. Vad vet jag, han kanske fortfarande tar på sig den röda halsduken och promenerar ner till puben när deras matcher går på TV.

Förutom den uppfriskande förståelsen av vad lojalitet betyder i fotbollsvärlden så är Leighton Baines även i många andra avseenden en person att uppskatta. En uppfriskande sak är att han, på liknande sätt som cyklisten och Tour de France-vinnaren Bradley Wiggins,stilmässigt skulle passa lika bra på en popkonsert som på fotbollsplanen ( Ni missade väl inte ”Baines music blog” när det begav sig?). Än viktigare är hans nästan brutala ärlighet. I flera intervjuer har han pratat öppet om sina negativa tankar och sin egen sårbarhet. Så här sa han när han precis kommit till Everton 2007.

- Jag ville så förtvivlat gärna gå till Everton men när allt sedan var klart så fick jag en dålig känsla i magen. Jag var orolig över att det skulle vara svårt att passa in och att de etablerade spelarna inte skulle gilla mig. Jag trodde att de skulle titta på mig och tänka ”vad fan gör en kille från Wigan Athletic här”.

- Jag oroar mig lite för mycket för mitt eget bästa. När vi gick upp till Premier League med Wigan borde jag ha firat, istället oroade jag mig över var jag skulle flytta. Jag var övertygad om att jag skulle bli bänkad.

Förra säsongen var Leighton Baines med i det ”Årets lag” som Premier League-spelarna själva röstar fram. Vad han tyckte om det?

- Helt ärligt så tycker jag inte att jag borde vara med. Men jag är väldigt ärad över att vara det.

/Bernövall

Ursprungligen publicerad 17/09/2012 på eurosport.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>