ss18

Superstrada 18 – verso Nocera – Hållplats Torre Annunziata, Savoia och Giraud x4

En snabb sondering i kartboken visar att det är drygt 33 km mellan Barra i de sydöstra delarna av Neapel och Nocera Inferiore i skuggan av den mäktiga Sorrentiska halvön. Drygt tre mil av kullerstensgator, enkelriktade vägar och infernaliska korsningar. Det är en väg som – i ordning – passerar San Giovanni a Teduccio, San Giorgio a Cremano, Portici, Ercolano, Torre del Greco, Torre Annunziata, Pompei, Scafati, Angri, Pagani för att slutligen vika av vid Nocera Inferiore. SuperStrada Nazionale 18 heter den och bortsett från underlaget är den inget annat än; Super!

Jag tankar min Piaggio Liberty full och ger mig iväg. Nocerina ska ta emot Catanzaro hemma på Stadio San Fransesco d’Assisi. Ett gångbart derby del sud om något. De tre milen tar så när som på två timmar att avverka. Det är en krånglig väg superstradan, i Torre Annunziata viker den – oskyltad – av till vänster.

Efter idel felsvängar hittar jag äntligen rätt och passerar enligt en äldre herres beskrivning domstolshuset i Torre Annunziata. Precis bakom den enorma tribunalen med tydligt facistiska arkitektoniska drag så uppenbarar sig Stadio Alfredo Giraud, hemmaplan för A.C Savoia.

800px-Stadio_Giraud_ingresso

En hyllning till Alfredo Giraud som var vice president i det Savoia som 1924 var ytterst nära att vinna Scudetton. Det var slutspel på den tiden och Savoia tog sig hela vägen till finalen där Genoa över två matcher var för starka. Alfredo var i mångt och mycket hela klubben under den här tiden. Hans tre söner. Raffaele, Michele och Giovanni fostrades alla i Savoia innan de testade lyckan i klubbar som Napoli och Cagliari. Men hemlängtan och påtryckningarna från pappa var alltid för stora och gång på gång återvände sönerna hem för att representera sitt Savoia i såväl Serie C som Serie B. Tre säsonger spelade alla tre bröderna tillsammans, från 1930 till 1932 samt säsongen 1938/39.

2013-03-03 12.59.43

Däremellan fanns det alltid någon Giraud som representerade laget och sin far där ute på planen. Efter att Alfredo dragit sig tillbaka och sönerna en efter en lagt skorna på hyllan så började en ond spiral för Savoia som halkade lägre och lägre ner i seriesystemen. Det skulle dröja fram till 1964 innan laget tog sig tillbaka till Serie C och därmed en nationell serie.

I Torre Anninziata är familjen Giraud förevigade genom arenan och de berättelser om de magnifika bröderna som fortfarande till dags datum berättas av såväl unga som äldre på barerna i Torre Annunziata.

Jag sparkar igång min Liberty och fortsätter efter Superstrada 18 mot Nocera Inferiore. Ovetandes om vad som väntar efter vägen.

Super strada 18 osar av calcio och än är det långt till San Fransesco d’Assisi.

Där, utanför den slitna arenan i Nocera, träffade jag halsduksförsäljaren som kämpade mot sina egna demoner.

En historia vi tar en annan gång.

/Abizzo

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>