Mourinho gör sin sista ligamatch i Inter

OTRANTO. Jose Mourinho är 47 år, men beter sig som en oförbätterlig tonåring. Som en Balotelli, fast med uppbackning. Mourinho har varit runt i världen ett tag nu – Portugal, Katalonien, Portugal igen, England och Italien – och har lärt sig exakt hur han vill arbeta.

Mourinho lämnade sitt Setúbal när Sir Bobby Robson behövde göra sig förstådd i Barcelona. Tolken Mourinho lärde sig allt om hur en gentlemannatränare av den gamla skolan agerar. Han kom fram till att det inte räcker. Bort med respekten för motståndaren som utgångsläge och in med ständigt krig mot allt och alla. Mourinho mot röset. Ecco the Special One.

Det du skall göra, det skall du göra på dina egna villkor. Mourinhos väg är enkel. Skaffa dig en mecenat och vinn. Eller om det var tvärtom. Du behöver alltså en mecenat, någon som är beredd att spendera pengar utan att tjäna pengar. Pinto da Costa, Abramovich, Moratti… en mecenat som låter dig hållas och som vet hur man städar upp efter den där festen som spårade ur. En fadersfigur som vet hur han skall behandla den bråkige tonåringen med glimten i ögat, som begåvats med en extraordinär talang och nu far runt och ställer till oreda.

Han uppför sig inte, men han har glimten i ögat och han vinner. Alla är överens om att han vinner här och nu. Men, gör han det i längden? Han vinner i alla fall inte i längden på ett och samma ställe. Hans uppförande låter honom inte göra det och därför måste han hela tiden gå vidare.

Därför måste Mourinho lämna Inter för Real Madrid. Portugisen lämnar efter att ha tagit Inter tillbaka till den europeiska toppen. Ligatiteln i fjol? Den visade att Mourinho utan vidare var en lika bra tränare som Mancini. Han behövde inte ens acklimatisera sig i den vanligtvis så svåra italienska fotbollen.

Ligatiteln i år? Den är inte alls lika viktig, i alla fall inte för Mourinho. Dagarna innan söndagens ligavgörande har portugisen om och om igen återkommit till sitt enorma fokus på CL-finalen och konstaterat att han tänker för mycket på matchen i Madrid.

Mourinhos CL-fokus låter som en rejäl brasklapp, men den är nödvändig eftersom han vet hur det fungerar. Italien vet att uppskatta (älska och frukta) en vinnare som uppför sig med stil. Du kan komma undan med det mesta bara du har den rätta balansen mellan självklar pondus och ödmjukhet.

Titta bara på Juventus legendariske Giovanni ”Gianni” Agnelli, Fiatfamiljen Agnellis tidigare överhuvud. När hans medfödda pondus och karisma ersattes av Moggis och Giraudos alltför hårt tillkämpade pondus, höjda röster och arrogans, då gick det som det gick. Juventus vann, men föll till slut på sitt uppförande. I alla fall gjorde uppförandet den lättare att störta.

Mourinho är i precis samma läge som Moggi. Hans uppförande gör honom omöjlig i längden och till slut väntar en dolk i varje gränd. Ingen skall vara förvånad om dolkstöten kommer redan i Siena. Ett är säkert. Mourinho gör i dag sin sista ligamatch för Inter. För många personer har förolämpats av portugisen som alltid höjer rösten och alltid står stenhårt. Frågan är om han tillåts lämna med en andra ligatitel. Mecenat Morattis tyngd i det italienska systemet ger oss svaret.

Den enskilde spelaren eller tränaren må vara hur skicklig som helst. Utan rätt uppbackning kommer man inte långt. Domare Morganti från Ascoli kan blåsa igång, men spelet har pågått sedan länge och kommer att pågå ännu längre i det där väldigt italienska sättet att se på saker och ting. En historia utan slut. En bok utan slut där vi i dag får veta om den busige portugisen lever när kapitlet väl är slut.

Mourinho är som Moggi, viktig för handlingen i ett visst moment, men …

/Borell

Ursprungligen publicerad på eurosport.se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>