Anelka-gate är Dreyfuss-affären 2.0

Vi har sett det förut. Någon tappar kontrollen över eller vill påverka ett visst händelseförlopp. En person väljs ut och anklagas för att ha gjort en viss sak. Den stora massan rasar, men delar av omgivningen anar oråd och beslutar sig för att agera. Igår Dreyfus. Idag Anelka.

Alfred Dreyfus, ung kapten av judiskt påbrå i det franska artilleriet, dömdes i november 1894 för förräderi. Han sades ha försett den tyska ambassaden i Paris med militärhemligheter. Några år senare visade det sig att Dreyfus kanske inte var skyldig trots allt. De som hade sett till att Dreyfus dömts var inte alls intresserade av att backa bandet och skruvade istället upp både tonläge och anklagelser. Dreyfus blev dock till slut friad, bl a efter att författaren Emile Zola givit sig in i leken med sitt öppna brev J’accuse (sv. Jag anklagar).

Mer än 100 år senare är det Nicolas Anelka som är i blickfånget. Bråkstaken Anelka. Han som under flera år varit ifrån landslaget eftersom han är så svår att arbeta med och innebär så stora problem. Det är inte konstigt att han utpekas som syndabock i det franska kaoset. Det är självklart.

Flera olika aktörer ser till att les Bleus läcker som ett såll i sina försök att manövrera sig i position för att skriva historien om detta Frankrike. Historien skall skrivas och en ny era påbörjas.

Raymond Domenech har till slut blivit så uppgiven att han erkänner sakernas tillstånd. Nästan. Han vill, såklart, att så lite som möjligt av skulden för fiaskot läggs på honom. De interna stridigheter, med förhållandet Gourcuff och kvartetten Abidal-Anelka-Henry-Ribéry, som accepterats som sanning ger honom en möjlighet. Domenechs styre må ha varit allt annat än bra, men det var spelarna som såg till att sänka det så stolta franska skeppet.

Franck Ribéry har ännu mycket ogjort i det franska landslaget. Att inte bli sedd som den som suttit och intrigerat kring Gourcuffs vara eller inte vara, är avgörande för Nike-stjärnans framtid i les Bleus. Laurent Blanc är ju ny förbundskapten efter VM-sluspelet och Gourcuff som given playmaker i Bordeaux har varit en avgörande och lyckosam ingrediens i hans tränarkarriär. Det är därför som en oannonserad Ribéry väljer att besöka klassiska franska TV-showen Téléfoot och med gråt i rösten bedyrar att han inte har något emot Gourcuff.

FFF, det franska fotbollsförbundet, har länge kritiserats för sitt val av Domenech som förbundskapten. Först att han utsågs över huvud taget och sedan för att han fått fortsätta så här länge. Nu försöker Fédération francaise de football knuffa över så mycket som möjligt av ansvaret och skulden på spelarna. Visst, förbundet har valt Domenech men det hade inte varit fel om bara spelarna hade tagit sitt ansvar. Anelkas track record är mumma för FFF. Bråkstaken Anelka som syndabock, ja tack!

Frågan är om inte Anelka drar det längsta strået. Hans karriär må vara fylld av irrfärder och snedsprång, men det gör honom snarare mänsklig än något annat. Den oregerlige Anelka har blivit den viljestarke Anelka. Den sanningssägande Anelka, han som såg att kejsaren var naken och hade modet att säga ifrån.

Dreyfus kom tillbaka som major efter att ha blivit friad. Frågan är när, var och hur Anelka dyker upp i framtiden? Hans varumärke är hur som helst rejält stärkt. Både här och nu, men framför allt framåt i tiden. Anelka är dock inte bara mannen som utsågs till syndabock av etablissemanget. Versailles-sonen levererade ju också sin egen J’accuse. Anelka som en kombination av Dreyfus och Zola. Bara i Frankrike …

/Borell

Ursprungligen publicerad på eurosport.se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>