Forlán sluter Francescolis cirkel

Uruguay är tillbaka. Landets historia är stolt med två VM-guld – men det var länge sedan sist. Trots massor med talang så har Uruguay haft förtvivlat svårt att följa upp sina framgångar. Ett hårt arbetande kollektiv och en supermotiverad skyttekung har tagit laget tillbaka.

Uruguay kom till VM-slutspelet i Sydafrika på ett perfekt sätt. Man sladdade in som femte och sista sydamerikanska lag efter play off mot Costa Rica och såg till att det inte fanns alltför stora förhoppningar på laget. Vackert så, för i modern tid har stora förhoppningar och Uruguay inte alls gått ihop.

Från 1983 och framåt var det Enzo ”El Príncipe” Francescoli som skulle föra Celeste tillbaka till den absoluta toppen. Inte bara hemma i Copa América, utan också på den riktigt stora scenen VM-slutspelet. Francescoli visade upp en extrem speluppfattning och en utpräglad målkänsla som gjorde att han nämndes i samma andetag som Maradona. I alla fall i Sydamerika. ”Prinsen” hade lämnat sitt Wanderers för spel i River Plate, ärkerival till Maradonas Boca Juniors, så jämförelsen med den store var tvungen att göras.

Det gick inte lika lätt för Francescioli på andra sidan Atlanten. Visst, bra spel både i parisiska Racing och Olympique Marseille. Men, sedan betalde han priset för att inte ha gått bättre i VM-slutspelen 1986 och 1990. Eller rättare sagt, att han inte sett till att hans Uruguay gått bättre i de båda slutspelen. Belackarna tyckte att det saknades ledaregenskaper och Francescoli fick nöja sig med att dirigera spelet i Cagliari och Torino.

1986 minns fotbollsvärlden Uruguay framförallt för supersnytingen mot Danmark i andra matchen. 1-6 finns bara inte. Få minns att Danmark ”bara” ledde med 1-0 när Miguel Bossio fick sitt röda kort. Fler minns det som hände i den tredje och sista gruppspelsmatchen. José Batista plockade ner Gordon Strachan och franske domaren Quinou visade ut efter bara 53 (!) sekunder. Uruguays rykte som stenhårt spelande fotbollsbanditer cementerades.

1990 såg Uruguay återigen ut att komma med ett riktigt bra lag. Geniet Francescoli hade sällskap av flera spelare med europeisk erfarenhet och de potentiella målskyttarna var många – rutinerade måltjuven Carlos Aguilera, skyttekungen Ruben Sosa och unga storlöftet Daniel Fonseca. Man tog sig vidare som trea från gruppen, men sedan var det stopp. Francescolis Uruguay var inte i närheten av att rubba Roberto Baggios Italien i åttondelsfinalen.

Sedan dess har Uruguay gått i väntans tider. Råskinn som Montero och spelgenier som Recoba har kommit och gått, men luften hade gått ur Uruguay. I alla fall på seniornivå. 2006 gav sig bereste tränaren Oscar Tabárez in i leken. Man fick backa bandet till början av 90-talet för att hitta hans främsta insatser som tränare och han hade varit utan jobb under flera år efter sin sejour i Boca Juniors (01/02).

Tabárez blev en fullträff. Metodiskt har han byggt upp ett Uruguay som imponerar. Det där hårt arbetande kollektivet med den supermotiverade skyttekungen. Det tacklas hårt, till och med stenhårt, men det tacklas smartare än på mycket länge. Och det görs mål. Diego Forlán är en skyttekung som är mycket bättre programmerad för framgång på VM-scenen än vad Aguilera, Sosa och Fonseca var.

Man fick ofta känslan att nämnda forwardstrio bara gick bra när det fanns en egen vinning. Aguilera, Sosa och Fonseca gick bara bra när det gällde att spela till sig ett nytt kontrakt. Forlán nöjer sig inte alls med det. Han är hungrig och vill visa att det är han som är den främste målskytten här och nu.

En Francescoli utrustad med Forláns hunger och VM-historien hade sett annorlunda ut. Nu får istället den mycket mindre begåvade Forlán ta Celeste till den där semifinalplatsen som geniet Francescoli inte mäktade med. Cirkeln är sluten. Efter 40 år är Uruguay tillbaka där man hör hemma.

/Borell

Ursprungligen publicerad på eurosport.se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>