Köpa Chelsea eller skaka galler i Sibirien

Roman Abramovich förälskade sig under en match på Old Trafford, ägde själv en fotbollsklubb några månader senare och ändrade för alltid fotbollskartan.

Den stormrike ryssens agerande var smart och klokt. Rent sportsligt har han belönats i vunna titlar med sitt nya Chelsea. Viktigast är dock det faktum att han såg till att bli en av de oligarker som fick tummen upp av Vladimir Putin. Det gick ju inte bara att bura in en oligark som tagit sig någonstans i världens mest uppmärksammade sport. Det gick ju inte lika bra för Chodorkovskiy eller för Abramovich gamla partner Berezovsky.

Det är mot denna frihet som Abramovitch investering i Chelsea skall ses. 7-8 miljarder och ett hus i Belgravia för att inte skaka galler i Sibirien. Allt har sitt pris.

Abramovich visade direkt efter sin fotbollsentré att han också vet att sätta pris på kunskap och färdigheter han själv inte besitter. Han värvade personer utanför planen, som i sin tur värvade klokt på planen. Det såg ut så och det var också så. I alla fall på kort och medellång sikt.

Men, något hände sommaren 2007. Vi har facit i hand. Där och då var det inte alls säkert att det som hände verkligen var så dåligt eller skulle komma att påverka så mycket. Abramovichs personlige vän Avram Grant gjorde entré som fotbollsansvarig, Director of Football, en roll som José Mourinho inte kunde acceptera. Sedan har det bara fortsatt. Chelsea må ha levererat på planen, men det som skulle bli klubbens framtid har inte gått som det skulle.

Chelsea har inte lyckats fylla på med egna produkter och är idag än mer beroende av det gamla garde som nu blivit alltför gammalt. Och helt plötsligt kan vi sätta frågetecken för väldigt mycket. Var det så att Terry och Lampard bara råkade finnas där och då? Visst, duon valdes ut för att bilda ryggrad tillsammans med Cech och Drogba och Chelsea skall ha credd för det. Men, råkade antyder inte så lite att Chelsea inte hade haft förmågan att hitta duon om den inte redan varit innanför dörren. Efter det initiala ryggradsvalet och den initiala transferstormen har man slagit av på takten och saker och ting har gått i stå. Romans Chelsea har trampat vatten.

När det såg som stelast ut sprattlade Abramovitch till rejält. Fernando Torres för 50 miljoner pund och tid för Abramovich att fundera på nästa steg.

Managerval är alltid en utmärkt indikator (på allt). José Mourinho, Abramovichs initiala val efter köpet av Chelsea, var det sportsligt briljanta och modiga valet som gav ryssen den respekt och den prestige han sedan har varit lite för intresserad av att bara förvalta. ”Big Phil” Scolari, Hiddink och Ancelotti har handlat lite för mycket om hur saker och ting ser ut i andras ögon och inte så mycket om att utveckla. Vad handlade då utnämningen av Grant om? Det var en gammal klassisk övning i att fursten berättar för undersåten och alla som vill höra på att ingen är så viktig att denne inte kan ersättas.

Resultatet i kvällens match mot FCK på Parken är jätteintressant. Men, inte bara det omedelbara, kortsiktiga resultatet utan de slutsatser som Abramovich drar efter att hans mångmiljardbygge gått upp mot det väldigt mycket mindre FCK. Abramovich lite mindre intresserad, precis lika mycket intresserad eller mer intresserad efter en kväll på Parken?

Det vore oerhört spännande om Abramovich hittade tillbaka och åter gjorde sitt Ni-slipper-ut-ur-fängelset-Chelsea till en klubb som gör smarta och modiga val. Superintressante André Villas Boas (Porto) som ny tränare och någon-annan-än-just-nu-lediga-Beguiristain som ny sportchef i en duo som tar upp kampen mot Sir Alex, Monsieur Wenger och firma Gould & Marwood i shejkernas City.

Det skulle bli en härlig fight där Ryssland, ryska råvaror och rysk politisk stabilitet kan bli Abramovich trumfkort. Amerikanerna lever ju på lånade pengar och araberna på lånad tid. Den gamle plastankstillverkaren Abramovich har istället egna pengar och är utvald till representant för ett politiskt system som inte ser ut att ändras i första taget.

Han är det är han eftersom han för lite drygt sju år sedan var smart nog att investera lite drygt 2 miljarder i ett Chelsea som aldrig vann. Abramovich och Chelsea kommer alltid att handla mer om att inte skaka galler i Sibirien än om något annat. Den ändrade fotbollskartan är grädden på moset. Eller löken på laxen …

/Borell

Ursprungligen publicerad på eurosport.se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>