Sämst klubbledning vinner

Det var en gång för länge sedan ett lag som var sämst när det gällde. Det handlar om Real Madrid, som i år kommer att vinna säsongens Champions League. Man gör det tack vare världens bäste tränare. Klubbledningen nu är än mer bedrövlig än då.

Våren 1990 var jag i den spanska huvudstaden och såg Real Madrid med Quinta del Buitre defilera hem femte raka ligasegern. Då vann de helvita allt på hemmaplan, men det fanns ett mycket tydligt tak på prestationen utanför Spanien. Ett tak som gjorde att Real Madrid inte hade någon chans mot de allra bästa i Europa. En hel hord finaler i Europacupen, den finaste av klubbtävlingar och därmed den enda som gäller för storklubbar som Real Madrid, under 50- och 60-talen byttes till bara en under 70- och 80-talen.

Ingen kan kräva att en klubb fortsätter att vinna i evighet, men det gick att kräva att Real Madrid skulle kunna göra bättre ifrån sig utanför Spanien. Man presterade ju som vanligt i ligan med totalt tio titlar på 20 år och spelarmaterialet var det rent speltekniskt inget fel på. Kalla det att inte leverera, förbannelse eller vad som helst. Till slut påverkade det Reals prestation i ligan och vinstmaskinen Real Madrid blev till kasta-bort-ligatiteln-i-sista-omgången-Real Madrid. Två säsonger i rad (92 och 93) vek man ned sig i just sista omgången mot Tenerife, som då tränades av Jorge Valdano.

Real Madrid löste det på enklast tänkbara sätt. Man köpte över Valdano, den som besegrat dem, och vann ligan säsongen därpå. Men, Real Madrid var inte programmerat för långsiktig framgång och var snart tillbaka i gamla synder. Gick det inte bra med en gång, så rumsterades det om direkt. När Valdano inte längre var tränaren med stort T lyfte man in Arsenio Iglesias, som gjort succé i Deportivo La Coruña.

Dåvarande presidenten Lorenzo Sanz var alltså inte ett dugg mer långsiktig än vad företrädaren Ramón Mendoza varit. Tvärtom. Men, Sanz lyckades med det som Mendoza inte gick i land med. Sanz bröt Europa-förbannelsen och blev presidenten som vann la séptima, den sjunde titel i Europacupen/CL som så länge gäckat klubben.

Med Sanz på tronen följde Real Madrid upp den där sjunde titeln med en åttonde, men det räckte inte. Real Madrids medlemmar skickade ut Sanz och röstade fram byggherren Florentino Pérez som ny president. Pérez tryckte gasen i botten. Pavones y Zidanes, en mix av egna produkter och världens absolut bästa spelare, var filosofin och det började bra. Två raka ligatitlar, en nionde seger i CL och vid sidan av det sportsliga ständigt fler och ständigt ökande intäktsströmmar. Pérez såg ut som en vinnare, kanske t o m av kolossalformat.

Men, byggherren Pérez hade inte koll på sitt bygge. Vad var grund, vad var bärande vägg, vad var en vägg som kunde slås ut och behövde huset egentligen fingras på här och nu? Pérez fick för sig att tränaren Del Bosque och mittbacksgiganten Fernando Hierro var utbytbara, när de i själva verket var bärande. Ridå! Pérez fattade och förlorade till slut makten om klubben han tänkt sig styra för tid och evigt.

Tre år senare var Pérez tillbaka. Ett tafatt försök till långsiktighet med Villarreal-Pellegrini och Real Madrid var tillbaka i gamla synder. – Vi fixar det genom att ta det bästa som finns där ute, sa Pérez och pekade på José Mourinho. Vilken tur då att The Special One hade spansk ligaseger i sitt sikte. Vi vet vad som kommer att hända. Mourinho kommer att ta Real Madrid tillbaka till toppen och får sedan gå när den helvita direktionen får hybris och återigen går fel beträffande grund, bärande väggar och väggar som kan slås ut.

21 år efter den där våren tar Real Madrid sig an Barcelona och mycket är annorlunda, men ändå inte. Real Madrid defilerar inte hem ligatitlarna och världens bäste tränare sitter på bänken istället för en begränsad walesare vid namn Toschack. Svårigheten att få till det i Europa är sig lik.

Visst, det är bara nio år sedan man vann senast men nio är är en evighet om man är Real Madrid. Världens bäste tränare tar hand om den evigheten, men underbart blir ändå kort. Det blir det när världens sämsta klubbledning skrider till verket. Inte på att sälja tröjor och fixa TV-avtal, men på att programmera det sportsliga på lång sikt. Pérez må vara hur framgångsrik som helst som byggherre, men som lagbyggare fattar han ingenting.

/Borell

Ursprungligen publicerad på eurosport.se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>