Real Madrid vilse på väg till banken

Inbördeskrig i Real Madrid som sätter frågetecken för tränarens framtid och ännu ett clásico. Intet nytt under solen. Det är alltid inbördeskrig i Real Madrid och klubbens framgångar måste alltid sättas i relation till hur det går för och mot just Barcelona.

José Mourinho kom till Real Madrid efter att ha lyckats med allt han rört vid. Ligatitlar och europeiska titlar är inga problem om demontränaren från Setúbal sitter på bänken. Det var inte det i Porto, inte i Chelsea och inte heller i Europa-Törnrosan Inter. Men, Real Madrid är inte Porto, Chelsea eller Inter. Real Madrid är världens största och mest framgångsrika klubb och den klubb som alla, utom då Barcelona, vill vara.

Störst i världen gör att det inte går att tacka nej när man erbjuds tränarjobbet i Real Madrid. Störst i världen innebär också att krav på framgångar och allas vilja att sola sig i glansen, som gör att du lever på lånad tid så fort du satt dig på den där tränarbänken. Mourinho tog jobbet som alla vill ha och som han själv tydligt deklarerat att han ville ha, och nedräkningen började direkt.

En notoriskt lyhörd klubbledning och ett notoriskt svårtstyrt omklädningsrum är två givna pusselbitar i det ständigt pågående inbördeskrigets Real Madrid. Klubbledningen är så lyhörd för vad fansen tycker att slutresultatet blir ängsligt. Historian och ställningen borde göra det omöjligt, men ängsligt är vad det blir. Omklädningsrummet är lika notoriskt svårstyrt, med den ena starka spelargruppen efter den andra som vill bestämma saker och ting. Antingen jobbar du som tränare med den gruppen eller så krossar du den.

Mourinho har alltid varit en mästare på att hantera den senare pusselbiten. Han ser till att ha omklädningsrummet i sin hand och hans spelare är beredda att gå i döden för honom. Fram tills nu. Den som tror att spelarna som väger tyngst i det helvita omklädningsrummet är beredda att gå i döden för Mourinho räcker upp en hand.

När Real Madrid inte vunnit någon tung titel på ett tag är titeln det viktiga, men det vackra och sköna spelet ligger i destruktivt och alltid lika självkart kölvatten. Ligatiteln efter att inte ha vunnit den på tre säsonger? Bra, men nu måste vi spela vackert. Du kan alltså vinna det som skulle vinnas till varje pris och ändå få gå. Fråga bara Fabio Capello, som fått gå två gånger om efter att ha styrt upp ligaspelet. Fråga Jupp Heynckes, som fick gå trots att han vann den sjunde Europacup/Champions League som klubben väntat så länge på. Fråga Vicente Del Bosque, som fick lämna efter att vunnit allt.

Snart kan vi fråga Mourinho också. Han ser ut att ta tillbaka ligatiteln efter tre säsonger, men det räcker inte. Det går inte alls för hans Real mot Barcelona och det spelas för defensivt. Dubbeln, ligan och Champions League, är det enda som gör det omöjligt att sparka honom. Alla skulle jubla – spelarna som vill styra omklädningsrummet, klubbledningen som är så dålig på att programmera det sportsliga långsiktigt och, inte minst, de många spanjorer som tycker sådär om att det sitter någon från lillebror Portugal på tränarbänken med stort T.

Det är lätt att tycka att Real Madrids klubbledning är pinsamt dålig. Lika skickliga som man är på att få omsättningen att öka och på att hitta nya moderna-fotbollen-intäktsströmmar, lika bedrövliga är man på det sportsligt långsiktiga och kloka. Det fina i kråksången? Vid två av tre nämnda ”ligatitelsparkar” följde Real Madrid upp med ännu en ligatitel direkt. Real Madrid ligasegrare 2012 med Mourinho och Real Madrid ligasegrare 2013 med någon annan på tränarbänken?

Sedan faller man igen. För dagens Real Madrid har helt enkelt inte en aning om hur man skall gå sportsligt rätt. Men, man skrattar hela vägen till banken.

/Borell

Ursprungligen publicerad på eurosport.se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>