Geni med elixir eller påkommen kvacksalvare?

Det vankas EM-slutspel och jag tänker osökt på EM i Västtyskland 1988, det första slutspel jag i vuxen ålder följde minutiöst. Holland för en gång skull vinnare och en lyckad italiensk generationsväxling som hålls mycket kär i casa Borell. 24 år senare kan jag inte låta bli att fundera på varför en annan generationsväxling ställts in.

1986 hade Italien agerat minst sagt blodfattigt när man skulle försvara 82-guldet. Legendariska förbundskaptenen Enzo Bearzot hade inte generationsväxlat som sig borde och avpolletterades efter tre VM-slutspel (1978, 1982 och 1986) vid rodret. Azeglio Vicini tog klivet upp från U21-landslaget, fyllde på det stora landslaget med spelare från det lag som föll på straffar i U21-final mot Spanien i oktober 1986 och ägnade kvalspelet åt att spela in det landslag som skulle spela EM i Västtyskland och sedan VM på hemmaplan 1990.

Zenga. Ferri. De Napoli. Giannini. Donadoni. Vialli.

6/11 av det gamla U21-landslaget tog på bara ett kvalspel plats som startspelare (De Napoli och Vialli hade tjuvstartat) i det stora landslaget. De fick sällskap av högerbacken Bergomi, rutinerade liberon Baresi, arbetsmyran Bagni, måltjuven Altobelli och efter något år även av den ännu yngre Maldini. För mig är det här varit ett exempel på en synnerligen lyckad generationsväxling. Många nya spelare in på kort tid och ett bra slutresultat som följd.

Det skulle generationsväxlas i Sverige också. När Erik Hamrén tog över efter Lasse Lagerbäck var tre saker i fokus. Det skulle bli lättare för nya (underförstått unga) spelare att få chansen i landslaget, Sverige skulle föra matcherna och laget skulle alltid gå för seger. Det blev inte så. En holländsk kölhalning kom emellan och Hamrén beordrade back i maskin. Verkligheten kom emellan. Det är inte trovärdigt att revidera för mycket, men vi kan vara snälla och säga att Hamrén står fast vid den punkt som i slutändan är viktigast. Den om att alltid gå för seger.

Jag gillar att Hamrén krypit till korset vad gäller unga spelare. Åsikten att allt nytt och ungt per definition är bättre än det som är gammalt, är inget annat än en fotbollens motsvarighet till den globala ekonomins vansinniga och vårdslösa kvartalskapitalism. Jag är inte lika imponerad när det backas i fråga om spelsätt. En tränare som inte vet vad han vill och inte förstår vad som är möjligt?

Det hade varit intressant att se vad Jörgen Lennartsson, U21-förbundskaptenen förbundet ratade till förmån för den internationellt mer rutinerade Hamrén, hade gjort om han fått jobbet. Något säger mig att han hade satt de där ”två av tre käpphästar” han som fick jobbet istället skickat rakt ut genom fönstret. Lennartsson hade tagit tillvara fullt ut på spelarna i det firade U21-landslaget från EM på hemmaplan och han hade inte stått där och påstått att hans lag skulle föra matcherna.

Men, det är Hamrén som står där i det tekniska området. Han står där efter att ha sålt in sig själv som förnyare av rang, bara för att visa sig vara något helt annat. Men, Hamrén blev trodd och med förtroende är mycket vunnet. Nu får vi kvitto på om manskapet tror lika mycket på sin förbundskapten som en gång förbundsledningen eller om de, precis som vi som tittar på, blivit fundersamma när tvärsäkra påståenden blivit till något annat.

Uppfinnaren med elixiret som gör underverk eller den påkomne kvacksalvaren? Hyllad som geni eller buren ut ur staden i tjära och fjädrar? Erik Hamrén har nått vägs ände.

/Borell

Ursprungligen publicerad på eurosport.se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>