Alla pratar om Pirlo. Äras de som äras bör.

Alla pratar om Andrea Pirlo och den teknik och kyla som gör att han skedar in straffar som den mot England i EM-kvartsfinalen. Så kan det gå när kloka gubbar skrider till verket och flera gånger om får fart på en karriär som stannat av rejält.

Det stod tidigt klart att Pirlo var utrustad med en spelförståelse, en teknik och ett skott långt utöver det vanliga. Men, spelförståelse, teknik och skott räcker inte för en karriär i fotboll. Du måste ha tur (och den får du stå för själv) och du måste se till att stöta på personer som förstår dig och ditt spel. Pirlo stötte tidigt på Roberto Clerici, en av den italienska fotbollens allra klokaste, och följde upp honom med Carlo Mazzone, Ariedo Braida och Nils Liedholm med adept.

Kloka gubben Clerici
Våren 1985 stötte femårige Pirlo på kloka gubben Clerici och togs av denne till notoriska plantskolan Brescias kuvös US Voluntas. Ni som följer ungdomsfotboll vet att US Voluntas bland annat betyder Gothia Cup och Gunnar Gren. Voluntas blev till Brescia och Serie A- och A-lagsdebut precis fyllda 16 år. Debuten till trots, kloka gubbar skyndade långsamt och Pirlo tog inte plats i A-laget på allvar förrän tre säsonger senare när Brescia åkte ur högsta serien. Men, Pirlo hade följt upp sina 17 ligamatcher och två mål från säsongen 96/97 med 29 ligamatcher och fyra mål. Storklubbarna stod i kö.

Massimo Morattis hyfsat nya Inter smet före Parma, fick sin spelare och började planera för när Djorkaeff skulle bli till Pirlo. Först en säsong i Inter med mestadels inhopp och sedan Alitalia till Reggio Calabria för att förkovras i Reggina. Pirlo imponerade stort i luckan mellan mittfält och anfall (28 ligamatcher och sex mål), återvände till Inter och fick se karriären gå i stå. Inters kloka gubbar, tekniskt ansvarige Oriali och sportchefen Terraneo, hittade ingen plats åt Pirlo, utan satsade på hårt arbetande mittfältare som Di Biagio, Jugovic och spanska nyförvärvet Farinós (Valencia).

Kloka gubben Mazzone och kloka gubben Braida
Inters tillfälliga lösning på problemet Pirlo blev utlåning tillbaka till Brescia, där kloka gubben Mazzone testade och fick honom att fungera i en position bakom Roberto Baggio. Det fanns de som noterade och drog rätt slutsats av vad som hände med Pirlo där under Mazzone. Inters kloka gubbar var inte några av dem och en slutgiltig lösning närmade sig. Kloka var istället grannklubben Milan. Klubbdirektör Adriano Galliani och hans sportchef Braida var och är utrustade med en fotbollskunskap långt utöver det vanliga, hade sett att Pirlo gick att använda i flera olika roller och såg till att Interello blev till Milanello.

I röd-svart var Pirlos spelgeni i händerna på fotbollsklokare personer än vad det hade varit i blå-svart, men det var fortfarande ett spelgeni i en roll långt fram i banan. Vändningen kom efter ett halvdant 2001/02 och skador på de ordinarie mittfältarna under inledningen av 2002/03. Fatih Terim hade tänkt högt under sin tid som Milan-tränare och undrat om det inte var så att Pirlos bästa position var längre ner i banan. Men, den turkiske kejsaren hann inte förvandla ord till handling innan han fick sparken och det blev istället hans efterträdare som gjorde (spel)genidraget.

Ancelotti, Liedholm och Falcão
Carlo Ancelotti flyttade ner Pirlo. Han gjorde det påhejad av Pirlo själv, som bad tränaren att spela honom nere i banan precis som Mazzone gjort, och inspirerad av en klok svensk gubbe. Nils Liedholm tränade Roma i början av 80-talet och lät spelgeniet Falcão spela längre ner i banan än vad många tyckte var lämpligt för en så kreativ spelare. Ancelotti spelade där bredvid Falcão och hade sett hur man får en spelregissör och kreatör att fungera i en position som inte är så framskjuten.

Risken finns att det nedflyttade spelgeniet dräller med bollen och blir av med den när motståndaren sätter press. Precis det hände Pirlo. Men, Ancelotti litade på sin spelare, spelaren litade på sin tränare och Milans spelfördelande flyttade ner i banan och blev kvar där i tio år.

Under 2010/11 började Milans så kloka klubbledning att planera för tiden bortanför Pirlo och de andra gamla elefanterna. Efter tre säsonger med skador var det nedflyttade spelgeniet rejält sliten och Milan behövde dessutom få ner utgifterna för spelarlöner och vad då bättre än att kapa Pirlos sex miljoner euro i årslön.

15 mil bort var ett floppande Juventus i desperat behov av någon som kunde hålla i deras mittfält och den gamla damen var inte dummare än att med öppna armar ta emot den spelare som de kloka gubbarna fått både upp på spåret och tillbaka på detsamma. Clerici, Mazzone, Braida och Ancelotti/Liedholm. Äras de som äras bör. De kloka gubbarna alltså …

/Borell

Ursprungligen publicerad på eurosport.se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>