Motivation, knä i ryggen och dobbar före. Jag älskar de där portugisiska mittbackarna och jag älskar Bruno Alves.

Bruno Alves är speciell. Inte för att han missade straff när Portugal fick respass mot Spanien, utan för att han tillhör en skola mittbackar som krigar som inga andra. Han är speciell för att Portugal är speciellt. Landets fotboll kryllar av tekniska spelare med kvicka fötter, men också av hård försvarsfotboll med mittbackar som inte är i närheten av att göra sig till.

Den portugisiska fotbollen består inte bara av inhemska spelare, utan också av en stor portion Brasilien och en strid ström av mer eller mindre väl valda brassar. Där och då, när 80-tal blev 90-tal, styrde och ställde Carlos Mozer och Ricardo Gomes i de grillade sardinernas hemland. Idag är det Luisão och Pepe som är mittbackshajar. Vackert och bra så, men det är som bäst och vackrast där mellan det brasilianska. Portugal har om och om igen kommit till spel med oerhört underskattade (en brasse kan per definition aldrig vara underskattad) mittbackar som gått in stenhårt och av en stor majoritet setts som alltför oborstade för att tillhöra de allra bästa. Jag nöjer mig med att nämna tre – Jorge Costa, Ricardo Carvalho och Bruno Alves.


Några av Portugals finest.

De bästa portugisiska mittbackarna är härförare som patrullerar bron och inte viker en tum bland all teknisk briljans hit och alla kroppsfinter dit. De har inga vidare fötter, ett tillräckligt bra huvudspel och får med lite tur upp hyfsad fart i eventuella löpdueller. Men, det gör inget. De portugisiska härförarmittbackarna är som allra bäst när de inte har någon uppenbar spetskvalitet, utan ”bara” kombinerar motivation med knä i ryggen, dra i tröjan och dobbar före. Fernando Couto kunde hoppa högt och Jorge Andrade kunde springa fort, men så blev de inte heller de finaste av portugisiska mittbackar.

Det finns de som spelar lika tufft, de som spelar renare, de som markerar slugare och de som distribuerar bollen snabbare och/eller säkrare. Men, det finns inga som lika självklart smäller på som den portugisiska fotbollens mittbackar. Andra spelar tufft-och-vill-inte-stå-för-det-när-domaren-blåser som Terry eller Materazzi, andra spelar rent-och-sjysst som Puyol eller Nesta, andra ler-insmickrande-för-att-lura-motståndaren-att-inget-skall-hända som Cannavaro. Så icke de bästa portugiserna. What you see is what you get. De håller fanan högt i det krig som är matchen som spelas just nu och de är bäst i klassen i en skola som är värd mer uppmärksamhet. Den som handlar om att det skall göra ont att möta en riktig mittback, att detta ont inte nödvändigtvis kommer efter sjysst spel och att det inte lönar sig att låtsas ha gjort något annat om man har sänkt motståndaren.

Jorge Costa, Ricardo Carvalho och Bruno Alves har alla representerat Porto under stora delar av karriären. Porto-skola eller Portugal-skola? En sak är säker. Mittbackar kommer inte vackrare än så.

/Borell

Ursprungligen publicerad på eurosport.se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>