Super Sweep – om att vinna tillsammans

Mapei_Roubaix96_cover

Det finns få saker som är så lätt att leva med som den totala hopplösheten. Apati. Townes Van Zandt sjöng lite om det där i Waiting Around To Die, han sjöng om sin bästa vän codeinet och hur de tillsammans skulle vänta in döden. Han var ingen utbildad livscoach, Townes.

Det finns få saker som är värre än att känna att man kan uppnå någonting och sedan inte ens få chansen att göra det. På Paris-Roubaix 1996 var Andrea Tafi och Gianluca Bortolami med om just det.

– Jag förstår inte attityden. Det är galen patriotism och journalistik från en annan era, det var trots allt ett italiensk lag som vann Paris-Roubaix i söndags.

Giorgio Squinzi, byggpamp och huvudsponsor av Mapei-stallet, var arg på de italienska tidningarna. Dagen innan hade superstallet tagit en trippel på Paris-Roubaix men journalisterna på sportsidorna var inte nöjda, de var upprörda över att vinnaren hette Johan Museeuw och inte Andrea Tafi eller Gianluca Bortolami.

Med några kilometer kvar till mållinjen på velodromen i Roubaix låg trion Museeuw, Bortolami och Tafi ensamma i täten. Av de tre lagkamraterna var belgaren Museeuw kaptenen och stjärnan, det var också han som fick Squinzis stöd när det ringde i bilen hos sportdirektören Patrick Lefevere.

– Squinzi ringde mig på biltelefonen och sa att Johan borde vinna. Det var ett beslut som vi hade tagit ändå. Alla som vet någonting om det här laget och den här sporten förstår hur mycket Johan gjort för oss.

Giorgio Squinzi

Giorgio Squinzi

Lefevere förde budskapet vidare till cyklisterna och Bortolami fick i uppgift att hålla ett extra öga på Tafi, som hade svårast att acceptera läget. Deras bråk plockades upp av TV-kanalen Italia 1: ”Andrea, försök inte med någonting, Johan måste vinna”, sa Bartolami till Tafi som svarade, ”Jag vill bara komma tvåa, men inte ens det kan du låta mig göra”.

1. Johan Museeuw 2.Gianluca Bortolami 3. Andrea Tafi. Så ville Giorgio Squinzi ha det och så blev det. Alla gjorde segergest när de passerade mållinjen men ni vet hur det är med skenet, det kan bedra.

– Jag är glad över att ha gått i mål tillsammans med två mästare som Museeuw och Bortolami. En vinst hade kanske varit för mycket att önska då Johan är en vinnare som förtjänar segern men jag hade gärna tagit andraplatsen. Bartolami gick dock inte med på det. Chefen sa åt mig att ligga trea när vi gick in i velodromen så jag höll mig där, nästa gång kanske det blir annorlunda men just nu är det svårt att dölja mitt missnöje, sa Tafi efter loppet.

– Det var ett jobbigt beslut, helt klart. Alla vill vinna Paris-Roubaix och Johan har lovat att han kommer hjälpa mig i framtiden som tack för hjälpen jag gav honom idag, sa Bortolami.

Enligt Johan Museeuw och Patrick Lefevere spelade det omtalade telefonsamtalet, och det efterföljande beslutet, egentligen ingen roll – Museeuw hade gått segrande ur tävlingen hur som helst.

– Att låta loppet avgöras i en spurt hade inte varit rättvist med tanke på det arbete alla lagt ner. Sedan 1993 har Johan gjort ett enormt jobb för det här laget och det vet alla om. Idag hade han chansen att cykla ifrån de två italienarna men visade respekt genom att inte göra det, sa Lefevere.

Ungefär här tar historien om Paris-Roubaix 1996 slut, de flesta är överens om att Giorgio Squinzis samtal till Lefevere var avgörande för utgången. Men, vi måste ge Squinzi själv sista ordet. När kritiken mot honom var som störst avfärdade han Lefeveres telefonstory som lögn.

– Om det var upp till mig hade de tre gärna fått göra upp i en vanlig spurt. Det var deras eget beslut att låta Museeuw vinna. Jag försökte ringa Lefevere men kom inte fram, hans biltelefon fungerade uppenbarligen inte korrekt.

***

Andrea Tafi undrade ju om det skulle bli ”annorlunda nästa gång?”. Det blev det. 1999 vann han Paris-Roubaix framför lagkamraterna Wilfried Peeters och Tom Steels. Mapei-stallets tredje och sista trippel på Paris-Roubaix.

***

Det här har ni koll på, men, Giorgio Squinzi är för tillfället aktiv inom fotbollen. Han äger Serie A-nykomlingen Sassuolo som inte helt oväntat har Mapei-loggan på bröstet.

***

De tre Mapei-cyklisterna cyklade på varsin Colnago C40. Mapei-stallet och Colnago hade ett enormt framgångsrikt samarbete under många år. Mer om det någon annan gång, kanske.

***

När den franska senaten i år släppte namnen på de cyklister som visat spår av EPO under Tour de France 1998 var Andrea Tafi ett av namnen. Johan Museeuw berättade förra året, som en av de första 90-talscyklisterna, att dopning var en ”normal del av livet” under hans karriär.

– Om vi inte är öppna att gräva i det förflutna är det svårt att gå framåt.  Folk behöver komma fram och be om ursäkt för att öppna upp för en renare framtid, sa han då.

***

Inför årets cykelsäsong skrev jag en text om att gräva gropar och hålla huvudet högt. Ingen har skrivit och sjungit bättre om gropar än tidigare nämnda Townes Van Zandt. Cykelsporten gräver fortsatt lite för många av sina egna.

”We all got holes to fill
And them holes are all that’s real
Some fall on you like a storm
Sometimes you dig your own
But choice is yours to make
Time is yours to take
Some dive into the sea
Some toil upon the stone”

/Bernövall

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>