Guida al Campionato – posto 3 – Milan

Klubben – 8
Det finns frågetecken kring Milan. Med tanke på att huvudrollsinnehavarna hunnit bli rejält gamla är det kanske inte så konstigt, men det är inte deras höga ålder som bekymrar mest. Det som bekymrar är Milans oförmåga att på allvar täta de springor som finns i lagbygget och klubbens insisterande på att man ”satsar ungt” och har ”något oerhört spännande på gång”.

”Ett ungt Milan” är bara något som Adriano Galliano, främste spin doctor i il calcio, tar till när Silvio Berlusconi inte vill eller kan lägga tillräckligt med pengar på fotboll kontra familjen Berlusconis andra åtagande (Mediaset, Mediolanum, Milan, Mondadori). ”Unge” Stephan El Shaarawy (-92) var inte viktigare att han kunde få bli ”dödad” av Mario Balotelli och vad skall man egentligen säga om de andra unga spelarna? Bartosz Salamon (Sampdoria) hann inte sätta dobbarna på Milanello innan han var avpolletterad, Riccardo ”nye Kaka” Saponara (Empoli) kommer att gå samma väg, Andrea Poli (Sampdoria) är för statisk för att leverera när motståndet är som bäst, Gabriel (-92) går skadad, Jherson ”nye Zapata” Vergara (-94) ser ut att bara vara just ”nye Zapata” och N’Baye Niang (-94) är bara ännu en ”El Shaarawy-ätare”. Kvar har vi Mattia De Sciglio (-92), som ifjol plockade åt sig den ordinarie vänsterbackströjan och ser hur bra ut som helst. Men, han fanns där utan att detta Milan skulle börja prata om ”ett ungt Milan”.

Tränare – 8
Massimiliano Allegri kvar i Milan handlar om total lojalitet mot den klubbdirektör (Galliani) som håller honom så högt, en förvånansvärt stor tro på ett projekt som inte imponerar speciellt på utomstående eller insikten att klubbledningarna i hårt uppvaktande Roma och Napoli inte på något sätt kan mäta sig med Silvio-Galliani-Braida.

Under sin tid i Cagliari kom Allegri fram till att hans 4-3-1-2 håller även när det ställs mot de allra bästa. I Milan har 4-3-1-2 ibland blivit till 4-3-2-1, men den där fyran och den där trean är desamma. Det hade varit intressant att se hur Allegri agerat om han fått riktigt bra spelare och inte hela tiden tvingats till ”smarta” lösningar och att koka soppa på den spik som spin doctor Galliani är mästare på. För faktum är att Allegri inte har ett bättre ordinarie spelarmaterial i backlinjen och på mittfältet än vad han hade i Cagliari. Absurt, men sant.

Målvakt – 7
”Det unga Milan” är inte speciellt intresserat av unga keeprar. I alla fall inte i representationstruppen. Filippo Perruchini (-91) bidar sin tid i Lecce i Serie C1, Riccardo Piscitelli (-93) är röd och gul i Benevento och nämnde Gabriel kör rehab på Milanello. Istället är det Christian Abbiati (36), en gång jämn säsong efter säsong men sedan två säsonger besynnerligt ojämn, som gäller och han sällskapas av Marco Amelia (31) och nygamle Ferdinando Coppola (36). Milans målvaktsbesättning är oändligt rutinerad, men det är svårt att vara jätteimponerad.

Backlinje – 7
En gång i tiden handplockade Milan spelare till en backlinje man ville göra till bäst i världen. Idag är det något helt annat som gäller. Älska Bosman-spelare och älska backar som är tillräckligt bra, istället för bäst. Om man har sett Tasotti-Costacurta-Baresi-Maldini, då gråter både hjärta och hjärna när man ser en röd-svart backlinje med spelare som Philippe Mexès (Bosman), Cristián Zapata (billig) och Luca Antonini (egen produkt). Men, nu är det nya tider och Abate-Silvestre-Zapata-De Sciglio it is.

Det är långt ifrån så bra det kan vara, men det går i alla fall åt rätt håll. Abate (egen produkt/tillräckligt bra), Silvestre (tillräckligt bra/dyr i en akut skadesituation) och Zapata (tillräckligt bra/billig) är egentligen inte några Milan-spelare, men de är … tillräckligt bra. Ute till vänster ser De Sciglio precis lika bra ut som … Maldini. Det går åt rätt håll igen, trots att underskattade Mario Yepes (Atalanta) lämnar och att spin doctor Galliani inte alls får loss Gabriel Paletta (Parma). Skadedrabbade och underskattade Daniele Bonera, omskolade mittfältaren-som-blivit-vänsterback Kévin Constant, nämnde Vergara och Cristian Zaccardo nöter den röd-svarta bänken.

Mittfält – 7/8
Lika sorgligt som det är att se en röd-svart backlinje som är ljusår från saker och ting, lika sorgligt är det att se det röd-svarta mittfältet. Nästan. För det finns potential när Galliani osentimentalt skickar iväg trotjänaren Massimo Ambrosini (Fiorentina) och bygger något som bygger på annat än känslor. En allt bättre Riccardo Montolivo distribuerar boll, dock inte på något sätt i närheten av sättet företrädaren Pirlo gjorde det på, med två av motorsågsmassaker-mittfältaren Nigel De Jong, fjolårsmisshandlade Antonio Nocerino, på-stället-mannen Andrea Poli (-89) och taktiskt inte helt fulländade bollvinnaren Sulley Ali Muntari.

Raiola-adepten Urby Emanuelson (Fulham) är hemma och vänder och Mathieu Flamini (kontrakt gått ut) lämnar landet.

Anfall – 8
Det ser inte bra. För att vara Milan alltså. Spelarna klubben vill få iväg (Robinho) lämnar inte och ställer till det när spelare skall handlas (Tévez). Och spelarna man vill få in (Tévez, Honda och Ljajic) har man inte råd med. Giampaolo Pazzini är löken på laxen i den situationen. Han är ingen Milan-anfallare (jämför Inzaghi, ok) om klubben skall vara så bra man kan vara och det är dessutom oroligt i Pazzinis kreativa släptåget. El Shaarawy pallade inte Balotelli och jublar inte heller när han får syn på den mohikan som är Niang.

Balotelli är en garanti, både vad gäller mål och det uppträdande som bara är hans, oavsett om han ligger ensam längst fram eller bakom eller bredvid Pazzini. Det kan man inte säga om Kevin Prince Boateng, som sedan han ligger bredvid en viss Melissa Satta presterar så dåligt att Milan skulle sälja honom om någon bara kom med ett bud som var … tillräckligt bra.

Ju mindre vi pratar om Bojan (Ajax) och hans sejour i Italien, desto bättre. Han är out och kan oltrealpi slalomåka genom holländska försvar, äta tomater som är hur-artificiella-som-helst och oroa sig över att den där Atlantvallen inte kommer att hålla.

La chiave del successoSpin doctor Galliani har fortfarande åtta dagar på sig att förbättra ett Milan som kommer att gå bra, men som inte kan vinna ligatiteln.

Il dubbio – När Milan har varit riktigt bra har man alltid ståtat med ett spelgeni som länkat mittfältet med anfallet. Det finns ingen Schiaffino, Rivera, Savicevic eller Pirlo i det här Milan.

Total: 45/60

/Borell

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>