Det har sagts många gånger förut. Av olika personer inom il calcio. Della Valles har nuddat ämnet. Agnellis har kommit med ideér och Preziosis och Ghirardis har försökt göra sig hörda. Men det finns ingen som är så pådrivande när det gäller att utveckla och driva den moderna fotbollen framåt som Aurelio De Laurentiis och nu när Napoli står starkare än på två decennier tar han tillfället i akt att återigen lobba för sina framtidsvisioner.

En hel del starka spelare står utanför ”la lega”. Juventus, Inter och Fiorentina är några av de klubbar vars inflytande indirekt förvandlats till något av en opposition. Runt bordet sitter istället personer som De Laurentiis, till varje pris kommer försöka få på sin sida.

Hur ser den då ut, il calcio ala De Laurentiis? Bland en uppsjö av amerikanska uttryck som businessplans, events och third millenium finner vi en vision präglad av vad han beskriver som den amerikanska basketligan NBA. De Laurentiis vill ha en stängd liga med 16 lag i varje ”konferens” och med ett avslutande slutspel. Samtidigt vill han vidga fotbollen till en europeisk superliga. De Laurentiis NBA-tolkning är första steget mot hans stora dröm. En stängd europeisk superliga med de mest prestigefyllda lagen. Där ingen kan åka ur så länge som man följer reglerna. Så här fortsätter det när De Laurentiis förklarar för sin ”produkt” för Corriere dello Sport på deras redaktion i Rom.

Verkligheten är en annan och il calcio är trots olika dekret, komplicerade förordningar och vändkors med tillhörande supporterkort fortfarande den liga i Europa som är mest trogen sin historia. Där det på gott, och även litet ont – har hänt minst. Där förändringarna i systemet trots allt har varit få och någon form av relation till det förflutna faktiskt existerar.

Krafterna som arbetar för en tvär förändring. Ja till och med radikal – har nu vind i seglen. För där sitter De Laurentiis runt ett bord i Legan och maler på med sina NBA-ideér och vilka är det då som lyssnar? Ett Roma på väg att amerikaniseras. Mindre klubbar som kämpar både ekonomiskt och sportsligt för att hänga kvar i Serie A och fortsätta vara ett lag i högstaligan. En stängd liga skulle eliminera många tyngder från en hel del presidentis kostymklädda axlar. Lägg där till att den som för ordet, Maurizio Beretta är svagare än någonsin. Hela hans ämbete är ifrågasatt och han står i skuld till de ledamöter han är tänkt att leda.

De Laurentiis har år efter år fortsatt att lobba för sina visioner. Och för var år som passerar tycker jag mig märka att de som opponerar sig, ställer sig på tvären eller bara tar den rationella diskussionen blir färre och färre. Tystare och mindre inflytelserika.

Il calcio som vi känner den – och som vi älskar, bör se upp med amerikanen från Castellamare di Stabia.

Han har momentum, Aurelio.

/Abizzo – stile guerriglia