Häromdan släppte polisen i Palermo uppgifter från en informant. Matteo Messina Denaro, på flykt undan rättvisan sedan 1993 med flera livstidsdomar till sitt namn och numera bossarnas boss i Cosa Nostra, skulle ha gått på fotbollsmatchen mellan Palermo och Sampdoria den 9 maj i år. Diabolik, som han kallas, var enligt tjallaren klädd i rosa Palermotröja, men inte för att han är intresserad av fotboll. Han skulle ha varit på läktaren för ett möte om strategin för den sicilianska maffian. Han själv lär vara emot en upptrappning av våld mot myndigheter som andra inom organisationen vill inleda.
För den som har gått på en fotbollsmatch i Italien är ju informationen lite märklig. Köpa biljett i förväg, visa id-kort, få en biljett med sitt namn noga utskrivet, läsa av streckkoden i vändkorset, identifiera sig igen… Inte så troligt att en av landets mest eftersökta brottslingar gick igenom det där, va?
Men det är inte heller svårt att föreställa sig att Diabolik kunde komma in på Renzo Barbera. Själv har jag gått in på stadion med biljetter med mansnamn på, som jag fått av stewards, och blivit insläppt genom en sidogrind till kurvan eftersom jag var i sällskap med en ultrasledare, vars kamrater senare nästan fick matchen avbruten eftersom de hade en flagga med ett keltiskt kors.
Det ligger inte så långt borta att tänka sig att de som mest drabbas av alla nya regler som ska stävja våld, är de redan laglydiga.
Italienska myndigheter har – hårdare än något annat land, såvitt jag vet – valt att mota läktarvåld med kontroll och registrering. Ändå säger de att målet för åtgärderna är att det ska bli som i andra länder på de italienska läktarna.
Nästa säsong är det inte bara personliga biljetter längre. För att få köpa säsongskort och komma in på bortasektioner måste man ha la tessera del tifoso, ett id- och bankkort med foto, som man bara kan få om man inte har blivit avstängd från stadion eller dömd för något brott i samband med sporttillställningar de senaste fem åren.
Så hur kommer läktarna att se ut när Serie A sätter igång om en månad? Kommer de omhuldade familjerna att vallfärda till arenorna, det som de säger är målet med allt? Eller kommer läktarna gapa tomma? Kommer de organiserade grupperna att lösas upp när de som bojkottar la tessera del tifoso inte kan köpa säsongskort? Eller kommer det att bli en vanlig italiensk halvmesyr, där inte så mycket händer förutom att livet blir lite krångligare för vanligt folk medan de som är sluga nog slipper igenom maskorna?
Det är väl för tidigt att summera än, men det verkar som om antalet sålda säsongsbiljetter har minskat dramatiskt i de olika klubbarna inför den här säsongen. Knappast till någons förvåning.
En märklig sak är att la tessera del tifoso inte är stipulerad av någon lag. Det är en reform som drivs igenom av regeringen utan att något egentligt demokratiskt beslut har tagits. Klubbarna, som är de som ska verkställa alltihop, vill helst inte göra det, men känner sig tvingade.
Igår hade en av kortets uppfinnare, inrikesministern Roberto Maroni, en presskonferens för att presentera ett samarbete med två företag: Trenitalia och Autogrill som har en massa rastplatser längs landets motorvägar. Den som har la tessera del tifoso ska få förmåner hos de två bolagen. (10 procents rabatt på ”il menù del tifoso” på vägkrogen, vem kan motstå?)
Det här är alltså ett slags kundkort som privata företag pådyvlas av regeringen (som i sin tur ingår avtal med andra privata företag angående samma kort), men som man bara kan få om polisen har givit klartecken att man inte har brutit mot lagen.
Ja, gränserna mellan privat och offentligt är väldigt suddiga här.
Det finns till och med de som säger att kortet är olagligt, eftersom klubbar enligt lagen är förbjudna att ge särskilda förmåner till en viss grupp supportrar.
Förutom Milan, som först introducerade la tessera del tifoso (jag har hört att klubben har vissa kopplingar till regeringen), har Maronis läktarprojekt drivits längst i Florens. Där har polischefen Francesco Tagliente profilerat sig genom fotbollen. Hans modell hyllas ständigt: dialogen med supportrarna, hur stewards ersätter poliser på arenorna, hur lugnt och städat allting är på läktarna.
Andra är inte så nöjda, och berättar om att man kan bli avstängd från stadion i förebyggande syfte eller helt slumpmässigt om man råkat befinna sig på ”fel” plats, eller för att man har suttit på en annan stol än den man blivit tilldelad. Att paraplyer förbjuds på arenan.
Att överdrivna hotbilder används som förevändning för enorma säkerhetsoperationer och alla möjliga sorters beteenden som kan ses som onormala straffas.
Nu har Francesco Tagliente blivit befordrad och fått samma jobb i Rom som han hade i Florens. Han börjar på måndag. Huvudstaden – som är bra mycket mer brokig och bångstyrig än Florens, vågar jag påstå – kommer alltså bli nästa anhalt och skyltfönster för det sociala experimentet.
Så, om ni som jag bryr er betydligt mer om livet på läktarna än om vem Tv4 ska anlita som expertkommentator – där har ni er Serie A-säsong 2010/2011. La stagione della tessera del tifoso.
/Malena
