Det går att se på Sveriges seger mot Moldavien på två olika sätt. Det går att vara nöjd eftersom Sverige vinner trots att man spelar sådär och det går att vara missnöjd eftersom det såg knackigt ut spelmässigt.
Förbundskapten Hamrén tar in båda, men fokuserar såklart på det förstnämnda. Sverige vinner relativt säkert mot ett svårspelat Moldavien, som inte släpper in speciellt många mål. Sverige gör två mål, trots att man missar en straff, och vinner. Både Hamrén och lagkapten Ibrahimovic konstaterade efter matchen att det är en ”kvalitet att vinna, trots att man inte spelar på topp”. Helt rätt. Det går absolut att se 2-1 mot Moldavien som bevis, eller i alla fall ett delbevis, på att lagbygget är på rätt väg och att en vinnarkultur odlas.
Den spelmässiga knackigheten ger Hamrén problem. Han har ju lovat att hans Sverige skall prestera resultat OCH spel. Hamréns Sverige skall orka och kunna föra spelet mot både svagt och riktigt bra motstånd. Nu orkade hans manskap inte ens att föra spelet mot Moldavien, som såklart inte går att räkna som det riktigt bra motstånd spel också skall kunna föras mot.
Jag är övertygad om att Sverige hade orkat och kunnat föra spelet med Anders Svensson på planen. Eflsborgs mittfältsankare är lika med bolltempo, säker bolldistribution och ett säkert defensivt arbete. Det är inte Kim Källström, som bara blir tyngre och tyngre för varje dag och match som går. Kims vänsterfot är bra, men resten? Sveriges oförmåga när Anders Svensson inte finns på planen oroar.
Vem skall hålla i taktpinnen i detta blågula landslag efter Anders Svensson?
Monsieur Källström är bara ett åldersmässigt svar på den frågan. Spelmässigt går det inte. Rasmus Elm har bolltempot och känslan, men saknar massor av rutin i en position där rutin är a och o. Man blir onekligen oerhört nyfiken på den defensive mittfältare som Hamrén säger sig ha hittat.
Det finns även frågetecken på mittfältets kanter.
Hamrén var nöjd med Emir Bajramis inledning på matchen och tyckte att Sebastian Larsson har en hög lägstanivå. Är glaset halvfullt eller halvtomt? Man kan vara nöjd om man accepterar att Bajrami snurrar och snurrar här och nu, bara för att bli mer konkret i framtiden. Det går snabbt och runt-runt, men avslut och avgörande passningar lyser med sin frånvaro. I mars 2011 är frispark eller hörna maxutfallet när Bajrami snurrar fram på sin vänsterkant. Hamréns satsning på honom är en satsning på en tro på ett mer konkret spel i framtiden. Vår förbundskapten tror en sak, jag tror en annan.
Ju mindre vi talar om Sebastian Larssons insats på högerkanten, desto bättre. Hamrén var skicklig som lät Premier League-proffset stanna kvar på planen efter alla bolltapp och belönades för det med en tåfjutt fram till 2-0. Men, Larsson är inte med i landslaget för att leverera tåfjuttar i offensivt straffområde. Kreativt samspel med Lustig, precisa inlägg och avgörande passningar fram till anfallet är det som gäller. En tåfjutt gör ingen högerbreddare.
Den nykomponerade backlinjen var Hamréns ljus i tunneln. Det såg inte alls så dumt ut i det där mittförsvaret där man alltid ska vara orolig när firma Mellberg & Majstorovic inte finns att tillgå. Men, det ljuset räcker inte alls. Hamrén har ju lovat mer. Mycket, mycket mer …