Stadio Franco Ossola. Den känner ni till, arenan där A.S. Varese spelar sin fotboll. Därmed känner ni också till Velodromo Luigi Ganna. Det är nämligen namnet på den velodrom som delar utrymme med fotbollsplanen där på stadion. Luigi Ganna känner ni också till, det var han som åkte bil och blev diskad på 1910 års upplaga av Milano-Sanremo. Han var även den som vann det allra första Giro d’Italia.
100 kilometer. Så långt ska det ha varit – enkel väg – till jobbet för Luigi Ganna när han cyklade fram och tillbaka mellan födelse- och bostadsorten Induno Olona och Milano för att jobba som murare. 1904 började Ganna sedan tävla på sin cykel och den 13 maj 1909 stod han på startlinjen av den första upplagan av det som skulle bli världens vackraste cykellopp.
Det var 127 cyklister som gav sig iväg från utanför arrangören La Gazzetta dello Sports huvudkontor i Milano den dagen, och när de 44 som var kvar gick i mål i samma stad den 30 maj så stod Luigi Ganna som vinnare.
Girot blev en publiksuccé direkt och de totalt åtta etapperna präglades av många logistiska problem. Den sjunde etappen med start i Genua och målgång i Turin drabbades värst.
Den tidiga starten i Genua lockade enorma folkmassor där närgångna och påträngande tifosi gjorde det nästan omöjligt att få iväg cyklisterna. Vid målgången i Turin var det ännu galnare. Det ryktades om att 50 000 åskådare väntade på cyklisternas ankomst och arrangörerna tvingades lägga målgången fem kilometer utanför staden.
Tävlingsledaren hette Armando Cougnet och hans lösning på svårigheterna i Genua är den modell som nu som används i alla stora etapplopp. Man neutraliserade de första kilometerna, där cyklisterna bara visade upp sig, innan etappen viftades igång på riktigt när folkmassorna minskat.
Trots att de oväntat stora åskådarantalen tvingade fram snabba lösningar på oväntade problem så lär Cougnet ha varit nöjd. Både han och La Gazzetta dello Sport behövde Giro d’Italia att bli en framgång. Bara året innan var tidningen på väg att gå i graven.
Angelo Gatti jobbade hos cykeltillverkaren Bianchi fram till ett bittert uppbrott mellan honom och företaget. Ett uppbrott som skulle spela stor roll i cykelhistorien. Han startade Atala, ett eget cykelföretag, och på en mässa i Bologna hörde han en intressant nyhet. Bianchi och tidningen Corriere dello Sport planerade att starta en italiensk variant av Tour de France. Gatti hade inget intresse av att hans gamla arbetsgivare skulle få utföra en sådan bra idé och tog därmed kontakt med Tullo Morgagni.
Morgagni var redaktör på Gazzetta dello Sport och Gatti började övertala honom att sno Bianchi och Corriere dello Sports idé - att starta ett stort italienskt etapplopp. Han hade även bra grund för sina argument. Tour de France grundades 1903 av Henri Desgrange, som ägde tidningen L’Auto, och tävlingens framgång hade gynnat L’Autos försäljning rejält. Det lockade Morgagni då La Gazzetta dello Sport var i djup kris och behövde hitta ett sätt att överleva.
Tullo Morgangi
Tidningen hade knappt råd att betala sina anställda och chocken måste varit total hos cykelreportern Armando Cougnet när han fick ett telegram från sin chef där det stod, ”Det är absolut nödvändigt att du så fort som möjligt tillkännager att tidningen arrangerar ett Giro d’Italia”.
Det var ett modigt drag av Morgagni. Han hade inte ens berättat om nyheten för La Gazzettas ägare Eugenio Camillo Costamagna och man kan tänka sig att Costamagna satte grappan i halsen när han fick nys om det hela.
Armando Cougnet
Den 6 augusti 1908 möttes de tre, Morgagni, Cougnet och Costamagna, hemma hos Costamagna och den förstnämnde började förklara varför loppet var nödvändigt. En passionerad Morgagni övertalade Costamagna om att La Gazzetta dello Sport skulle dö ut om rivalen arrangerade loppet, och dagen efter gick nyheten om att Giro d’Italia skulle arrangeras ut i press.
Armando Cougnet hade tidigare bevakat två stycken Tour de France och sågs som mest lämplig att ansvara för arrangemanget.
- Det var enkelt att tillkännage Girot men då vi var panka så kom verkligheten snart ikapp oss, har han sagt.
Det behövdes 25 000 lire, och då pengar inte fanns började det knackas dörr. De letades pengar på flera håll, bland annat öppnade ett casino i Sanremo plånboken, men det var först när det italienska cykelförbundet bidrog med 13 900 lire som det började ljusna. Till slut gav även Corriere dello Sport upp hoppet om ett eget lopp, donerade 3 000, och fick därmed trots allt sitt namn förknippat med den nya cykeltävlingen.
Det tog cirka nio månader från det avgörande mötet i Costamagnas villa i augusti till att Luigi Ganna och 126 cyklister gav sig iväg på den första upplagan av Giro d’Italia. Åtta etapper – som passerade Bologna, Chieti, Neapel, Florens, Genua och Turin – och 2448 kilometer senare var Girot tillbaka i Milano och tillställningen, som varit en succé, gick i mål.
Från vänster: vinnaren Luigi Ganna, Carlo Galetti, Giovanni Rossignoli, Dario Beni.
Dagen efter den sista etappen skrev La Gazzetta om ”ett fantastiskt evenemang som nu är inskrivet i cykelsportens historia och kommer upprepas varje år med växande entusiasm och kärlek”.
Den 4 maj i år inleds den 96:e upplagan av Giro d’Italia med en 156 kilometer lång etapp i Neapel.
Just det, Angelo Gatti fick sin revansch. Luigi Ganna cyklade för Atala.
***
Ni kommer ihåg att Luigi Ganna cyklade 200 kilometer varje dag för att komma till och från jobbet i Milano. Det betyder att det första Girot var ungefär som två och en halv arbetsvecka för honom – som gav prispengar på 5 235 lire.
När Ganna vann Lombardiet Runt 1905 var prispengen på 18 lire. Den summan fick hans föräldrar att acceptera att det där med att tävlingscykla kunde vara en bra grej.
Prispengarna från Girot bidrog till att han kunde börja tillverka sina egna cyklar 1912. Han fortsatte sedan sponsra olika stall och 1951 vann Fiorenzo Magni Giro d’Italia cyklandes för Ganna.
Luigi Ganna dog den 2 oktober 1957 i Varese.
Ägna honom en tanke nästa gång ni ser på Serie B från den där arenan som till hälften är hans.
/Bernövall
