Det var en onsdag och Juventus dominerade mot FC Barcelona.

Det fick en att tänka. På Juventus tidigare decennier. När en utomjordiskt bra Pavel Nedved krönte sin uppvisning med en ny rusch och halvvolley som innebar 3-0 och spiken i kistan för Real Madrid, i semin på gamla fina Delle Alpi.

På slutet av 90-talet när Ravanelli, Del Piero, Vialli, Vieri, Padovano et al förde laget till tre raka finaler varav två slutade med nederlag.

Eller tiden som jag bara läst om och sett i efterhand. Platini, Boniek, Scirea.

Idag heter den stora stjärnan Paulo Dybala och jag skulle nog säga att han kan bli väldigt speciell.

Han är nämligen sydamerikan och påväg att bli Juventus stora stjärna, om han nu inte värvas till någon av kontinentens giganter som den gamla damen numer inte riktigt mäktar att kämpa mot. I alla fall inte utan lite särskild smartness.

Det slår mig att Juventus under alla dessa år faktiskt har varit ett väldigt… ska vi säga eurocentriskt lag?

Jag menar okej, man ska inte lägga ribban på Inters nivå där olika sydamerikanska nationers representation föll under skuggan av den stora argentinska kolonin.

Även Milan hade ju sin brassepräglade år med bland andra Kaká, Ronaldinho, Ronaldo, Serginho och så vidare.

Men Juve?

Nä, inte riktigt. Julio Cesar var förvisso en stabil kugge en gång i tiden men det var ingen stjärna på det sättet.

Salas var svartvit ett tag men det var ingen särskild framgångsrik sejour i chilenarens karriär.

Zalayeta… Verkade lovande en stund, men han slog ju inte ens in sig i startelvan.

Och så Paolo Montero. Klassisk brutal uruguayansk back, men även han i avsaknad av stjärnstatus eller ledarstatus.

Nä, Juventus stjärnor har hetat Michel Platini, Michael Laudrup, Roberto Baggio, Ciro Ferrara, Fabrizio Ravanelli, Gianluca Vialli, Alen Boksic, Zinedine Zidane, Didier Deschamps, Alessandro Del Piero, David Trezeguet, Gianluigi Buffon, Pavel Nedved, Lillian Thuram, Fabio Cannavaro, Zlatan Ibrahimovic, Andrea Pirlo, Paul Pogba.

Det finns en kandidat till undantaget som bekräftar regeln och det är Carlos Tevez. Han var trots allt given stjärnanfallare som hjälpte Juve till en CL-final 2015. Men så var han ju bara i Juve i två säsonger och i minnet av honom kommer Juve endast att vara en bland många andra klubbar där han var både stjärna och bråkstake.

Vi kan alltså konstatera att Juventus till skillnad från alla andra av Europas jättar har varit en klubb där det är europeiska spelare som gör ett starkt avtryck.

Om det är en slump eller något naturligt låter jag någon annan utreda.

Men på rak arm finns det två teorier som kan förklara det.

Juventus är en klubb som traditionellt sätt gärna värvar italienskt. Man är ju hela Italiens lag och den bilden har man varit duktig på att reproducera.

Det andra är kanske mer intressant och kanske lite kontroversiellt. Jag ska vara tydlig med att generaliseringar är en del av processen i att lägga fram teorier. Så om vi tillåter oss lite fördomar så kanske Juventus inte är klubben för de sydamerikaner eller afrikaner som tagit sig fram i den stora fotbollsvärlden främst tack vare kyla och disciplin. Lo stilo Juve må vara en myt men Juventus är ju mycket riktigt en klubb utan den glamour som präglar klubbar som Real Madrid, Barcelona, Milan… Eller den vansinniga karnevalen som heter Inter.

Juventus, med alla sina syditalienska kopplingar till trots, är klubben i dimmiga bortglömda Piemonte som inte fångar världens hjärtan. Det gör sitt jobb på plan och sen är det en tyst vecka till nästa match. Den som inte rättar sig i ledet hänvisas till dörren ut.

/Nayebagha