Wiggins och Froome på Tour de France 2012

Allt går i cirklar. Det är grundpoängen i Werner Herzogs film Stroszek som slutar med att den dansande kycklingen vägrar sluta dansa och att det inte går att få stopp på den skidlift som huvudpersonen sitter på. Med uttrycket ”allt går i vågor” menas det rätt uppenbart att allt alltid går upp och ner. Jag undrar om cirkeln har en liknande innebörd, den hamnar ju alltid där den redan varit. När Bradley Wiggins nu tvingas stå över Tour de France så har han därmed bara kommit halva vägen i den cirkel som tog sin början vid fjolårets Tour-seger, det blir en kamp att komma hela vägen runt.

Det har funnits saker att skylla Wiggins nederlag på. Giro d’Italia var år 2013 års mål från start men en bröstinfektion, ett ont knä och ett par blöta utförskörningar ställde till det och tvingade Wiggins att bryta tävlingen. Hoppet om att hinna tillbaka i tid till Touren fanns men förra veckan kom alltså beskedet om att han inte ställer upp.

Skys mastermind Dave Brailsford har hela tiden tänkt sig att Chris Froome ska leda det brittiska stallet i Tour de France. Förra året fick Froome stå tillbaka för Wiggins, och redan då var Froome starkare än Wiggins i bergen. Årets upplaga innehåller mer berg och mindre tempo än förra året och Brailsfords kaptensval blev solklart.

Wiggins har dock inte varit lika övertygad som Brailsford om att han borde stå tillbaka för Froome. Han har pratat om möjligheten att kliva fram om Froome skulle ha en dålig dag och även om chansen att ta en Giro/Tour-dubbel.  Med tanke på den inställningen så lär det kännas som ett ordentligt nederlag när han i juli tvingas följa Contador och Froomes uppgörelse om TdF-segern framför pub-TV:n.

Om Froome lyckas på Tour de France är den adlade nationalhjälten Bradley Wiggins helt plötsligt inte ens nummer ett i Storbritannien längre. Det kommer bli mycket intressant att se hur han tacklar den situationen.

Jag vet inte om ni sett TV-serien Vita Huset, om inte så borde ni göra det. I slutet av säsong 2 hamnar President Bartlet i ett karriärsdefinierande ögonblick, hela världen har fått veta att han har hemlighållit sin MS, hans sekreterare har precis dött, och alla vill ha svar på om han ska ställa upp i nästa val och gå för en second term. Det finns en enkel lösning på den jobbiga situationen, låt rätt journalist få ställa första frågan på den enorma presskonferensen och hitta ett sätt att mjukstarta på innan du berättar att det inte blir någon satsning på nästa val. Men det gör inte Bartlet, han väljer att få frågan om omval direkt, knyter bestämt händerna i fickorna och väljer den svåra vägen.

Det ögonblicket i Vita Huset är både mer dramatiskt och storslaget men ligger trots det rätt nära där Wiggins faktiskt står – skadad och utkonkurrerad finns det två vägar att välja. Froome står redan där redo att ta över, yngre och för tillfället snabbare än sin förre kapten. Det är lätt att vika sig för ett sådant faktum. Men vill Wiggins studsa tillbaka gäller det istället att snabbt hitta nästa mål. Peka på Vuelta a Espana eller VM och ha den tävlingen som ny riktpunkt. En vinst där och den där cirkeln som Werner Herzog var förtjust i är sluten snabbare än någon anat, och en ny kan påbörjas.

/Bernövall