Pescara – kan minnena från ’77 vara till hjälp år 2012?

Pescara anno 2011/2012 har med Zemans autostradafotboll charmat en stor del av den Italienska fotbollssfären. Med unga och hungriga spelare har Zeman framgångsrikt fått fram ett offensivt och vinnande Pescara som mycket väl kan ta steget upp i Serie A redan i år.

En stor bedrift om man ser vart klubben stod för bara några år sedan. 2009 var Pescara nere för räkning. Dålig ekonomi och hårdare krav hade försatt klubben i en omöjlig situation. I sista stund räddades Pescaras existens, då en duo bestående av Giuseppe De Cecco och Deborah Caldora gick in och köpte klubben och löste alla skulder. Giuseppe De Cecco är en av ledarna för det stora livsmedelsföretaget – De Cecco – som startats av hans förfäder i just Pescara år 1886. Deborah Caldora blev den andra generationen Caldora som basat över Pescara, då hennes far, Armando Caldora – tog klubben till en nivå ingen trodde var möjlig.

Armando Caldora var presidenten som för första gången gav Serie A till Pescara och hela Abruzzo.

Säsongen i Serie B 1976/77 började illa för Pescara som efter de inledande tre omgångarna bara skrapat ihop två poäng och inte lyckats göra ett enda mål. Den nye tränaren Giancarlo Cadé samlade sina spelare direkt. Ingen hade trott på Pescara innan säsongen och klubben nämndes i nedflyttningssammanhang. Cadé var tydlig. Passionerad men samtidigt ärligt övertygad.

Ni. Är. Bättre. Än. Vad. Ni. Och. Alla. Andra. Tror.

Efter Giancarlos tal så vaknade Pescaraspelarana ordentligt, ett uppvaknande som var startskottet på en mini-cavalcata. En klättring uppåt. En smått osannolik sådan. Det fanns en hel del spelare av mycket hög kaliber i Serie B just denna säsong. I Vicenza fanns Paolo Rossi. Cagliari hade Pietro Paolo Virdis och i Brescia fanns bomber Altobelli. Pescara var ett lag som var byggt kring kollektivet och någon utmärkande stjärna var svår att peka ut. Men det fanns en ledare på planen. En stark och stabil ledare i form av Vincenzo Zucchini.

Zucchini var den som spräckte lagets målnolla. Vincenzo utgjorde tillsammans med fantasistan Angelo Orazi stommen i Cadés mittfällt. Orazi hade fått förtroende av presidenten Caldora som ville ha in honom trots att han drogs med efterföljderna av en knäskada. En skada som kostade honom hans plats i den Italienska VM-truppen som 1974 misslyckades med att gå vidare från gruppen i Västtyskland.

Efter 38 spelade omgångar hade Pescara välförtjänt spelat hem 49 poäng. Bara två färre än Paolo Rossis Vicenza som med 51 kröntes som mästare. Men än var det inte klart. För på samma poäng fanns även Atalanta och Cagliari – vilket innebar: spareggio. En utslagsserie där alla möter varandra en gång och de två lagen med flest poäng i miniserien tar steget upp.

Matcherna spelades på neutral plan och först ut var Pescara mot Cagliari i Terni. Efter 90 minuter av batalj under sommarsolen var det fortfarande mållöst och lagen fick varsin poäng. Cagliari faller veckan senare mot Atalanta och för Pescara räcker det med en poäng mot Atalanta – som även dem bara behövde ett kryss för att gå upp till Serie A. Till ingens förvåning så slutar också matchen 0-0. Den stora snackisen var istället de över 30 000 tifosi som åkt från Pescara till Bologna för att se sitt lag ta steget upp i den högsta ligan. Ett bortafölje man sällan skådat tidigare i Italien.

Pescara kan mycket väl vara ett Serie A lag efter denna säsong. När Pescara för första gången gick upp hette presidenten Antonio Caldora. Nu är hans dotter Deborah högst delaktig till att Pescara överlevde en konkurs och åter är med och slåss om en plats i den högsta serien. 1974 hette Pescaras hyllade lagkapten Vincenzo Zucchini. Idag är han team manager bredvid Zeman.

Dagens Pescara har alltså historien med sig. Den kanske viktigaste av alla allierade.

//Abizzo – con gli occhiali addosso

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>