Terremoto medio-alto

I dagen Gazza får tränarsituationen i de italienska Serie A-lagen stor uppmärksamhet med ett heluppslag. Klassiska sannolikhetscirklar i procent ger som vanligt en skön övergripande bild över situationen. Även om några klubbar smygstartat med spelarmercaton lever flera fortfarande i ovisshet på Direttore- och Mister-nivå, och det som ovan nämnda tidning kallar för caos panchine är snarare en terremoto tecnico-sportivo, kanske till och med socetario. I alla fall för ett segment av klubbarna i Serie A. Det här handlar om dem.

Det första man borde fråga sig är egentligen hur det kommer sig att så många klubbar och projekt vacklar och upplever grava identitetsproblem med snudd på katastrofala sportsliga resultat som följd? Det som för ett par år sedan verkade vara en storklubbsproblematik inom den italienska fotbollen har vandrat ner och präglar nu snarare de klubbar som under 2000-talets andra hälft faktiskt var de som såg mest intressanta ut. I samma veva som de randiga nordlagen verkade ha svårt att lyfta till toppeuropeisk nivå närmade sig mindre klubbar med intressanta ägare och till synes mycket spännande projekt. Lag som Fiorentina, Genoa och Palermo såg för en tid ut att faktiskt kunna utmana jättarna och även om potentialen uppförstorades kändes det som en möjlighet att lo Scudetto på sikt kunde hamna hos en mezza-provinciale. Fiorentina nådde framgångar i Europa, Genoa med Gasperini spelade en modern offensiv fotboll som fick i griffoni att drömma, Sampdoria med Pazzo-Cassano knep kvalplatsen till CL och Palermo befäste sig i högerkolumnen. Udinese är undantaget som bekräftar regeln i det här sammanhanget.

När jag och Borell träffades över en kaffe på Sosta tidigare idag spekulerade vi i att detta delvis är ett resultat av den ekonomiska krisen som Italien upplever i kombination med införandet av Fair Play-finanziario, vilket skapat en ny situation för klubbarna nämnda ovan. Den ekonomiska krisen, som för all del även är en politisk kris, har gjort att ett redan missnöjt folk ser på allt som rör dem med stor skepsis och stubinen som brunnit länge är extremt kort, näst intill obefintlig. Tålamodet och tilliten till klubbledning är minimal och en negativ period blir lätt uppförstorad och överdriven. Resultatet har blivit att det på många håll skapats en spricka mellan kubbledning och fans där fansen tror sig veta bättre än de som fattar besluten. Precis som i politiken. De mest militanta visar sitt missnöje genom protestaktioner vilken leder till en ännu större spricka som inte gynnar någon.

Det som är oroväckande är att en lösning verkar vara avlägsen. Snarare verkar vi istället gå åt motsatt riktning där presidenterna istället för att satsa och försöka närma sig fansen tar ett kliv bort. Både caset Fiorentina och Genoa, men till viss del även Palermo, är tydliga där klubbägarna pratar om nedrustning och problem snarare än om framtidens möjligheter. Det stör mig, kanske mest av allt.

Trots allt borde den italienska fotbollen se mer positivt på situationen och framförallt borde entreprenörerna, som tillsammans är en enorm kraft inte bara inom il calcio, ta ett större ansvar. Jag vill höra i vari Preziosi, Cellino, Garrone, Cairo, Zamparini, Della Valle och Pulverenti med kollegor tala om framtidens calcio. Jag vill höra visioner. Jag vill höra de prata om arenaprojekt, ungdomsakademier, och en mer tillgänglig calcio. Bort med elektroniska vändkors, prefiltraggio, tessera del tifoso och förbud. Jag vill ha förslag och jag vill att de ska använda all sin entreprenörskraft tillsammans för en positiv utveckling av fotbollen. Men framförallt vill jag se handkraft, spadtag och idéer konkretiseras. Möjligheterna är enorma, men de verkar hamna i skuggan av hinder som egentligen är mindre än vad man gör de till.

Jag kanske är naiv och jag kanske talar om en utopi, men om man inte börjar med de mest grundläggande byggstenarna till en positiv förändring kommer man aldrig att utvecklas i rätt riktning. Den närmsta framtiden kommer att ge oss en tydlig indikation på vart man faktiskt vill i medio-alto-land.

//Wilbacher – comunque positivo

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>